Alla utom en dykare klarade den hemska situationen i en av Thailands grottor.
Insatserna har varit enorma och alla har arbetat under hård press.
Pojklaget och deras tränare är nu alla i säkerhet och deras familjer är lyckliga för att deras barn kommer hem.
Självklart skulle de räddas, jag säger ingenting om det.
Jag funderar dock över var gränsen går.
Vad är ett människoliv värt?
Det är en hemsk fråga som öppnar upp för ännu fler frågor.
Inom sjukvården finns det ett pris på ett liv.
Det finns nämligen gränser för vilka mediciner som kan användas då vissa är så fruktansvärt dyra att man inte vill sätta in dem. Exemplen på detta är tyvärr rätt många.
Pojklaget och deras tränare gick på upptäcksfärd in i en grotta.
Inte en liten bit in heller utan en rätt bra bit för när vattennivåerna började stiga var det bättre att fortsätta inåt än att ta sig tillbaka.
Ett beslut som förmodligen räddade deras liv.
Jag säger ingenting om att de skulle räddas, så att ingen missförstår mig i detta, jag undrar bara var gränsen går för när mänsklig "dumhet" inte får kosta mer.
Alla har varit barn och tonåringar och det ingår att göra fel.
Insatserna för att rädda dem är dock garanterat uppe i miljoner.
Thailand har fått mycket reklam men väger det upp?
Jag vet att en människokropp, den får inte kosta hur mycket som helst.
Mount Everest beräknas ha ungefär 200 kroppar liggandes längs med sidorna.
Kroppar som ingen anser är värda att hämta då summan för att hämta dem är för hög.
Inte ens anhöriga vill hämta dem då kostnaden blir oerhört hög då få människor skulle kunna tänka sig att klättra dit för att hjälpa till.
Hur långt är ett samhälle berett att gå för att hjälpa mig som enskild person?
Får jag cancer finns det gränser, men om jag väljer att klättra högt upp på ett berg och sedan fastnar?
Finns det gränser där alla insatser säger att "Nej, vi väljer bort detta för kostnaden blir för hög"?
En obehaglig men högst logisk tanke enligt mig.
De som beger sig upp för Mount Everest vet att ingen hjälp kommer.
Det går nämligen inte.
Om man istället beger sig 600 meter ner i en fyra kilometers tunnel, då hjälper hela världen till?
Samtidigt som det dör barn av svält hela tiden.
Det blir en paradox över vad varje enskild individ är värd.
Vi som individer i de olika positioner vi har, är olika värde (tänker på exempelvis en president och lilla jag), men om något händer?
Lämnas jag att dö eller väljer hela samhället att ställa upp med allt som kan behövas då!?
En väldigt hemsk fråga som inte har ett svar.
Alla tankar till den omkomne dykarens anhöriga.
Han blev tre år äldre än mig.
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/omkomne-elitdykaren-sorjs-och-hyllas-om-hjalte
Insatserna har varit enorma och alla har arbetat under hård press.
Pojklaget och deras tränare är nu alla i säkerhet och deras familjer är lyckliga för att deras barn kommer hem.
 |
| svt.se |
Självklart skulle de räddas, jag säger ingenting om det.
Jag funderar dock över var gränsen går.
Vad är ett människoliv värt?
Det är en hemsk fråga som öppnar upp för ännu fler frågor.
Inom sjukvården finns det ett pris på ett liv.
Det finns nämligen gränser för vilka mediciner som kan användas då vissa är så fruktansvärt dyra att man inte vill sätta in dem. Exemplen på detta är tyvärr rätt många.
Pojklaget och deras tränare gick på upptäcksfärd in i en grotta.
Inte en liten bit in heller utan en rätt bra bit för när vattennivåerna började stiga var det bättre att fortsätta inåt än att ta sig tillbaka.
Ett beslut som förmodligen räddade deras liv.
Jag säger ingenting om att de skulle räddas, så att ingen missförstår mig i detta, jag undrar bara var gränsen går för när mänsklig "dumhet" inte får kosta mer.
Alla har varit barn och tonåringar och det ingår att göra fel.
Insatserna för att rädda dem är dock garanterat uppe i miljoner.
Thailand har fått mycket reklam men väger det upp?
Jag vet att en människokropp, den får inte kosta hur mycket som helst.
Mount Everest beräknas ha ungefär 200 kroppar liggandes längs med sidorna.
Kroppar som ingen anser är värda att hämta då summan för att hämta dem är för hög.
Inte ens anhöriga vill hämta dem då kostnaden blir oerhört hög då få människor skulle kunna tänka sig att klättra dit för att hjälpa till.
Hur långt är ett samhälle berett att gå för att hjälpa mig som enskild person?
Får jag cancer finns det gränser, men om jag väljer att klättra högt upp på ett berg och sedan fastnar?
Finns det gränser där alla insatser säger att "Nej, vi väljer bort detta för kostnaden blir för hög"?
En obehaglig men högst logisk tanke enligt mig.
De som beger sig upp för Mount Everest vet att ingen hjälp kommer.
Det går nämligen inte.
Om man istället beger sig 600 meter ner i en fyra kilometers tunnel, då hjälper hela världen till?
Samtidigt som det dör barn av svält hela tiden.
Det blir en paradox över vad varje enskild individ är värd.
Vi som individer i de olika positioner vi har, är olika värde (tänker på exempelvis en president och lilla jag), men om något händer?
Lämnas jag att dö eller väljer hela samhället att ställa upp med allt som kan behövas då!?
En väldigt hemsk fråga som inte har ett svar.
Alla tankar till den omkomne dykarens anhöriga.
Han blev tre år äldre än mig.
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/omkomne-elitdykaren-sorjs-och-hyllas-om-hjalte
