Jag brukar säga att jag är genetiskt defekt på mycket.
Min kropp protesterar fysiskt när det är något jag anser vara fel och det har varit så under hela mitt liv. När jag studerar mina barn kan jag se exakt vilka som har ärvt vissa av mina gener.
Julen är igång och det absolut värsta jag vet är när jag inte är ute i god tid.
Mitt liv handlar om planering och det har alltid gjort det.
För saker JAG tycker är viktiga.
Andra saker kan jag nämligen lägga åt sidan och aldrig mer tänka på.
Mitt liv är ett pussel och ett ständigt uppdaterat schema som rullar på.
Vi jobbar båda rätt udda tider och allting måste passa ihop.
Julklapparna var klara för flera månader sedan.
Mer än en gång har jag fått frågor om hur rutinerna ser ut.
Alla kläder läggs fram dagen innan - sparar gråt, ilska och kaos nästa morgon.
Har man fem barn måste man vara effektiv.
Mat planeras hyfsat och det finns alltid nödalternativ hemma - vårt skafferi skulle tillåta oss att överleva i tre månader om det blev krig.
Varje dag, hela veckan, följs samma rutiner.
Vi går upp i samma tid och lägger oss i samma.
Oavsett om det är vardag eller helg och det gäller främst barnen..
Varannan helg byts alla lakan.
Det innebär åtta omgångar påslakan och lakan då det finns extrasängar.
Det innebär tvätt i ett par dagar.
Toaletter städas minst en gång i veckan men dagen kan variera något.
Det innebär mer tvätt.
För mig är det dock inget bekymmer för under tiden som jag sköter undan det kan jag läsa eller se något jag måste. Har jag inga måsten kan jag se någon serie samtidigt.
Jag väljer att inte tycka att det är jobbigt.
Tillbaka till julen.
Jag älskar att köpa julklappar och lägger en smärre förmögenhet på detta.
Jag kan se vilka av barnen som nu gör exakt likadant och forskningen visar nu att det är genetiskt.
Man mår bättre av att ge bort saker än att få.
Det skulle också kunna innebära att allt det där andra också är genetiskt och många gånger känns detta helt naturligt. Trots samma uppfostran är barnen helt olika.
De beter sig helt olika och har helt olika syn på det mesta.
Forskning är för mig a och o för att komma vidare och min förhoppning, tvärtemot vad många idag tycker, är att vi ska börja släppa på många av de tabun som finns.
Ok, genmanipulerade saker anses fel.
För mig är det fel om det används fel.
Tänk vad bra det kunde bli om man kunde fixa genen som skapar tänder.
Tänk om vi kunde fått tre omgångar tänder istället för två. Den tredje i fyrtioårsåldern så är de som nya när de brukar börja kosta skjortan.
Världssvälten hade kunnat stoppas.
Vi kunde tagit bort de gener som helt uppenbart inte gynnar någon och lagt till av de "bra" generna istället. Tänk att kunna designa sitt eget barn..
Det låter säkert hemskt, för självklart ska barnen få ha sina egenskaper och sitt sätt men man måste se möjligheterna istället för nackdelarna.
Jag hoppas att 2019 blir året då nytänkandet tar form.
Inom allt.
https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/emma-frans-blir-man-lycklig-av-att-ge-eller-ar-det-en-myt
Min kropp protesterar fysiskt när det är något jag anser vara fel och det har varit så under hela mitt liv. När jag studerar mina barn kan jag se exakt vilka som har ärvt vissa av mina gener.
 |
| svt.se |
Julen är igång och det absolut värsta jag vet är när jag inte är ute i god tid.
Mitt liv handlar om planering och det har alltid gjort det.
För saker JAG tycker är viktiga.
Andra saker kan jag nämligen lägga åt sidan och aldrig mer tänka på.
Mitt liv är ett pussel och ett ständigt uppdaterat schema som rullar på.
Vi jobbar båda rätt udda tider och allting måste passa ihop.
Julklapparna var klara för flera månader sedan.
Mer än en gång har jag fått frågor om hur rutinerna ser ut.
Alla kläder läggs fram dagen innan - sparar gråt, ilska och kaos nästa morgon.
Har man fem barn måste man vara effektiv.
Mat planeras hyfsat och det finns alltid nödalternativ hemma - vårt skafferi skulle tillåta oss att överleva i tre månader om det blev krig.
Varje dag, hela veckan, följs samma rutiner.
Vi går upp i samma tid och lägger oss i samma.
Oavsett om det är vardag eller helg och det gäller främst barnen..
Varannan helg byts alla lakan.
Det innebär åtta omgångar påslakan och lakan då det finns extrasängar.
Det innebär tvätt i ett par dagar.
Toaletter städas minst en gång i veckan men dagen kan variera något.
Det innebär mer tvätt.
För mig är det dock inget bekymmer för under tiden som jag sköter undan det kan jag läsa eller se något jag måste. Har jag inga måsten kan jag se någon serie samtidigt.
Jag väljer att inte tycka att det är jobbigt.
Tillbaka till julen.
Jag älskar att köpa julklappar och lägger en smärre förmögenhet på detta.
Jag kan se vilka av barnen som nu gör exakt likadant och forskningen visar nu att det är genetiskt.
Man mår bättre av att ge bort saker än att få.
Det skulle också kunna innebära att allt det där andra också är genetiskt och många gånger känns detta helt naturligt. Trots samma uppfostran är barnen helt olika.
De beter sig helt olika och har helt olika syn på det mesta.
Forskning är för mig a och o för att komma vidare och min förhoppning, tvärtemot vad många idag tycker, är att vi ska börja släppa på många av de tabun som finns.
Ok, genmanipulerade saker anses fel.
För mig är det fel om det används fel.
Tänk vad bra det kunde bli om man kunde fixa genen som skapar tänder.
Tänk om vi kunde fått tre omgångar tänder istället för två. Den tredje i fyrtioårsåldern så är de som nya när de brukar börja kosta skjortan.
Världssvälten hade kunnat stoppas.
Vi kunde tagit bort de gener som helt uppenbart inte gynnar någon och lagt till av de "bra" generna istället. Tänk att kunna designa sitt eget barn..
Det låter säkert hemskt, för självklart ska barnen få ha sina egenskaper och sitt sätt men man måste se möjligheterna istället för nackdelarna.
Jag hoppas att 2019 blir året då nytänkandet tar form.
Inom allt.
https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/emma-frans-blir-man-lycklig-av-att-ge-eller-ar-det-en-myt
