Min uppfattning är att min kropp är ett skal som i grunden är väldigt oviktigt.
Det är över min döda kropp att någon skulle spruta in gift i någon form, silikon eller något annat trams. Jag är trettiosex år och ska inte se ut som tjugo.
Jag vill åldras som jag ska göra och inte låtsaslura varken mig själv eller någon annan till att tro något annat. Min kropp är min fram tills den dag den inte längre orkar för då tänker jag börja om.
Det är min uppfattning.
Min uppfattning är även den, att skulle jag kunna hjälpa någon annan så gör jag det.
Inte vem som helst men det finns vissa.
Hade exempelvis min syster frågat mig om jag hade kunnat bli surrogatmamma till hennes framtida barn, vilket visserligen inte är ett bekymmer, så hade jag sagt ja.
Jag hade inte tvekat en enda sekund.
Jag hade gjort det för henne och någon annan till. De som finns närmst.
Jag anser nämligen att det är min kropp och den bestämmer jag över.
Det får alla lära sig tidigt i detta landet.
Min kropp är min kropp och ingen rör den om inte jag vill för då..
Det är nästan så att man ska skriva ett kontrakt där man ska signera för att inte bli anklagad för en våldtäkt. Jag är tacksam för att jag inte är man med den nya samtyckeslagen.
Följ med någon hem från krogen, för många är rätt frisläppta efter lite alkohol:
- Är du verkligen etthundra procent säker på att du vill ha sex med XX nu när ni redan ligger tillsammans och är nakna?
-Ja.
- Då signerar du här och här.
Stämningen hade varit på topp.
Min kropp och mitt val... tja.
Det gäller tills staten sätter ner foten och säger nej och det är för mig helt sjukt.
MIN kropp.
Bara min.
Vill jag sälja den, blotta den eller låta den bära ett annat pars barn så är det MITT val.
Det är för mig helt obegripligt att det ens blir en diskussionspunkt.
Vad hände med det fria valet!?
Min kropp!?
För mig går det att tänka bort att det är "mitt" barn.
Det är nämligen inte "mitt" barn och det vet kvinnan från början.
Barnet är gjort av två andra människors DNA och har inte med mig att göra.
För mig ska detta bli en självklarhet i vårt land.
Ingen ska bli tvingad, men det ska inte heller hindra den som vill ställa upp att göra det.
Att vara ofrivilligt barnlös är inget roligt alls och jag unnar alla som vill bli föräldrar, att bli det.
Oavsett hur det går till.
Det mest självklara i hela världen borde vara att min kropp är just det:
MIN.
https://www.svt.se/nyheter/hon-vill-bli-surrogatmamma-jag-vill-ju-ha-ratt-till-min-kropp-jag-sager-ja-till-det-har
https://www.svt.se/nyheter/granskning/ug/kandisarna-har-banat-vagen-for-surrogat
Det är över min döda kropp att någon skulle spruta in gift i någon form, silikon eller något annat trams. Jag är trettiosex år och ska inte se ut som tjugo.
Jag vill åldras som jag ska göra och inte låtsaslura varken mig själv eller någon annan till att tro något annat. Min kropp är min fram tills den dag den inte längre orkar för då tänker jag börja om.
Det är min uppfattning.
 |
| svt.se |
Min uppfattning är även den, att skulle jag kunna hjälpa någon annan så gör jag det.
Inte vem som helst men det finns vissa.
Hade exempelvis min syster frågat mig om jag hade kunnat bli surrogatmamma till hennes framtida barn, vilket visserligen inte är ett bekymmer, så hade jag sagt ja.
Jag hade inte tvekat en enda sekund.
Jag hade gjort det för henne och någon annan till. De som finns närmst.
Jag anser nämligen att det är min kropp och den bestämmer jag över.
Det får alla lära sig tidigt i detta landet.
Min kropp är min kropp och ingen rör den om inte jag vill för då..
Det är nästan så att man ska skriva ett kontrakt där man ska signera för att inte bli anklagad för en våldtäkt. Jag är tacksam för att jag inte är man med den nya samtyckeslagen.
Följ med någon hem från krogen, för många är rätt frisläppta efter lite alkohol:
- Är du verkligen etthundra procent säker på att du vill ha sex med XX nu när ni redan ligger tillsammans och är nakna?
-Ja.
- Då signerar du här och här.
Stämningen hade varit på topp.
Min kropp och mitt val... tja.
Det gäller tills staten sätter ner foten och säger nej och det är för mig helt sjukt.
MIN kropp.
Bara min.
Vill jag sälja den, blotta den eller låta den bära ett annat pars barn så är det MITT val.
Det är för mig helt obegripligt att det ens blir en diskussionspunkt.
Vad hände med det fria valet!?
Min kropp!?
För mig går det att tänka bort att det är "mitt" barn.
Det är nämligen inte "mitt" barn och det vet kvinnan från början.
Barnet är gjort av två andra människors DNA och har inte med mig att göra.
För mig ska detta bli en självklarhet i vårt land.
Ingen ska bli tvingad, men det ska inte heller hindra den som vill ställa upp att göra det.
Att vara ofrivilligt barnlös är inget roligt alls och jag unnar alla som vill bli föräldrar, att bli det.
Oavsett hur det går till.
Det mest självklara i hela världen borde vara att min kropp är just det:
MIN.
https://www.svt.se/nyheter/hon-vill-bli-surrogatmamma-jag-vill-ju-ha-ratt-till-min-kropp-jag-sager-ja-till-det-har
https://www.svt.se/nyheter/granskning/ug/kandisarna-har-banat-vagen-for-surrogat
