fredag 11 september 2020

Vikten av yttrandefrihet.

Varsågod!
Bränn bibeln.
Elda upp samtliga skrifter (kopior) av Tipitaka.
Skär sönder Koranen.
Hoppa på Tanach och kissa på Vedaskrifterna om du vill.
Gör en rondellhunden av både kungen och statsministern.
Helt krasst så bryr jag mig inte.
Det är nämligen bara papper.
Det är bara imitationer av personer.
Jag anser inte att man ska elda upp någon bok, men jag skulle inte opponera mig mot det för att det var en speciell skrift utan rakt av. Böcker är för mig något fantastiskt och det ska bevaras.
svt.se

När nu fler tillstånd söks, denna gången i Stockholm, för att bränna koranen så tycker jag att det är märkligt. Fokus läggs inte på att människor flippar över en bok, utan det faktum att polisen inte ger tillstånd. De vill inte att detta ska få ta den tid det tar.
Samma människor som högljutt protesterar och kastar saker mot polisen för en boks skull, bryr sig inte när en tolvåring blir skjuten på öppen gata.
Det passerar förbi.
Var hon medlem i fel klan?
Tjej?
För ung för att någon ska ha haft nytta av henne?

När en pojke blir gruppvåldtagen av andra pojkar bryr sig ingen.
Inga demonstrationer.
Ingen hysterisk samling med människor.
Hur kan en bok vara värd mer än människoöden?

Världen är upp och ner när en bok är värd mer än människor som drabbas i världen.
Religion är många gånger ett tramsigt påfund.
Ett påfund som utnyttjas och används på fel sätt av så många som möjligt.
Jag är uppvuxen med att människor är viktiga, inte saker.
Att man tar hand om varandra och aldrig lämnar någon ensam.
Att man alltid tänker ett steg före.

Det gäller nu bara på böcker, men inte för människor.
Om det finns någon Gud så har hon garanterat humor.
Det är inget hemskt med att bränna en bok för till syvende och sist, så är det bara ord i en bok.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/juristen-om-koranbranning-det-sager-lagen