As tears go by..
Jag gillar verkligen den låten för den fångar mycket av det som är just nu och vilka banala saker det är man saknar när man börjar fundera. Det behövs varken mängder av pengar eller saker till förbannelse. Du vill vara frisk och få leva. Allt annat blir oviktigt.
För 110 år sedan skrek människor i panik och den panik de kände, historierna efter dem som överlevde och historien kring är en av tre saker som ständigt kommer upp i min yrkesroll. Under alla år som lärare har det aldrig hänt att någon inte ställt frågan om vi kan arbeta med Titanic.
Detta fenomen som får ögonen att lysa.
En tragisk händelse som skapade rädslor och ångest för dem som var med där.
Närjag var yngre kom filmen Titanic med bland annat DiCaprio och jag är rätt säker på att jag såg den på bio. En hemsk film på alla sätt för döden kan inte beskrivas som rolig för någon av dem som var där.
En dag som denna så blir man påmind om tiden.
Ingen som var med lever idag.
Ingen som var med lever idag.
Gissningsvis inga barn till överlevare heller och någonstans måste man ställa sig frågan hur länge detta kommer vara något som barn undrar över.
Varför är det så intressant?
Två saker till kommer alltid upp och då min roll i skolan är att bland annat prata historia gläds jag över alla frågor kring både första och andra världskriget. Någonstans i allt det hemska så fascineras man i hur det kunde bli som det blev.
110 år.
I ett historiskt perspektiv så lite tid att det inte räknas, men ur ett mänskligt perspektiv en evighet.
110 år skapar en distans som är svår att greppa.
It is the evening of the day
I sit and watch the children play
I sit and watch the children play
Smiling faces I can see
But not for me
I sit and watch
As tears go by..
Om 110 år minns ingen oss och sakerna som sker nu kommer vara bortglömda.
Ta vara på tiden vi har för i det stora hela är vi enbart små obetydliga figurer som inte gör någon skillnad alls.
