Barn som får allt blir bortskämda och olyckliga i vuxen ålder. Jag är inte ett dugg förvånad. Under årens lopp tycker jag mig kunna säga att de inte behöver vara lyckliga som barn heller. Jag har jobbat med barn från ett år upp till sextonåringar och vissa saker är som en röd tråd.
Är barnet/eleven "jobbig" på något sätt brukar problemet "lösas" av att du träffar föräldrarna. Man ser varför det är som det är och kan därefter se om det är någon mening att försöka påverka barnet eller inte. Jag har haft elever som fått en utskällning när de blivit hämtade för att de haft sönder sina nya kläder. Barn behöver inte märkeskläder och sitter inte still när det är rast. Det borde inte vara en nyhet för föräldrarna. Är det bättre de blir hämmade av rädsla för att förstöra sina kläder? Ibland tycker jag att skoluniform hade varit bra.
Jag har varit med om barn som luktar och när föräldrarna kommer luktar de ännu värre. Jag har haft barn som slagit sönder saker i ren ilska där föräldrarna skyddar barnet in absurdum. Det var garanterat precis alla andras fel men deras barn hade inte gjort någonting.
Psykologen skriver att föräldrarna ofta blir försvarsadvokater till sina barn och jag instämmer. Det händer tyvärr mycket oftare än vad man tror.
De flesta föräldrar är jättebra och trevliga men det finns alltid några från kategorin som artikeln handlar om. Jag har haft barn som (detta var i väldigt tidig ålder) berättade att de skulle åka och shoppa i helgen för att sedan komma tillbaka efter helgen och trippa runt i sina nya kläder. Leka gick inte för då kunde kläderna gå sönder. Barnet fick allt det pekade på.
Jag har varit väldigt hård med att barnen inte behöver allt men det är ofta väldigt svårt att stå emot. Om inte annat finns det andra människor runt omkring som gärna skämmer bort dem med allt möjligt och vi har sagt stopp. Huset svämmar över av leksaker och prylar. Det hade stört mig om barnen inte hade uppskattat det men det gör de för de får allt det andra också.
"I början älskar barn sina föräldrar, sen dömer de dem. Ibland förlåter de dem."
Jag tror inte barn behöver gå på gympa, simning, fotbollsträning, hockey, ridning.. whatever för att vara lyckliga. De behöver inte allt de pekar på och de överlever utan de senaste kläderna. Det viktiga är tryggheten, om att de duger som de är, hemifrån. Det snurrar en bild på Astrid Lindgren på facebook om att "bara barnen får kärlek, mer kärlek och ännu mer kärlek så kommer folkvettet av sig själv" och jag håller med. Det är bara det som behövs.
Barn behöver dessutom lära sig att ha tråkigt ibland. Det kommer inte vara någon som står och roar dem hela livet och ibland kan man faktiskt bara göra ingenting. De behöver även lära sig värdet av alla saker de har runt omkring sig. Programmet som gick på tv om de bortskämda ungdomarna var nog inte förebilden för några föräldrar. Jag tror många biter i sin egen svans. Föräldrarna jobbar heltid, lämnar på dagis/skola/fritids heltid och på fritiden är det en mängd aktiviteter på alla håll. De måste jobba heltid för att ha råd med allt som alla ska göra. Det kanske, för barnets bästa i framtiden, är bättre att jobba lite mindre och göra lite mer ingenting med familjen istället för allt annat. Artikeln är helt klart läsvärd!
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/familj/article15097626.ab
Är barnet/eleven "jobbig" på något sätt brukar problemet "lösas" av att du träffar föräldrarna. Man ser varför det är som det är och kan därefter se om det är någon mening att försöka påverka barnet eller inte. Jag har haft elever som fått en utskällning när de blivit hämtade för att de haft sönder sina nya kläder. Barn behöver inte märkeskläder och sitter inte still när det är rast. Det borde inte vara en nyhet för föräldrarna. Är det bättre de blir hämmade av rädsla för att förstöra sina kläder? Ibland tycker jag att skoluniform hade varit bra.
Jag har varit med om barn som luktar och när föräldrarna kommer luktar de ännu värre. Jag har haft barn som slagit sönder saker i ren ilska där föräldrarna skyddar barnet in absurdum. Det var garanterat precis alla andras fel men deras barn hade inte gjort någonting.
Psykologen skriver att föräldrarna ofta blir försvarsadvokater till sina barn och jag instämmer. Det händer tyvärr mycket oftare än vad man tror.
De flesta föräldrar är jättebra och trevliga men det finns alltid några från kategorin som artikeln handlar om. Jag har haft barn som (detta var i väldigt tidig ålder) berättade att de skulle åka och shoppa i helgen för att sedan komma tillbaka efter helgen och trippa runt i sina nya kläder. Leka gick inte för då kunde kläderna gå sönder. Barnet fick allt det pekade på.
Jag har varit väldigt hård med att barnen inte behöver allt men det är ofta väldigt svårt att stå emot. Om inte annat finns det andra människor runt omkring som gärna skämmer bort dem med allt möjligt och vi har sagt stopp. Huset svämmar över av leksaker och prylar. Det hade stört mig om barnen inte hade uppskattat det men det gör de för de får allt det andra också.
 |
| svt.se |
Oscar Wilde
Jag tror inte barn behöver gå på gympa, simning, fotbollsträning, hockey, ridning.. whatever för att vara lyckliga. De behöver inte allt de pekar på och de överlever utan de senaste kläderna. Det viktiga är tryggheten, om att de duger som de är, hemifrån. Det snurrar en bild på Astrid Lindgren på facebook om att "bara barnen får kärlek, mer kärlek och ännu mer kärlek så kommer folkvettet av sig själv" och jag håller med. Det är bara det som behövs.
Barn behöver dessutom lära sig att ha tråkigt ibland. Det kommer inte vara någon som står och roar dem hela livet och ibland kan man faktiskt bara göra ingenting. De behöver även lära sig värdet av alla saker de har runt omkring sig. Programmet som gick på tv om de bortskämda ungdomarna var nog inte förebilden för några föräldrar. Jag tror många biter i sin egen svans. Föräldrarna jobbar heltid, lämnar på dagis/skola/fritids heltid och på fritiden är det en mängd aktiviteter på alla håll. De måste jobba heltid för att ha råd med allt som alla ska göra. Det kanske, för barnets bästa i framtiden, är bättre att jobba lite mindre och göra lite mer ingenting med familjen istället för allt annat. Artikeln är helt klart läsvärd!
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/familj/article15097626.ab
