Tydligen är det synd om mig. Jag är arbetare och har inte varit på en semester på snart två och ett halvt år. Jag äger inte heller ett fritidshus. Detta gör att det är synd om mig och LOs Wanja Lundby-Vedin tycker att det är fruktansvärt att det kommer barn till skolan som efter sommarlovet inte har någonting att berätta.
"Nästan var tredje arbetare, 32 procent, har inte gjort en semesterresa och har inte heller tillgång till ett fritidshus."
Hennes inställning skrämmer mig. Måste man göra någonting för att det ska räknas?
Det är inte barnen som sätter den gränsen utan vuxna. Man är inte lycklig för att man har rest jorden runt, äger varenda pryl som finns och bara har märkeskläder om man inte får kärlek av föräldrarna. Det hjälper de som inte fått den psykiska styrkan för att stå för sig själv men det är köpt glädje och ett köpt självförtroende som oftast inte är så starkt i längden. Jag missunnar ingen att åka på semester och allra minst några barn. Jag tycker dock inte att det är det viktigaste.
Mina bästa minnen från barndomen är de då vi cyklade till en av nabbarna här i Hällevik med en filt och åt frukost. Det kostade ingenting men var väldigt mysigt. Den tiden med familjen var det jag uppskattar idag. Jag var dock ett av de barn som hade den fantastiska "turen" att få åka på semester varje sommar. Upplysningsvis fick mina föräldrar muta mig för att jag skulle följa med de sista åren för jag vägrade. Jag ville vara hemma som mina vänner. Det var ofta inte kul att komma till skolan och berätta att jag hade varit iväg. Jag levde ett helt annat liv på semestern med vänner, som jag fortfarande har kontakt med, som var bra på alla sätt och vis men ingen här kände dem. De kände inte de vänner jag hade där och hade ingen större anledning att lyssna egentligten. Däremot hade alla andra åkt till stranden ihop, gått på festivaler och suttit och spelat dataspel med varandra. Det kunde jag bli avundsjuk för, trots att jag älskade semestern, då de kunde prata om det tillsammans.
Jag vill bara påpeka att Wanja har fel i mina ögon.
"I ett välfärdssamhälle borde alla barn kunna komma tillbaka till skolan och med glädje berätta om sin sommar, säger Wanja Lundby-Wedin."
Ingen blir lyckligare av att åka iväg. Det är roligt för stunden men går snabbt över. Tydligen kan man inte komma tillbaka till skolan och med glädje berätta att man varit hemma med familjen hela sommaren. Lär barnen uppskatta de saker de har och de möjligheter som finns för det behöver inte kosta pengar. Att äta sin macka ute på en filt kostar inte mer än om du äter den vid köksbordet men förhöjer känslan betydligt. Vi tar med jämna mellanrum med frukost/lunch/kvällsmat ut någonstans och äter den där. Det räcker att sätta sig på en filt på tomten/parken för att barnen ska vara nöjda. Det är upp till föräldrarna.
"Andelen arbetare som varken gjort en semesterresa eller har tillgång till fritidshus har ökat kraftigt de senaste åren. "
Att inte kunna åka till ett fritidshus kan helt omöjligt vara det viktigaste i livet. Det är dessutom en stor finanskris och jämför man med resten av Europa har Sverige klarat sig väldigt bra. Varför måste man göra allt till ett problem? Kan man inte helt enkelt vara nöjd med att vara hemma?
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=86&artikel=5585388
http://www.skane.lo.se/distrikt/skane/home.nsf/unidView/60C20523B8D975EAC12578BD00472B86
"Nästan var tredje arbetare, 32 procent, har inte gjort en semesterresa och har inte heller tillgång till ett fritidshus."
Hennes inställning skrämmer mig. Måste man göra någonting för att det ska räknas?
Det är inte barnen som sätter den gränsen utan vuxna. Man är inte lycklig för att man har rest jorden runt, äger varenda pryl som finns och bara har märkeskläder om man inte får kärlek av föräldrarna. Det hjälper de som inte fått den psykiska styrkan för att stå för sig själv men det är köpt glädje och ett köpt självförtroende som oftast inte är så starkt i längden. Jag missunnar ingen att åka på semester och allra minst några barn. Jag tycker dock inte att det är det viktigaste.
Mina bästa minnen från barndomen är de då vi cyklade till en av nabbarna här i Hällevik med en filt och åt frukost. Det kostade ingenting men var väldigt mysigt. Den tiden med familjen var det jag uppskattar idag. Jag var dock ett av de barn som hade den fantastiska "turen" att få åka på semester varje sommar. Upplysningsvis fick mina föräldrar muta mig för att jag skulle följa med de sista åren för jag vägrade. Jag ville vara hemma som mina vänner. Det var ofta inte kul att komma till skolan och berätta att jag hade varit iväg. Jag levde ett helt annat liv på semestern med vänner, som jag fortfarande har kontakt med, som var bra på alla sätt och vis men ingen här kände dem. De kände inte de vänner jag hade där och hade ingen större anledning att lyssna egentligten. Däremot hade alla andra åkt till stranden ihop, gått på festivaler och suttit och spelat dataspel med varandra. Det kunde jag bli avundsjuk för, trots att jag älskade semestern, då de kunde prata om det tillsammans.
Jag vill bara påpeka att Wanja har fel i mina ögon.
"I ett välfärdssamhälle borde alla barn kunna komma tillbaka till skolan och med glädje berätta om sin sommar, säger Wanja Lundby-Wedin."
 |
| nimport.se |
Ingen blir lyckligare av att åka iväg. Det är roligt för stunden men går snabbt över. Tydligen kan man inte komma tillbaka till skolan och med glädje berätta att man varit hemma med familjen hela sommaren. Lär barnen uppskatta de saker de har och de möjligheter som finns för det behöver inte kosta pengar. Att äta sin macka ute på en filt kostar inte mer än om du äter den vid köksbordet men förhöjer känslan betydligt. Vi tar med jämna mellanrum med frukost/lunch/kvällsmat ut någonstans och äter den där. Det räcker att sätta sig på en filt på tomten/parken för att barnen ska vara nöjda. Det är upp till föräldrarna.
"Andelen arbetare som varken gjort en semesterresa eller har tillgång till fritidshus har ökat kraftigt de senaste åren. "
Att inte kunna åka till ett fritidshus kan helt omöjligt vara det viktigaste i livet. Det är dessutom en stor finanskris och jämför man med resten av Europa har Sverige klarat sig väldigt bra. Varför måste man göra allt till ett problem? Kan man inte helt enkelt vara nöjd med att vara hemma?
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=86&artikel=5585388
http://www.skane.lo.se/distrikt/skane/home.nsf/unidView/60C20523B8D975EAC12578BD00472B86
