Långdistansförhållanden stärker relationen och gör att paret kommunicerar mer påstår ny forskning. Jag är inte ett dugg förvånad. Särskilt inte med dagens teknik. Telefonsamtal, sms, mms, mail, skype, facebook, twitter och olika chatforum. Möjligheterna är oändliga för att ha kontakt i dagens samhälle. Med tanke på hur upptagna många är på olika håll är det inte konstigt att de som faktiskt inte bor ihop kommunicerar bättre. Att leva i en familj är inte alltid lätt när båda jobbar, barnen är på dagis eller i skolan och man i princip inte hinner mer än hem innan man måste sova för att orka gå upp till jobbet dagen efter. Det finns mycket som tär på familjelivet.
 |
| edarling.se |
Jag är en människa som i stort inte behöver någon egentligen. Jag klarar mig alldeles utmärkt själv även om det är betydligt trevligare att vara två. Jag hade aldrig klarat att leva med någon där vi båda hade haft samma arbetstider. Jag behöver vara själv ibland och göra det jag vill. Jag tror det är bra att vara ifrån varandra lite. Som det är nu överlappar vi varandra rätt exakt och oftast går jag och lägger mig när min man ska upp till jobbet. De dagar jag jobbar är han ledig. De kvällar och helger jag spelar är han hemma. När han ska iväg är jag hemma. Hade inte mobiltelefonen funnits hade vi förmodligen inte pratat med varandra varje dag. Mycket går på rutin.
Om man lever långt ifrån varandra hinner man nog längta mer efter varandra och då man måste bestämma en tid att "träffas" kan man ge allt då. Jag har vänner, som är ett par, där en har varit utomlands och den andre flyttade uppåt i Sverige för att studera. De är ett par än idag och jag kan inte se att de tagit skada av det utan nästan tvärtom. Det är nog inte fel att kunna klara sig utan den andre, vilket man måste om man lever isär, för att ingen ska känna att den är beroende av den andre.
Jag hade dock inte velat leva i ett distansförhållande i ett helt liv men en tid hade det gått alldeles utmärkt. Tur att vi alla är olika.
