En ny lag i Kina tvingar nu äldre människors barn att besöka dem. Jag har ändrat mycket av mitt tänk sedan jag blev lite äldre. Förr hade jag tyckt att detta var bra då ingen ska sitta ensam men jag har ändrat mig. När jag gick på högskolan läste vi om barn som gjorde sig själv mobbade genom att vara effektiva skvallerbyttor till lärarna. Det går inte att dra alla över en kant men om det nu är så att du är gammal och känner dig ensam. Varför är du det?
Det kan inte vara så att du enbart på grund av din ålder ska ha människor som kommer och hälsar på dig. Du måste förtjäna det. Om någon lever hela sitt liv utan att tänka på eller bry sig om någon annan, då kanske det inte är så konstigt att de sitter där själv när de blir äldre.
Varför skulle barn som aldrig blivit sedda eller älskade lägga sin tid som vuxna för att besöka någon som de aldrig upplevt varit ett stöd för dem?
Den gamle i sig kanske har varit allt annat än någon förebild.
I mina ögon är föräldrarollen något man förtjänar och inte bara en titel man får. Den måste underhållas. Har barnen fått all kärlek de behöver och lite till kommer de att besöka sina föräldrar. De kommer att ha kontakt med dem utan en lag som tvingar dem.
Kina och Sverige sitter inte riktigt i samma sits. Jag inser att det inte går att besöka sina föräldrar även om man vill alltid. Det finns för mycket annat som tar tid.
Mina föräldrar propsade alltid på att jag skulle läsa nära hemmet och bo kvar hemma. Jag flyttade ändå till en lägenhet som jag inte hann mer än flytta in i innan jag sa upp den och flyttade hem igen. Jag vantrivdes så fruktansvärt med att bo i stan. Visst var det nära till allt men nackdelarna vägde över. Jag läste på högskolan nära och bodde hemma vilket resulterade i att jag kunde spara alla pengar jag fick på mina helg och kvällsjobb. Detta ledde till att jag kunde köpa mitt hus då jag inte hade några studielån och hade sparat ihop till topplånet. Jag vet att det inte går för alla att göra så men att bo kvar hos sina föräldrar när man blir lite äldre tror jag är bra. Det blir annorlunda när alla är vuxna och alla ska respektera varandra på ett annat sätt än som förälder och barn.
Mina föräldrar kommer aldrig behöva vara oroliga för att vara själv utan tvärtom. Vi träffas i princip varje dag och fördelarna med att bo nära är överväldigande. Jag är inte orolig för att sitta själv när jag blir gammal, om jag blir det. Jag tycker att man väljer det mycket själv. Jag tänker jobba så länge jag kan men inte heltid och sen ska jag resa. Den som vill kan för jag ser det som en prioriteringssak.
http://www.svt.se/nyheter/varlden/kina-kraver-att-barn-besoker-sina-foraldrar
Det kan inte vara så att du enbart på grund av din ålder ska ha människor som kommer och hälsar på dig. Du måste förtjäna det. Om någon lever hela sitt liv utan att tänka på eller bry sig om någon annan, då kanske det inte är så konstigt att de sitter där själv när de blir äldre.
Varför skulle barn som aldrig blivit sedda eller älskade lägga sin tid som vuxna för att besöka någon som de aldrig upplevt varit ett stöd för dem?
Den gamle i sig kanske har varit allt annat än någon förebild.
 |
| Haninge.se |
Kina och Sverige sitter inte riktigt i samma sits. Jag inser att det inte går att besöka sina föräldrar även om man vill alltid. Det finns för mycket annat som tar tid.
Mina föräldrar propsade alltid på att jag skulle läsa nära hemmet och bo kvar hemma. Jag flyttade ändå till en lägenhet som jag inte hann mer än flytta in i innan jag sa upp den och flyttade hem igen. Jag vantrivdes så fruktansvärt med att bo i stan. Visst var det nära till allt men nackdelarna vägde över. Jag läste på högskolan nära och bodde hemma vilket resulterade i att jag kunde spara alla pengar jag fick på mina helg och kvällsjobb. Detta ledde till att jag kunde köpa mitt hus då jag inte hade några studielån och hade sparat ihop till topplånet. Jag vet att det inte går för alla att göra så men att bo kvar hos sina föräldrar när man blir lite äldre tror jag är bra. Det blir annorlunda när alla är vuxna och alla ska respektera varandra på ett annat sätt än som förälder och barn.
Mina föräldrar kommer aldrig behöva vara oroliga för att vara själv utan tvärtom. Vi träffas i princip varje dag och fördelarna med att bo nära är överväldigande. Jag är inte orolig för att sitta själv när jag blir gammal, om jag blir det. Jag tycker att man väljer det mycket själv. Jag tänker jobba så länge jag kan men inte heltid och sen ska jag resa. Den som vill kan för jag ser det som en prioriteringssak.
http://www.svt.se/nyheter/varlden/kina-kraver-att-barn-besoker-sina-foraldrar
