Hällevikslägret

I helgen avslutades Hällevikslägret för 85:e gången. Lägret hade då haft 310 barn/ungdomar och 90 funktionärer igång under tiden det varade. Lägret som är ett av Sveriges största gymnastikläger är alltid fullt och jag är fast övertygad om att en av anledningarna är den att de har inte ändrat på mycket under alla de år som går. Allt går i samma anda och ytterst få saker har ändrats under de år de varit igång. I en tid då allt annat förändras har lägret hållit kvar vid de saker som de upplever viktiga. Lägerelden är alltid välbesökt och avslutningen är något alla bör gå och se som inte gjort det. Det är riktigt pampigt. Alla barnen går, med de logoment de sovit, efter fanbäraren och orkestern in på Strandvallen för att sedan visa upp allt de lärt sig.

hallevikslagret.se

Även om det inte är några svårare danser de genomför så är det ändå så att alla är med. Att se 400 personer göra exakt samma sak blir en häftig syn. Att se alla barnens ögon som förväntansfullt tittar upp på läktarna efter sina anhöriga är något visst.

Hällevikslägret har för mig aldrig inneburit att jag sovit där utan att jag och kompisar hängt där. Där fanns alltid väldigt mycket barn, söta ledare och det hände alltid någonting. Vi var där på nätterna och gjorde saker som man i och för sig inte finns men det var oskyldiga bus som barn gör. Det hände även att de som jag träffade där besöktes efteråt.
Hällevikslägret är något speciellt.

Jag tror det är viktigt att de får vara kvar där de är och får fortsätta i samma anda. Traditioner är något som lätt plockas bort idag. Jag är en av dem som gärna tar väck de jag inte finner meningsfulla.
Barnen väcks av trumpeten på morgonen och sedan har alla sitt att göra. Känslan av att komma dit är densamma som att titta på en film med "Röda-vita rosen" och med tanke på att fetma är ett problem i vår tid kan det inte vara fel att lyfta fram något som främjar hälsan hos barnen.

http://www.hallevikslagret.se/