Kvinnan hittade efter nästan trettio år inmurad i en vägg. Skador på skallen visar att hon dog av våld mot huvudet. Hennes man dog förra året och det var nu nyligen de hittade kvinnan i huset han bott i och som de tidigare bodde i tillsammans. Det är helt sjukt. Jag kan inte förstå detta.
Förutom att misshandla barn och djur är kvinnomisshandel det värsta jag vet utan att för den delen vara feminist. Den absolut största delen som misshandlar är män och i mina ögon är det små människor med väldigt dåligt självförtroende som gör sådana här saker. Av egen erfarenhet vet jag att kvinnan inte lämnar för hon vill på något sätt hjälpa.
På ett semenarie i landstingets regi för många år sedan berättade en föreläsare att i nio fall av tio stannar kvinnan vid misshandel eller missbruk av olika slag. Mannen stannar i ett av tio fall. De flesta män lämnar den andre hälften när denne får problem av något slag medan kvinnan står där och tror att de kan hjälpa till. Jag tror det är ytterst svårt att ändra på ett beteende. Särskilt ett sådant här beteende. Jag tror inte heller att det hjälper att den andre parten stannar då det i mina ögon krävs en inre insikt av den som har problem för att det ska ske. Att hitta den insikten tror inte jag är lätt.
Jag tror inget missbruk eller någon sjukdom går att ändra på utan att personen ifråga själv verkligen har insett vad problemet är. Min övertygelse är att det i princip inte går att ändra på och de jag vet runtomkring mig som sitter i denna sits på något sätt har inte förändrats trots att de bytt partner eller lovat guld och gröna skogar.
"Oron för framtiden fanns där hela tiden som en molande värk i mellangärdet. Det syntes inte utanpå. Hon pratade som vanligt, arbetade, körde bil. Kroppen gjorde allt det vanliga alldeles av sig själv, medan hon iakttog det från andra sidan glasväggen. Hade det inte varit för stunderna när hon tvingades vara närvarande skulle hon lagt sig på sängen och vägrat möta en ny dag."
Jag lyssnade på Kapten Klänning för några år sedan. Jag var helt salig när jag hört vad han berättade för jag kunde känna igen både mig själv och de vänner jag har som blivit utsatta för någon som slår. Han om någon visste verkligen vad han pratade om och det gör mig rädd. Kan man bli högste polischef med detta sätt är det fel i väldigt många led.
Innan någon slår plockar de ner den de ska slå psykiskt och precis som citatet ovan så syns det inte utanpå och är väldigt svårt att se för en utomstående. Man skyddar och tystar in i det sista för att rädda något man tror att man har.
Med tanke på samhällets syn är det inte konstigt att det inte blir ett ämne man pratar om. Alla skäms. Ingen säger någonting för det är pinsamt att man själv har satt sig i den sitsen.
Med tanke på de låga straffen är det inte förvånande att det inte är fler som anmäler än som redan gör det. Att anmäla en plågoande för att sedan möta denne i rätten när den får ett minimalt straff för sina handlingar är inget någon vill utsätta sig för.
Jag tycker det är starkt av de som gör det.
Jag önskar att media hade lagt mycket krut på att förändra synen på en sådan här fråga för i mina ögon är det de som har den största makten.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17090615.ab
http://www.bra.se/bra/brott--statistik/kvinnomisshandel.html
http://www.svt.se/nyheter/kvinnomisshandel-han-slar-och-hon-stannar
 |
| nattstad.se |
På ett semenarie i landstingets regi för många år sedan berättade en föreläsare att i nio fall av tio stannar kvinnan vid misshandel eller missbruk av olika slag. Mannen stannar i ett av tio fall. De flesta män lämnar den andre hälften när denne får problem av något slag medan kvinnan står där och tror att de kan hjälpa till. Jag tror det är ytterst svårt att ändra på ett beteende. Särskilt ett sådant här beteende. Jag tror inte heller att det hjälper att den andre parten stannar då det i mina ögon krävs en inre insikt av den som har problem för att det ska ske. Att hitta den insikten tror inte jag är lätt.
Jag tror inget missbruk eller någon sjukdom går att ändra på utan att personen ifråga själv verkligen har insett vad problemet är. Min övertygelse är att det i princip inte går att ändra på och de jag vet runtomkring mig som sitter i denna sits på något sätt har inte förändrats trots att de bytt partner eller lovat guld och gröna skogar.
"Oron för framtiden fanns där hela tiden som en molande värk i mellangärdet. Det syntes inte utanpå. Hon pratade som vanligt, arbetade, körde bil. Kroppen gjorde allt det vanliga alldeles av sig själv, medan hon iakttog det från andra sidan glasväggen. Hade det inte varit för stunderna när hon tvingades vara närvarande skulle hon lagt sig på sängen och vägrat möta en ny dag."
Ur Först när givaren är död, Anna Jansson (s.57)
Jag lyssnade på Kapten Klänning för några år sedan. Jag var helt salig när jag hört vad han berättade för jag kunde känna igen både mig själv och de vänner jag har som blivit utsatta för någon som slår. Han om någon visste verkligen vad han pratade om och det gör mig rädd. Kan man bli högste polischef med detta sätt är det fel i väldigt många led.
Innan någon slår plockar de ner den de ska slå psykiskt och precis som citatet ovan så syns det inte utanpå och är väldigt svårt att se för en utomstående. Man skyddar och tystar in i det sista för att rädda något man tror att man har.
Med tanke på samhällets syn är det inte konstigt att det inte blir ett ämne man pratar om. Alla skäms. Ingen säger någonting för det är pinsamt att man själv har satt sig i den sitsen.
Med tanke på de låga straffen är det inte förvånande att det inte är fler som anmäler än som redan gör det. Att anmäla en plågoande för att sedan möta denne i rätten när den får ett minimalt straff för sina handlingar är inget någon vill utsätta sig för.
Jag tycker det är starkt av de som gör det.
Jag önskar att media hade lagt mycket krut på att förändra synen på en sådan här fråga för i mina ögon är det de som har den största makten.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17090615.ab
http://www.bra.se/bra/brott--statistik/kvinnomisshandel.html
http://www.svt.se/nyheter/kvinnomisshandel-han-slar-och-hon-stannar
