Klarar du inte skolan på utsatt tid får du helt enkelt gå ett år till. Egentligen har jag ingen större tanke på detta då jag redan har gjort det. Jag orkade inte med skolan, brydde mig faktiskt inte ett dugg, och fick därför gå ett extra år på gymnasiet. Skillnaden mot idag är att de som inte klarar sig ska gå ett extra år istället för att gå om. Det kanske är bra men jag hade hellre sett det såhär:
Börja med anpassad skolstart. Låt barnen göra något slags test, som kunniga inom området får skapa, för att se när varje barn bäst klarar av skolan. Vi vill ju ha en skola för alla!
Gör alltså skolstarten flexibel så att barnen kan börja nollan (ja, jag säger fortfarande nollan) mellan exempelvis fem och sju års ålder. Det hade kanske medfört att de som verkligen klarade att börja tidigare gjorde det och fick den stimulans de behövde. De barn som hellre ville leka två år till fick det.
Jag tror att detta hade skapat klasser där eleverna låg mer lika varandra. Klasser där kunskapen var det som stod i centrum.
Jag har aldrig varit en förespråkar för blandade klasser och mina erfarenheter är att det mest är ostrukturerat och försvårande för eleven. Möjligtvis att man kan slå ihop nollan och ettan för att sedan slussa upp de som var mogna för det men absolut inte i de högre åldrarna.
I andra länder finns det prov som ska göras varje termin. Klarar du inte proven, får du inte gå upp en årskurs. Jag är inte insatt i exakt hur detta fungerar men tror att det hade varit bra. Genom sådana tester hade man fångat de elever som låg på gränsen eller under direkt. Det hade inte längre kunnat vara någon som kom i nian och sa att de varken kunde räkna eller läsa för de hade aldrig fått komma upp till den klassen.
Jag inser att motargumenten är att det blir stressigt för barnen och att de känner press. Jag anser dock att mycket av dessa problem skapas av föräldrarna utan att de tänker på det. Minns en gång på en skola jag jobbade där klassen skulle gå en sträcka för att ha lektion utomhus. Den ene elevens föräldrar kom på morgonen och ifrågasatte högt hur eleverna skulle orka gå "hela den långa vägen fram och tillbaka!". Föga förvånande så började eleven till denne förälder beklaga sig efter femtio meter medan inga andra barn klagade alls. Jag ser det som att den föräldern implementerade sitt tänk på sitt barn. Hade denne istället sagt att "Det är inga problem att gå den lilla sträckan" hade inte eleven gnällt. Jag tror att man många gånger lägger in en värdering i saker utan att tänka sig för. Så även jag för jag är inte perfekt på något sätt.
Detta med stress och press tänker jag likadant med. Om föräldern lägger fram vad kul det är att få veta hur mycket kunskap man lärt sig under en termin tror jag eleven hade tänkt annorlunda. Utöver det behöver man inte vara bäst eller "vinna" alltid och det ska barn också lära sig.
Jag vet inte om ett införande av ett extra år är det optimala men det kan verkligen tas upp för diskussion så länge det är bra för eleven.
http://www.metro.se/nyheter/regeringen-vill-ha-ett-extra-grundskolear/EVHmil!3o6KR1hg1M0M/
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5643259
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/regeringen-utreder-extra-skolar_8511112.svd
Börja med anpassad skolstart. Låt barnen göra något slags test, som kunniga inom området får skapa, för att se när varje barn bäst klarar av skolan. Vi vill ju ha en skola för alla!
Gör alltså skolstarten flexibel så att barnen kan börja nollan (ja, jag säger fortfarande nollan) mellan exempelvis fem och sju års ålder. Det hade kanske medfört att de som verkligen klarade att börja tidigare gjorde det och fick den stimulans de behövde. De barn som hellre ville leka två år till fick det.
Jag tror att detta hade skapat klasser där eleverna låg mer lika varandra. Klasser där kunskapen var det som stod i centrum.
Jag har aldrig varit en förespråkar för blandade klasser och mina erfarenheter är att det mest är ostrukturerat och försvårande för eleven. Möjligtvis att man kan slå ihop nollan och ettan för att sedan slussa upp de som var mogna för det men absolut inte i de högre åldrarna.
.png) |
| mariaweimer.se |
Jag inser att motargumenten är att det blir stressigt för barnen och att de känner press. Jag anser dock att mycket av dessa problem skapas av föräldrarna utan att de tänker på det. Minns en gång på en skola jag jobbade där klassen skulle gå en sträcka för att ha lektion utomhus. Den ene elevens föräldrar kom på morgonen och ifrågasatte högt hur eleverna skulle orka gå "hela den långa vägen fram och tillbaka!". Föga förvånande så började eleven till denne förälder beklaga sig efter femtio meter medan inga andra barn klagade alls. Jag ser det som att den föräldern implementerade sitt tänk på sitt barn. Hade denne istället sagt att "Det är inga problem att gå den lilla sträckan" hade inte eleven gnällt. Jag tror att man många gånger lägger in en värdering i saker utan att tänka sig för. Så även jag för jag är inte perfekt på något sätt.
Detta med stress och press tänker jag likadant med. Om föräldern lägger fram vad kul det är att få veta hur mycket kunskap man lärt sig under en termin tror jag eleven hade tänkt annorlunda. Utöver det behöver man inte vara bäst eller "vinna" alltid och det ska barn också lära sig.
Jag vet inte om ett införande av ett extra år är det optimala men det kan verkligen tas upp för diskussion så länge det är bra för eleven.
http://www.metro.se/nyheter/regeringen-vill-ha-ett-extra-grundskolear/EVHmil!3o6KR1hg1M0M/
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5643259
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/regeringen-utreder-extra-skolar_8511112.svd
