 |
| albertbloggen.blogspot.com |
Då jag ägnat stora delar av min uppväxt i Spanien kan jag utan problem säga att det är skillnad. Världens skillnad. Skulle jag träffa människor här i Sverige som jag inte träffat på länge får de en kram. Sen räcker det. Efter kramen backar jag till ett behörigt avstånd och den enda gången det bryts är när någon, ofta fulla människor på krogen, hänger över staketet där jag spelar. Jag vill ha mitt utrymme och de enda som är undantagna från den är barnen. Jag har inga problem alls om de skulle klättra runt mig alltid.
I Spanien däremot så ska det pussas på kinderna och då ska man vara nära. Ofta höll man om armarna samtidigt och det gäller att ta seden dit man kommer. Det var inga problem med de jämngamla men när grannen vi hade kom undvek jag henne in i det sista. Hon var världens trevligaste på alla sätt och vis men hon svettades något kopiöst alltid. Med all sannolikhet på grund av hennes kroppsmassa och värmen. Hon skulle alltid fram för att pussas på kinderna och kramas.
Rent religionsmässigt är det inga större skillnader mellan Spanien och Sverige men kulturellt, på detta vis, skiljer det en hel del. Det som var viktigt för oss spelade ingen roll alls för oss och första gången jag kom hem till en vän blev jag helt chockad då de inte hade några möbler. De hade smycken och fina kläder istället.
Här hemma är, åtminstone jag, det tvärtom. Jag har hellre huset iordning för att sedan fixa något till mig om det skulle bli över. Smycken och fina kläder betyder mycket mindre än huset. (för mig)
http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/sa-stort-ar-ditt-personliga-utrymme
http://www.jneurosci.org/
