Tiden går otroligt fort. För tolv år sedan kom jag upp ur källaren för jag hade sovmorgon (förmodligen i och med att jag fick gå ett extra år på gymnasiet..) när min dåvarande svärfar sa att jag skulle titta på teven. Vi stod förundrade båda två och tittade på den och såg live hur det andra planet flög in i byggnaden. Jag minns att han undrade om det var en ny film på gång eller vad som var på gång. Det tog dagar och veckor innan det verkligen sjönk in vad som hade hänt. Den händelsen var nog en av de första som verkligen visade att livet inte alltid är en dans på rosor och händelsen sitter fastetsad i minnet väldigt tydligt. Jag tror det är få som inte minns den.
Förundran blir då stor att mina elever inte har en aning om vad 9/11 är. Någon har föräldrar som berättat för dem om de två tornen i USA som blev träffade av flygplan. Det är väldigt svårt att förklara för dem att världen blev en annorlunda plats efter den händelsen. Julen tre år senare spolade en tsunami livet av hundratusentalsmänniskor i Asien men detta minns de inte heller och det känns märkligt då dessa händelser är stora för mig.
Jag brukar fundera över att det kanske är så hela tiden men av någon anledning inbillar jag mig att det har blivit värre. Händelserna kanske inte har blivit värre men det faktum att sociala medier och nyheter sprider förloppet inom minutrar hjälper säkert till. Det kanske har varit likadant alltid annars?
När franska revolutionen slutade bara några år innan ett nytt århundrade skulle ske, de kanske trodde att det var slutet? Den händelsen och det förloppet kanske ändrade människors livssyn på den tiden. Freden i Roskilde, Brömsebro, Kalmarunionen, uppfinnandet av hjulet, Vietnamkriget, Elvis död.. det kanske är likadana händelser för andra människor?
Jag kommer aldrig få ett svar på det men en sak vet jag. Den chock som elfte september innebar kan jag inte bli drabbad av igen för den visade att det verkligen finns människor som är beredda att göra fruktansvärda saker för just det de tror på. Jag vet att det händer väldigt mycket hemska saker i krig och jag försvarar inte det men att göra som de gjorde mot Twin Towers denna dag för tolv år sedan är fruktansvärt.
Jag har valt att inte se en enda film om händelsen mer än en kort snutt av en långfilm. Jag har även sett en bit av Moores film men orkade inte. Jag klarar inte allt det negativa och hemska. Jag lever hellre i min lilla rosaskimrande molnvärld att människor i grund och botten är vänliga och snälla människor. Jag har aldrig förstått hur man kan göra saker som uppenbarligen, utan någon större intelligens, innebär smärta för någon annan. Varför skulle man?
Livet har gått vidare och jag kommer förmodligen tragga om denna händelse resten av mitt liv och mina framtida barnbarn, om jag lever, kommer tänka att det var varken hela världen eller något att hetsa upp sig för. Det var ju bara två torn.. Tårarna kommer bara jag tänker på den ångest människorna inne i dessa torn måste ha känt.
Den som lever får se. Jag hoppas att världen hade varit en betydligt bättre plats att leva på för fler människor men sannolikheten att det blir så är tyvärr väldigt liten.
Vad gjorde du för tolv år sedan?
Förundran blir då stor att mina elever inte har en aning om vad 9/11 är. Någon har föräldrar som berättat för dem om de två tornen i USA som blev träffade av flygplan. Det är väldigt svårt att förklara för dem att världen blev en annorlunda plats efter den händelsen. Julen tre år senare spolade en tsunami livet av hundratusentalsmänniskor i Asien men detta minns de inte heller och det känns märkligt då dessa händelser är stora för mig.
Jag brukar fundera över att det kanske är så hela tiden men av någon anledning inbillar jag mig att det har blivit värre. Händelserna kanske inte har blivit värre men det faktum att sociala medier och nyheter sprider förloppet inom minutrar hjälper säkert till. Det kanske har varit likadant alltid annars?
.png) |
| davidpakman.com |
Jag kommer aldrig få ett svar på det men en sak vet jag. Den chock som elfte september innebar kan jag inte bli drabbad av igen för den visade att det verkligen finns människor som är beredda att göra fruktansvärda saker för just det de tror på. Jag vet att det händer väldigt mycket hemska saker i krig och jag försvarar inte det men att göra som de gjorde mot Twin Towers denna dag för tolv år sedan är fruktansvärt.
Jag har valt att inte se en enda film om händelsen mer än en kort snutt av en långfilm. Jag har även sett en bit av Moores film men orkade inte. Jag klarar inte allt det negativa och hemska. Jag lever hellre i min lilla rosaskimrande molnvärld att människor i grund och botten är vänliga och snälla människor. Jag har aldrig förstått hur man kan göra saker som uppenbarligen, utan någon större intelligens, innebär smärta för någon annan. Varför skulle man?
Livet har gått vidare och jag kommer förmodligen tragga om denna händelse resten av mitt liv och mina framtida barnbarn, om jag lever, kommer tänka att det var varken hela världen eller något att hetsa upp sig för. Det var ju bara två torn.. Tårarna kommer bara jag tänker på den ångest människorna inne i dessa torn måste ha känt.
Den som lever får se. Jag hoppas att världen hade varit en betydligt bättre plats att leva på för fler människor men sannolikheten att det blir så är tyvärr väldigt liten.
Vad gjorde du för tolv år sedan?
