Med tanke på förintelsen.

Den 27 januari var det Förintelsens dag. En dag för att påminna om det fruktansvärda som hände väldigt många människor och i år hörde jag på radion att koncentrationen hade riktats mot hur romerna hade det under denna svåra tid. Absolut inget ont om det!
Jag har dock gått och funderat en hel del sedan jag hörde det på radion.

Serien Homeland finns rätt starkt i minnet. En bomb spränger bort halva CIA och han som får skyllen gömmer sig. Hans familj lever sedan i en sjuk värld där de anklagas för vad han gjorde. De ska leva med vad det sägs att han har gjort och människor runt dem är väldigt snabba med att fördöma och vända dem ryggen.
Detta tänker jag på.

Förintelsen var fruktansvärd och det som drabbade alla dessa människor är näst intill ofattbart än idag. Att vi varje år hedrar en viss grupp av de människor som blev utsatta gör inte mig någonting men jag hade väldigt gärna sett att vi även tog upp tyskarnas situation.
De flesta som gick ut i krig var män och många av dem var inte särskilt gamla. Det är inte så att de hade något större val. De fick inte välja att stanna hemma med sin familj och jag har väldigt svårt att se att alla dessa människor hatade exempelvis judarna. De vågade förmodligen inget annat öppet och till syvende och sist skyddar man nog sin egen familj in i det sista.
Om någon satt en pistol mot mitt huvud och gett mig valet att gå ut i krig eller dö direkt hade jag förmodligen gått ut i kriget då det hade varit den chans jag hade att få komma hem igen. Det var inte bara en gång Hitlers egna försökte mörda honom utan det hände vid upprepade tillfällen och detta av en anledning. De ville inte ha det som det var.
Hur var det för de tyska soldater som kom hem?
Man behöver inte vara något ess för att förstå att alla de som varit i kriget blir skadade på något sätt. Kanske inte fysiskt men psykiskt. De kom dessutom hem för att veta att hela världen hatade dem.
De blev gissningsvis tvingade ut, gjorde vad de blev tillsagda och sedan hatade för det.

Jag har aldrig förstått det hat som kan finnas. Hur skulle jag kunna vara arg på någon som hade gjort min farfar någonting? Det har ju inte med mig att göra. Jag har i min barndom rest väldigt mycket och jag har tydliga minnen av just Frankrike. Dessa alltid lika otrevliga människor som finns i detta landet och hemma berättades detta för en bekant fransman som då sa att: Ni måste berätta att ni är svenskar. De tror ni är tyskar och de hatar dem sedan kriget.
Tro det eller ej men det hjälpte. Det första vi sa på ett nytt ställe var "Suede" så ljusnade människorna upp. Ibland pressade de till och med fram några engelska ord.

Hur kan man runt sextio år efter krigets slut fortsätta hata någon?
De som lever idag, även om det så är soldaters släkt, kan inte hjälpa vad deras släktingar gjort. Vad har hänt med att vara förlåtande?

Jag minns tydligt de koncentrationsläger jag varit på, skolarbetet om detta och hur fruktansvärd jag tyckte "Om detta må ni berätta.." var. Jag kan fortfarande inte se boken utan att få tårar i ögonen och pojken som sträcker upp händerna i luften, alla massgravar och alla utmärglade människor ger mig mardrömmar i veckor. Det värsta av allt är att när nyheterna visade film och bilder från Syrien, som är helt färska, ser människorna där likadana ut och ändå gör världen så lite. FN borde göra så mycket mer och jag är rädd för att det kommer uppdagas liknande saker som efter kriget i Balkan.

Jag tycker det är bra att förintelsen tas upp varje år men önskar att den även skulle belysas ur alla synvinklar. Det fanns ingen som inte drabbades under denna tid men släktingarna till de som var med i kriget fick gå med hundhuvud länge och det kan inte ha varit lätt. Det gäller även alla "oäktingar" till soldater som fanns. De kunde inte hjälpa kriget och alla har väl hört att kärleken är blind?

En önskan är även att alla de människor som dog i Gulaglägren ska få upprättelse. Då självklart även de som tvingades att arbeta för dem.
Jag tror världen hade blivit en bättre plats om det helt enkelt hade varit fler som förlät varandra och såg till att det förmodligen finns ytterst få människor som verkligen hatar någon annan så pass mycket att man är beredd att utsatta dem för något såhär hemskt.