Skaffa inte barn för tätt!
Jag blir så trött.
Forska precis hur mycket du vill i detta ämnet för mig övertygar det inte. Statistik och siffror kan ändras efter vad man vill se. Det finns statistik som visar att de år det finns mycket stork föds det många barn men få skulle påstå att det har ett samband.
Forskaren tycker att man ska vänta minst tre år mellan barnen. Jag tänker tvärtom och har alltid gjort. Jag har väldigt svårt att se varför man ska vänta för länge mellan syskonen om man har fått möjligheten att välja detta. Hon påstår att det är jobbigt för syskonet med ett småsyskon för tätt inpå men jag skulle vilja påstå att det är föräldrarna som bestämmer detta. Vettiga föräldrar som skaffar barnen för att man verkligen vill ha dem så är det inget problem.
Hon påstår att barn födda tätt många gånger blir ovänner för livet som vuxna.
"Många gånger". Min övertygelse är att det många gånger blir tvärtom.
De får en vän för livet.
Ovänner kan alla bli med jämna mellanrum men jag ser inte att placeringen i syskonskaran ska spela en så stor roll. Jag ser desto mer till hur föräldrar kan göra skillnad mellan sina barn beroende på hur de är i sina personligheter.
Forskaren påstår att dagens system med att man har bibehållen föräldrapeng om man skaffar barn inom två år, inte fokuserar på barnets bästa.
Jag ser det såhär istället:
Det kanske är så att barns beteende påverkas av att de lämnas på dagis allt tidigare?
Det kan bero på att de är så kort tid hemma med sina föräldrar att de aldrig riktigt lär känna varandra?
Det kanske är så att systemet med femtontimmarsbarn gör de äldre syskonen avundsjuka på syskonet/syskonen som är hemma?
Varför inte angripa detta istället?
Jag fick väldigt mycket åsikter kastade efter mig när jag började jobba en vecka efter Lillans födsel. Få besvärade sig med att fråga hur mycket jag verkligen jobbade eller vad jag mådde bra av. Jag hade avlidit av att klättra hemma mellan fyra väggar dagarna i ända och de två dagar jag jobbat i veckan har varit guld för mig. De gör mig till en betydligt bättre förälder men mycket mer tålamod samtidigt som min man får tillfälle att vara med barnen utan mig hängandes runt alltid. En perfekt lösning för oss. Här görs absolut ingen skillnad mellan barnen och det kommer det inte heller göras om de så blir tio stycken. Alla får sin egentid med oss och alla får göra roliga saker.
Det är vi som ska se till att deras självkänsla blir stark och att de blir fungerande vuxna.
Sakerna hon skriver i sina artiklar är för mig självklara. Gör något enskilt med barnen ibland. Se alla barnen. Vem skulle skaffa tre barn för att sedan "glömma" ett.
Jag ser barn som föds nära varandra i tid, som en ynnest få förunnat. Alltid ha någon runt sig, någon att kunna prata minnen om.
Mellan mig och min syster är det två år. Vi tycker nästan aldrig likadant och kan vara som hund och katt men vi är överens om att det är rätt bra att ha varandra. Vi har alltid kunnat umgås och mina vänner är hennes. Vi är uppväxta med hur viktig respekten mellan oss är och för förhoppningsvis detta vidare. Vi är uppväxta med att vi som enskilda individer får tycka, tänka och säga vad vi vill till andra människor så länge vi gör det på rätt sätt. Det kallas respekt. Andra människor får verkligen tycka vad de vill och jag respekterar det precis som jag förväntar mig att de ska respektera mig.
Det är fullt möjligt att jag passar in i många drag som ett äldre syskon har. Jag vet dock även att om jag läser igenom alla horoskopen varje dag, finns det något i varje som passar in på mig och min verklighet.
Mitt tips!
Skaffa ni barn som NI tycker det är bäst. Vill ni ha dem tätt, skaffa dem då tätt om ni kan. Vill ni vänta tio år mellan dem, gör det! Ingen vet så bra som ni vad som passar er familj bäst.
http://www.aftonbladet.se/wendela/familj/article12217764.ab
Jag blir så trött.
Forska precis hur mycket du vill i detta ämnet för mig övertygar det inte. Statistik och siffror kan ändras efter vad man vill se. Det finns statistik som visar att de år det finns mycket stork föds det många barn men få skulle påstå att det har ett samband.
Forskaren tycker att man ska vänta minst tre år mellan barnen. Jag tänker tvärtom och har alltid gjort. Jag har väldigt svårt att se varför man ska vänta för länge mellan syskonen om man har fått möjligheten att välja detta. Hon påstår att det är jobbigt för syskonet med ett småsyskon för tätt inpå men jag skulle vilja påstå att det är föräldrarna som bestämmer detta. Vettiga föräldrar som skaffar barnen för att man verkligen vill ha dem så är det inget problem.
Hon påstår att barn födda tätt många gånger blir ovänner för livet som vuxna.
"Många gånger". Min övertygelse är att det många gånger blir tvärtom.
De får en vän för livet.
Ovänner kan alla bli med jämna mellanrum men jag ser inte att placeringen i syskonskaran ska spela en så stor roll. Jag ser desto mer till hur föräldrar kan göra skillnad mellan sina barn beroende på hur de är i sina personligheter.
Forskaren påstår att dagens system med att man har bibehållen föräldrapeng om man skaffar barn inom två år, inte fokuserar på barnets bästa.
Jag ser det såhär istället:
Det kanske är så att barns beteende påverkas av att de lämnas på dagis allt tidigare?
Det kan bero på att de är så kort tid hemma med sina föräldrar att de aldrig riktigt lär känna varandra?
Det kanske är så att systemet med femtontimmarsbarn gör de äldre syskonen avundsjuka på syskonet/syskonen som är hemma?
.png) |
| ystadsallehanda.se |
Jag fick väldigt mycket åsikter kastade efter mig när jag började jobba en vecka efter Lillans födsel. Få besvärade sig med att fråga hur mycket jag verkligen jobbade eller vad jag mådde bra av. Jag hade avlidit av att klättra hemma mellan fyra väggar dagarna i ända och de två dagar jag jobbat i veckan har varit guld för mig. De gör mig till en betydligt bättre förälder men mycket mer tålamod samtidigt som min man får tillfälle att vara med barnen utan mig hängandes runt alltid. En perfekt lösning för oss. Här görs absolut ingen skillnad mellan barnen och det kommer det inte heller göras om de så blir tio stycken. Alla får sin egentid med oss och alla får göra roliga saker.
Det är vi som ska se till att deras självkänsla blir stark och att de blir fungerande vuxna.
Sakerna hon skriver i sina artiklar är för mig självklara. Gör något enskilt med barnen ibland. Se alla barnen. Vem skulle skaffa tre barn för att sedan "glömma" ett.
Jag ser barn som föds nära varandra i tid, som en ynnest få förunnat. Alltid ha någon runt sig, någon att kunna prata minnen om.
Mellan mig och min syster är det två år. Vi tycker nästan aldrig likadant och kan vara som hund och katt men vi är överens om att det är rätt bra att ha varandra. Vi har alltid kunnat umgås och mina vänner är hennes. Vi är uppväxta med hur viktig respekten mellan oss är och för förhoppningsvis detta vidare. Vi är uppväxta med att vi som enskilda individer får tycka, tänka och säga vad vi vill till andra människor så länge vi gör det på rätt sätt. Det kallas respekt. Andra människor får verkligen tycka vad de vill och jag respekterar det precis som jag förväntar mig att de ska respektera mig.
Det är fullt möjligt att jag passar in i många drag som ett äldre syskon har. Jag vet dock även att om jag läser igenom alla horoskopen varje dag, finns det något i varje som passar in på mig och min verklighet.
Mitt tips!
Skaffa ni barn som NI tycker det är bäst. Vill ni ha dem tätt, skaffa dem då tätt om ni kan. Vill ni vänta tio år mellan dem, gör det! Ingen vet så bra som ni vad som passar er familj bäst.
http://www.aftonbladet.se/wendela/familj/article12217764.ab
