De unga vuxna som kommer till Sverige utan en biologisk förälder, så kallat ensamkommande barn, mår sämre och sämre i Sverige. De har upplevt hemska saker under resans gång, saknar sin familj och det liv de är vana vid.
Jag har påpekat det innan och gör det igen, lär av historien.
Alla de barn, de flesta var då nämligen på pappret barn, som skickades från Finland till Sverige under kriget vittnade i de allra flesta fallen om ett hemskt liv. Studier efter har visat att de barn som bodde kvar i Finland under de knapra förhållanden som var då mådde betydligt mycket bättre än de barn som blev ivägskickade. De hade nämligen det som är viktigast i alla lägen: familjen.
De ungdomar som nu är i Sverige längtar hem.
Det tros väl. De är långt hemifrån i ett land med ett helt annat klimat, en helt annan kultur och så små saker som mat blir säkert väldigt jobbigt.
När jag ska långt iväg har jag alltid saltlakrits med mig för jag vet att det är stört omöjligt att få tag i någon annanstans än just i Sverige. Resten av världen har inte riktigt förstått att det är Guds gåva till mänskligheten. Utan min saltlakrits under en resa så blir det jobbigt för alla runt omkring mig.
Att då flytta så långt och från ett ställe som är så olikt deras, bör bli väldigt tungt.
Det finns få likheter mellan Afghanistan och Sverige och det märks i deras land som klagar på en "braindrain", alla yngre män som ska bygga upp landet har försvunnit, och i Sverige märks det tydligt med alla nyhetsrapporteringar som grundar sig i att människor inte delar vår människosyn och speciellt kvinnosyn.
Det går inte att göra om och göra rätt men situationen ska göras så bra som möjligt. Ett utvisningsbeslut bör komma inom ett par veckor för att minska den psykiska press de får utstå. Det hade underlättat för våra system och blivit betydligt bättre för dessa män.
Vi har allt annat än en human flyktingpolitik trots att det är vad alla solidariska människor i landet anser.
http://www.svt.se/nyheter/inrikes/unga-nyanlanda-mar-samre-med-tiden
Jag har påpekat det innan och gör det igen, lär av historien.
Alla de barn, de flesta var då nämligen på pappret barn, som skickades från Finland till Sverige under kriget vittnade i de allra flesta fallen om ett hemskt liv. Studier efter har visat att de barn som bodde kvar i Finland under de knapra förhållanden som var då mådde betydligt mycket bättre än de barn som blev ivägskickade. De hade nämligen det som är viktigast i alla lägen: familjen.
 |
| svt.se |
De ungdomar som nu är i Sverige längtar hem.
Det tros väl. De är långt hemifrån i ett land med ett helt annat klimat, en helt annan kultur och så små saker som mat blir säkert väldigt jobbigt.
När jag ska långt iväg har jag alltid saltlakrits med mig för jag vet att det är stört omöjligt att få tag i någon annanstans än just i Sverige. Resten av världen har inte riktigt förstått att det är Guds gåva till mänskligheten. Utan min saltlakrits under en resa så blir det jobbigt för alla runt omkring mig.
Att då flytta så långt och från ett ställe som är så olikt deras, bör bli väldigt tungt.
Det finns få likheter mellan Afghanistan och Sverige och det märks i deras land som klagar på en "braindrain", alla yngre män som ska bygga upp landet har försvunnit, och i Sverige märks det tydligt med alla nyhetsrapporteringar som grundar sig i att människor inte delar vår människosyn och speciellt kvinnosyn.
Det går inte att göra om och göra rätt men situationen ska göras så bra som möjligt. Ett utvisningsbeslut bör komma inom ett par veckor för att minska den psykiska press de får utstå. Det hade underlättat för våra system och blivit betydligt bättre för dessa män.
Vi har allt annat än en human flyktingpolitik trots att det är vad alla solidariska människor i landet anser.
http://www.svt.se/nyheter/inrikes/unga-nyanlanda-mar-samre-med-tiden
