USA har äntligen fått sin nästa president och flytten går nu mot vita huset. Hela landet med alla delstater ser med all sannolikhet fram emot detta och följer det med spänning.
Helt ärligt.
Jag har ingen aning.
När jag skriver detta är det måndag, alltså för två dagar sedan, och jag kan inte bry mig mindre om vem som vinner det amerikanska presidentvalet. För mig är det ett jippo som under två års tid har terroriserat Sverige. Varenda media som har velat vara något har haft valvaka och det fanns en tid då jag faktiskt var något sånär engagerad. Det var när valet stod mellan McCain och Obama, efter Bush, och motsatt vad jag borde hoppades jag på att Obama skulle vinna.
Valet, som jag
ser det, har stått mellan pest eller kolera.
Å ena sidan kanske Trump är bra med tanke på bakgrunden som affärsman men å andra sidan har han många märkliga uttalanden i bagaget. Clinton står bakom Obamacare, vilket jag tror är bra, men verkar inte ha helt rent mjöl i påsen.
Jag vet inte och jag bryr mig inte.
För mig är det helt oförståeligt att resonera kring detta val i två år.
Vilken koll har vi på andra länders politik?
Inte ens när grannländerna har val är Sverige såhär engagerade.
Både Trump och Clinton står oerhört långt ifrån mina åsikter om det jag anser vara viktigast. För mig är det rätten att jag som kvinna själv bestämmer över min kropp. En abort är inget preventivmedel men att införa en konservativ linje som inte låter kvinnan själv bestämma är för mig stenåldern. Den andra frågan är dödsstraffet. Jag är helt emot det, vilket båda parter förespråkar, och det var spiken i kistlocket att jag aldrig hade lagt min röst på någon av dem.
Min uppfattning är inte, vad de flesta förmodligen tror, att det är synd om den som skulle bli avrättad utan jag tänker tvärt om. Då min tro och uppfattning säger att detta livet är ett i en lång rad av dem på så är det en katastrof att låta den som misskött sig så fruktansvärt få påbörja nästa liv så omgående. Jag hoppas istället att de ska leva tills de blir hundra och att deras rättigheter istället ska inskränkas om de inte kan få vård.
Så, Trump eller Clinton, oavett. Grattis till vinsten!
Det spelar inte någon större roll för lilla Sverige även om det nästan verkar så med den massiva rapportering som terroriserat varenda nyhetssändning under ett par års tid.
http://www.svt.se/nyheter/svart-att-forutse-valutgangen
Helt ärligt.
Jag har ingen aning.
När jag skriver detta är det måndag, alltså för två dagar sedan, och jag kan inte bry mig mindre om vem som vinner det amerikanska presidentvalet. För mig är det ett jippo som under två års tid har terroriserat Sverige. Varenda media som har velat vara något har haft valvaka och det fanns en tid då jag faktiskt var något sånär engagerad. Det var när valet stod mellan McCain och Obama, efter Bush, och motsatt vad jag borde hoppades jag på att Obama skulle vinna.
 |
| svt.se |
ser det, har stått mellan pest eller kolera.
Å ena sidan kanske Trump är bra med tanke på bakgrunden som affärsman men å andra sidan har han många märkliga uttalanden i bagaget. Clinton står bakom Obamacare, vilket jag tror är bra, men verkar inte ha helt rent mjöl i påsen.
Jag vet inte och jag bryr mig inte.
För mig är det helt oförståeligt att resonera kring detta val i två år.
Vilken koll har vi på andra länders politik?
Inte ens när grannländerna har val är Sverige såhär engagerade.
Både Trump och Clinton står oerhört långt ifrån mina åsikter om det jag anser vara viktigast. För mig är det rätten att jag som kvinna själv bestämmer över min kropp. En abort är inget preventivmedel men att införa en konservativ linje som inte låter kvinnan själv bestämma är för mig stenåldern. Den andra frågan är dödsstraffet. Jag är helt emot det, vilket båda parter förespråkar, och det var spiken i kistlocket att jag aldrig hade lagt min röst på någon av dem.
Min uppfattning är inte, vad de flesta förmodligen tror, att det är synd om den som skulle bli avrättad utan jag tänker tvärt om. Då min tro och uppfattning säger att detta livet är ett i en lång rad av dem på så är det en katastrof att låta den som misskött sig så fruktansvärt få påbörja nästa liv så omgående. Jag hoppas istället att de ska leva tills de blir hundra och att deras rättigheter istället ska inskränkas om de inte kan få vård.
Så, Trump eller Clinton, oavett. Grattis till vinsten!
Det spelar inte någon större roll för lilla Sverige även om det nästan verkar så med den massiva rapportering som terroriserat varenda nyhetssändning under ett par års tid.
http://www.svt.se/nyheter/svart-att-forutse-valutgangen
