Många är förvånade och undrar hur det kan ske.
Jag och många med mig är inte förvånade alls för vi har varit inne i denna världen alldeles för länge. När det var en politiker som för första gången som sa till mig att FNs barnkonvention äntligen skulle bli lag, så skrattade jag. Jag berättade att det inte finns något som heter "barnets bästa" i detta landet och jag kan själv vittna om det i omgångar. På så många olika sätt.
Mest intressant i detta är att DN som tidning har svängt med opinionen.
För några år sedan jagade jag nämligen en av deras journalister som gjorde ett stort snyftreportage om den stackars mamman som inte fick hem sin dotter förrän efter många år.
Berättade hur hon led.
Att hon knäckt lårbenen på sin fyra månader gamla dotter, sett på när bebisens pappa misshandlat barnet och inte själv gjort något nämndes inte. Inte heller att hon suttit inlåst. Att flickan hade fått ett nytt liv med en familj och syskon som älskade henne spelade ingen roll för DN valde sida.
De valde den biologiska förälderns sida och snyftade.
De besökte även denna biologiska mamma och berättade vad bra hon var.
Artikeln handlade om henne.
Om tidningar som DN hade valt att se verkligheten redan då så kunde många barn ha överlevt. Hade media bara blivit de vargar i detta, som de är i så många andra sammanhang, så hade det blivit förändringar.. men de valde den biologiska mammans sida.
Inte barnets.
En pojke på 3,5 år har bott med sin familj sedan han var fem veckor. Då var han misshandlad och förstörd. Nu mår han bra. Kommunen går dock emot detta och säger att pojken ska hem till sin biologiska pappa och socialtjänsten i kommunen ger sig inte.
Det var samma med flickan som jag beskriver ovan.
Ingen bryr sig om barnet och FNs barnkonvention spelar ingen roll.
Det biologiska bandet är nämligen det viktigast enligt dessa personer.
Jag kan då berätta att ett av bekymren med dessa fall är att de som arbetar på socialtjänsten många gånger är väldigt unga och utan livserfarenhet. De kommer till dessa fall med en gång och faller för de biologiska föräldrarna som många gånger kan vara oerhört manipulativa.
Själv har de ingen familj och absolut inga barn.
De ger sig sedan inte av ren prestige.
De anser själv att de har rätt.
Barnet ska hem till det biologiska hemmet under precis alla premisser.
Nästa bekymmer är de ständiga personalbytena.
Ingen vet vad de andra har gjort och om man har tur finns det dokumentation.
Det jag skulle vilja säga till dig där ute och speciellt till dig som arbetar med detta eller liknande fall: Hade det varit ok om någon hämtade ditt barn på tre-fyra år?
Hämtade det och satte i en helt annat familj?
Så gör ni.
När barnet hämtas görs det av människor den inte känner alls.
Det trauma detta skapar är katastrofalt och det blir inte bättre.
Många trodde säkert att Lilla hjärtat skulle bli en förändring, men vi som finns i detta vet att det blir en siffra i statistiken för politikerna bryr sig inte. De bryr sig ytligt när de måste men sen glömmer de.
Tänk att lagen är så knäppt utformad att en förälder som dömd för ett pedofilbrott på sitt eget barn eller en förälder som har mördat den andra föräldern, fortfarande får behålla vårdnaden på barnet.
Fortfarande SKA träffa sin biologiska förälder.
Det finns inget "barnets bästa".
Det finns vuxna som tänker på sig själv och människor inom socialtjänsten som inte förstår för att de själv inte har barn. Det är i och för sig inte ett likamedtecken.
Det finns politiker inom den verksamheten som på fullt allvar menar att placerade barn ska behandlas på ett annat sätt, för älska dem kan man inte. Det är ju inte biologiska barn.
Jag blir rädd för dessa människor.
Ett normalt familjehem älskar barnen som sina egna och är beredda att göra allt.
Bekymret är att ingen bryr sig för enligt socialtjänsten och lagen, så är ett familjehem ett yrke och barnet en sak som kan flyttas runt som de biologiska föräldrarna behagar.
Skrämmande.
Jag håller tummar och tår för att det ska bli skillnad denna gången.
Låt pojken få stanna i sin trygghet.
https://www.dn.se/nyheter/sverige/placerades-i-familjehem-som-bebis-nu-ska-35-aringen-hem-trots-uppgifter-om-misshandel/
Jag och många med mig är inte förvånade alls för vi har varit inne i denna världen alldeles för länge. När det var en politiker som för första gången som sa till mig att FNs barnkonvention äntligen skulle bli lag, så skrattade jag. Jag berättade att det inte finns något som heter "barnets bästa" i detta landet och jag kan själv vittna om det i omgångar. På så många olika sätt.
 |
| dn.se |
Mest intressant i detta är att DN som tidning har svängt med opinionen.
För några år sedan jagade jag nämligen en av deras journalister som gjorde ett stort snyftreportage om den stackars mamman som inte fick hem sin dotter förrän efter många år.
Berättade hur hon led.
Att hon knäckt lårbenen på sin fyra månader gamla dotter, sett på när bebisens pappa misshandlat barnet och inte själv gjort något nämndes inte. Inte heller att hon suttit inlåst. Att flickan hade fått ett nytt liv med en familj och syskon som älskade henne spelade ingen roll för DN valde sida.
De valde den biologiska förälderns sida och snyftade.
De besökte även denna biologiska mamma och berättade vad bra hon var.
Artikeln handlade om henne.
Om tidningar som DN hade valt att se verkligheten redan då så kunde många barn ha överlevt. Hade media bara blivit de vargar i detta, som de är i så många andra sammanhang, så hade det blivit förändringar.. men de valde den biologiska mammans sida.
Inte barnets.
En pojke på 3,5 år har bott med sin familj sedan han var fem veckor. Då var han misshandlad och förstörd. Nu mår han bra. Kommunen går dock emot detta och säger att pojken ska hem till sin biologiska pappa och socialtjänsten i kommunen ger sig inte.
Det var samma med flickan som jag beskriver ovan.
Ingen bryr sig om barnet och FNs barnkonvention spelar ingen roll.
Det biologiska bandet är nämligen det viktigast enligt dessa personer.
Jag kan då berätta att ett av bekymren med dessa fall är att de som arbetar på socialtjänsten många gånger är väldigt unga och utan livserfarenhet. De kommer till dessa fall med en gång och faller för de biologiska föräldrarna som många gånger kan vara oerhört manipulativa.
Själv har de ingen familj och absolut inga barn.
De ger sig sedan inte av ren prestige.
De anser själv att de har rätt.
Barnet ska hem till det biologiska hemmet under precis alla premisser.
Nästa bekymmer är de ständiga personalbytena.
Ingen vet vad de andra har gjort och om man har tur finns det dokumentation.
Det jag skulle vilja säga till dig där ute och speciellt till dig som arbetar med detta eller liknande fall: Hade det varit ok om någon hämtade ditt barn på tre-fyra år?
Hämtade det och satte i en helt annat familj?
Så gör ni.
När barnet hämtas görs det av människor den inte känner alls.
Det trauma detta skapar är katastrofalt och det blir inte bättre.
Många trodde säkert att Lilla hjärtat skulle bli en förändring, men vi som finns i detta vet att det blir en siffra i statistiken för politikerna bryr sig inte. De bryr sig ytligt när de måste men sen glömmer de.
Tänk att lagen är så knäppt utformad att en förälder som dömd för ett pedofilbrott på sitt eget barn eller en förälder som har mördat den andra föräldern, fortfarande får behålla vårdnaden på barnet.
Fortfarande SKA träffa sin biologiska förälder.
Det finns inget "barnets bästa".
Det finns vuxna som tänker på sig själv och människor inom socialtjänsten som inte förstår för att de själv inte har barn. Det är i och för sig inte ett likamedtecken.
Det finns politiker inom den verksamheten som på fullt allvar menar att placerade barn ska behandlas på ett annat sätt, för älska dem kan man inte. Det är ju inte biologiska barn.
Jag blir rädd för dessa människor.
Ett normalt familjehem älskar barnen som sina egna och är beredda att göra allt.
Bekymret är att ingen bryr sig för enligt socialtjänsten och lagen, så är ett familjehem ett yrke och barnet en sak som kan flyttas runt som de biologiska föräldrarna behagar.
Skrämmande.
Jag håller tummar och tår för att det ska bli skillnad denna gången.
Låt pojken få stanna i sin trygghet.
https://www.dn.se/nyheter/sverige/placerades-i-familjehem-som-bebis-nu-ska-35-aringen-hem-trots-uppgifter-om-misshandel/
