Ta en karta och dra sedan ett streck rakt över.
På den ena sidan så finns en regel och på den andra något helt annat.
Ibland blir det så fel och det känns som om hela vårt land bygger på att paragrafryttare ska få sitta där med sin penna och säga vad som är bäst för vem.
Tydligast exempel har jag från ett möte för några år sedan kring en väg som passerar över kommungränsen. Trafikverket skickade ut sitt förslag och alla, oavsett parti och kommun, tittade på förslaget och undrade hur de hade tänkt.
Den sträcka där det var farligast, den skulle de öka hastigheten på men den övriga tänkte de sänka. Allting i precis motsatt riktning kring vad alla som faktiskt verkar runt detta tyckte.
De satt där med sin karta och bara.. tadaa.. HÄR ändrar vi!
Nu fick de inte igenom det men det visade tydligt.
Nu fick de inte igenom det men det visade tydligt.
Alla parter fick skriva brev för att få dem att förstå.
Alla har inte den kapaciteten.
Alla har inte den tiden och orken för att reagera.
Barnen i artikeln har fått en cykelväg till skolan!
Självklart något som alla är tacksamma för.
Självklart något som alla är tacksamma för.
Problemet var att de samtidigt tog bort belysningen vilket gör att när nu snön lägger sig, så synd det inte att det är en cykelbana och bilarna kör ut på den.
Precis där barnen går.
Hur var det nu med barnkonventionen?
En cykelväg till skolan, men den har ingen belysning och inget hinder så vem som helst kan råka köra in i dem. När den ansvarige intervjuas är hon visserligen ödmjuk men visar exakt hur stelt allting är. De anser inte att det ska vara belysning på cykelvägar på landsbygden.
Tack för den!
Tack för den!
Jag önskar människor som bryr sig på positioner som faktiskt är avgörande för andra människor.
Säg till barnens föräldrar, när olyckan har varit framme, att ni ska tänka över detta.
Det räcker att sänka lönen för några av tjänstemännen eller politikerna så är lamporna betalda.
Gör om och gör rätt för dessa paragrafer och detta tänket är samma i hela Sverige.
Bild från svt.se
