Tolken klarade inte av sitt jobb, men får behålla det iallafall.
Vänd på det och tänk er att det är en lärare, någon inom vården eller varför inte på en fabrik.
Du kan visserligen bli omplacerad ett par gånger men sedan så kommer det bli olösligt.
Du kommer bli avskedad eller sägas upp med någon annan anledning.
MEN, om du väljer att arbeta som tolk så kan du göra i princip vad som helst.
Du blir helt enkelt skyddad av den enkla anledningen att det inte finns några andra att sätta in.
Som jag ser det så är detta i grunden ett skapat bekymmer.
Självklart ska det finnas tolkar när ett offer har blivit utsatt för något. Den personen kan ju inte hjälpa vad som har hänt - även om jag även här anser att det ska finnas en tidsgräns.
Förövaren däremot borde inte få någon form av tolk och om det ska användas så bör denne själv betala för tolken. Självklart ska inte tolken få väljas på måfå, för risken är att det välj ut släktingar, men det ska finnas en bas.
Kan personen ifråga inte lösa det så bör det vara dennes bekymmer, inte vårt samhälles.
Som jag ser det:
1. Sätt tolkgräns över lag i Sverige. Har du inte lärt dig förståelig svenska på säg tre år så ska du inte ens kunna få ett medborgarskap. Du bör absolut inte få rösta och du bör åka ur landet för minsta brott.
2. Ingen form av släktskap ska få finnas med tolken.
3. Kvinnor ska ha rätt till kvinnliga tolkar. Inte för att jag bryr mig, men kulturellt så kan könet spela väldigt stor roll för dessa människor. Kvinnan ska inte kunna sättas i ett underläge. (Se En blomma i Afrikas öken)
4. Behövs tolk ska denne betalas av den som behöver den.
5. Om en tolk en endaste gång blir anmäld, så ska denne inte längre kunna användas.
För mig blir det inte svårare än så och jag undrar hur länge alla de paragrafregler som finns i Sverige ska få styra det sunda förnuftet. Hur svårt kan det egentligen vara?
Tänk alla rättegångar som skjuts fram för att några inte förstår och det till trots att de många gånger varit i vårt land oerhört länge.
Vi måste sluta dalta!
I Sverige är man vuxen från arton års ålder och då får man minsann se till att sköta sig.
Är du inte svensk medborgare ska du lämna landet direkt men om du har hunnit bli det, då får du se till att stå för de kostnader som du åsamkar samhället.
Om det så blir att alla dina bidrag går rakt till kronofogden och du hamnar på gatan, så får det vara så.
Dina släktingar eller vänner får helt enkelt ta hand om dig istället.
Jag är inte intresserad av att vara en del i det systemet och jag tror att få är det när man frågar runt.
Slutdaltat!
Bild från svt.se
