Jag tänker att människor föds som fyrkanter som med tiden slipas på kanterna varpå man dör som en cirkel. Ungefär så. Jag tror att vi alla förändras under årens lopp.
Många till det bättre men på många sätt även till det sämre.
Jag är inte samma människa idag som jag var när jag var femton eller tjugofem.
Saker jag var helt säker på att jag aldrig någonsin skulle tänka om kring, de ser jag i ett annat ljus nu. Jag tror att det är sunt och att det också gör att vi som individer utvecklas.
Vissa saker ändras.
Andra inte.
Min åsikt kring dödsstraffet sattes för över tjugo år sedan och jag står fortfarande fast i det.
Jag tycker att det är avskyvärt.
Jag kan inte tänka mig något värre än att man tar ett beslut över någon annan människas liv och grunden till det är mina tankar kring döden och vad som händer sen tillsammans med att saker kan förändras.
Du kan begå hemska saker, men ändå vara en bra person för omständigheter kan ställa till det.
Du kan självklart inte skylla på det i ett helt liv, men det hjälper till att forma den där fyrkanten.
Rånmord.
Absolut inget bra och det är ingen ängel som gör det.
Tjugotvå år i fängelse är dock en hel del om någon frågar mig.
Det är längre än de absolut flesta straff i Sverige.
Mannen i USA var med i ett rånmord när han var arton år och nu, vid fyrtio års ålder så avrättas han. Hans liv avslutades i helgen som gick.
Jag tycker att det är fel.
Många tänker säkert att han fick skylla sig själv för det är offret som det ska vara fokus på och det håller jag med om. Jag anser dock att en person kan förändras på alla dessa år och någonstans måste man inse att de flesta människor inte är ofelbara.
Han deltog i mord. Hemskt.
Människorna som dog kommer aldrig tillbaka, men han kan få en chans att göra rätt för sig. Man säger att alla föds lika och att i Sverige, här har alla chans.
Min uppfattning är att så inte är fallet.
Det finns så många saker som formar just dig och mig samt alla andra.
När jag tittar runt mig och ser människors öden så tänker jag många gånger att det ofta finns förklaringar, även om det inte är anledningar.
Alla ansvarar självklart för sitt öde, men det finns samtidigt förmildrande omständigheter.
Filmen Slumdog millionaire är magisk och ett exempel på att det finns människor som tar sig förbi alla spärrar, men många gör det inte.
En man avrättades och jag tycker att det är fruktansvärt och ovärdigt en demokrati.
Straffa och se till att människor bättrar sig, men annars kan de få vara fortsatt inlåsta.
Att någon tar sig rätten att döma andra till döden och sedan utför det, det är för mig fel.
Ska dödsstraff få fortgå så måste man sluta tala om att alla människor är lika mycket värda för i min värld är man likadan som förövaren när man väljer att bete sig likadant.
Bild från svt.se
