Allting handlar om perspektiv.
Är 2020 ett skitår?
Inte för mig.
För några, självfallet, men det är det oavsett vilket år det är.
Allt återkommer till det där glaset.. är det halvtomt eller halvfullt?
Mitt glas är halvfullt och kommer alltid att vara.
Det kan nämligen sällan bli bättre än vad det är just nu.
Det gäller bara att känna det!
Jag vaknar varje dag och är glad.
Jag vaknar varje dag och är glad.
Glad för att barnen lever, för att jag lever och för att det mesta rullar på.
Jag lägger mig varje kväll och är glad för att barnen lever, jag lever och alla är friska.
Det kan ändras så snabbt så varför skulle jag spendera en enda minut på att något skulle vara ett skitår?
Jag kanske inte finns nästa jul.
Självfallet retar jag mig på saker.
Det är ju därför jag skriver här.
Självfallet mår jag dåligt för saker, önskar att saker var annorlunda eller att något var bättre, men vem är jag att gnälla när jag vet att det dör människor av svält varje dag?
Människor dör av svält, krig, sjukdomar och naturkatastrofer som vi slipper.
Ett människoliv är nämligen värt så litet i det stora hela.
För varje år som går så står jag här och förundras kring om det verkligen är så att allt är rätt för tänk hur liten och totalt meningslös jag är i det stora hela. Om hundra år minns ingen mig och det har varit min devis de sista tjugo åren.
Första gången jag stod inför publik och spelade så tänkte jag att nu är det kört.
Men jag överlevde.
Första gången jag talade inför mycket människor så tänkte jag att nu, nu hoppar hjärtat ur kroppen men nej. Jag överlevde.
Jag har lyckats fronta varenda kvällstidning i Sverige men då sa min kära mamma att tänk, till och med kungen vet vem du är nu. Jag älskar ju vår monarki!
Jag blundar, rycker på axlarna - ingen bryr sig om hundra år iallafall - växlar ner och gasar.
Jag har absolut ingenting att förlora på någonting.
Jag är bara en liten ynklig människa på jorden.
Dör jag idag, så rullar ändå allting på som vanligt.
För det är just det där.. allt rullar som vanligt.
Det är både en styrka och ett hinder.
Så du dog?
Allt fortsätter för tänk, ingen är så viktig att tiden stannar.
Ingen. Alla är utbytbara och den dag man inser det så kanske man tänker lite längre.
Så 2020 är ett skitår?
Nej, jag tänker att det har varit ett kanonår för lite eftertanke.
Med tiden löser sig allt.
Det finns mängder med personer som har blivit föräldrar i år!
Många som överlevt sin cancer, fått ett år till med sin familj och barn som i de flesta fall är lyckliga över denna julen. Vi kan alla drabbas av cancer inom en månad, dö i en bilolycka eller kanske sätta i halsen och dö. Varför då beklaga sig över den tid som är?
Många som överlevt sin cancer, fått ett år till med sin familj och barn som i de flesta fall är lyckliga över denna julen. Vi kan alla drabbas av cancer inom en månad, dö i en bilolycka eller kanske sätta i halsen och dö. Varför då beklaga sig över den tid som är?
Jag är lycklig.
Lycklig för att jag lever, för att saker inte är värre, för tak, värme och en säng att sova i.
Jag har tur för alla runt mig är just nu friska och vid god vigör.
Se på det stora hela.
2 personer på 10 000 smittade i corona dör.
Döden är aldrig rolig oavsett varför den infaller men någonstans måste man se till att det kunde varit värre.
Samma siffra för den första vågen av ebola var 9000 döda på 10 000 smittade.
Nu finns det vaccin mot corona, men inte mot mycket annat.
Varje månad dör över 2000 personer i cancer (31% av alla som fått diagnosen cancer dör, alltså 3100 personer på 10 000 drabbade)
Allt kunde ha varit värre. Alltid.
År 2020, det var även det ett halvfullt glas.
Det gäller bara att vilja se det så.
Bild från svt.se
