Om tusen år kommer framtidsmänniskorna öppna våra gravar och undra vad som gick fel på 2000-talet för våra gravar kommer klassas som samhällsfarliga med varningssymboler.
I gravarna kommer det finnas klumpar med plast och giftprover kommer sätta skräck i många.
För mig är alla former av skönhetskirurgi ett fall för psykologer.
Någonting stämmer nämligen inte när man tror att man kan göra sig vacker genom att förgifta sig själv.
Det finns ett indianordspråk som säger att man inte förrän man huggit ner träden, förgiftat floderna och fångat fisken, kommer inse att pengar inte går att äta.
Det är i och för sig inte alls samma sak, men jag tänker på det.
När började människor må så dåligt att man tror att någon form av skönhetsingrepp kan göra dig bättre?
Visst, om du har fått bröstcancer och tagit bort ett bröst så förstår jag att man återställer det.
Även vid olyckor eller andra sjukdomar så finns det en viss förståelse från min sida.
När någon dock faktiskt är bra.
Då behövs det psykisk hjälp istället för hur mycket du än fixar, så sitter det mellan öronen.
Operera sönder dig eller spruta in gift i olika modeller - det kommer inte lösa det problem som är grunden.
Regeringen för nu fram nya regler för att utföra skönhetsoperationer och kryss i taket.
Jag håller med den röda regeringen.
De vill nämligen införa artonårsgräns samt tvång på en korrekt utbildning för att få göra någon form av skönhetsoperationer. Du ska vara sjukvårdsutbildad med någon form av vidareutbildning och detta tycker jag är bra.
När jag ser tidningar eller varför inte bara alla dessa uppdateringar från människor i olika sociala medier, så förundras jag ständigt. Det finns appar som kan göra dig perfekt så visst, använd dem.
Känns det bättre att ha en låtsasbild så gör det.
Fotografer har gjort så i alla tider och jag har inga större bekymmer med det.
Det är upp till var och en.
Den dag man väljer att åka in för att operera brösten, göra tänderna vitare, fixa näsan, göra ankläppar, varför inte göra ögonen större och så absolut spruta in fillers och botox överallt i ansiktet.
Självklart har du redan långa lösnaglar och ögonfransar.
Hur tänker man att man ska förklara detta för sina barn?
"Du är så fin som du är"... eller?
"Du är så lik din..".. fast just det, det är du inte alls.
Personen i fråga har ju opererat precis allting.
Vad är det som gör att man måste förstöra sitt yttre när det ska vara insidan som räknas?
För just där finns något viktigt som verkligen försvinner.
Du ska vara en bra vän, och det blir du inte av ett perfekt utseenden.
Det blir du genom att vara empatisk, bry dig om andra och faktiskt vara äkta.
Det där ordet som helt har tappat all form av betydelse när du säger det med ett ansikte utan någon form av uttryck, genom ankläpparna och de långa fransarna blinkandes.
Måtte modet vända så att inte nästa generation fastnar i detta.
Förstår inte människor att det viktigaste är vad som finns innanför och inte utanpå?
Jag tänker åldras om jag får chansen.
Jag vill få rynkor, vitt hår och en kropp jag kan gnälla på.
Det är bara så det ska vara.
Jag vill inte vara sjuttio år med perfekta bröst, en helt slät panna och ett leende som alltid ser falskt ut för att ansiktets muskler helt enkelt har dött av allt som sprutats in.
Jag vill inte se ut att vara trettio när jag är sjuttio år.
Jag vill kunna säga till mina barn att de är fina precis som de är.
Jag hoppas de nya reglerna går igenom.
Bild från svt.se
