En lång tid när man säger det men i minnet finns allting färskt.
Ett händelse och ett minne som är väldigt svårt att förstå för dem som är födda efteråt eller var så pass små att de inte kan tänka efter och veta vad som hände.
Den elfte september 2001.
En dag som för alla levande kommer sitta kvar för alltid.
Jag sov hos min pojkvän när dennes pappa hojtade till.
Vi gick upp för trappan och pappan stod och tittade på deras tv och kommenterade att det måste vara reklam för någon ny film för det var helt osannolikt att det skulle ha hänt på riktigt.
I direktsändning ser vi sedan hur ett plan till kommer och tar nästa torn.
Jag skulle beskriva det som ren skräck.
Tanken på människorna som var där inne förlamade.
Efter en stund rasar sedan tornen ett efter ett.
Någonstans tror jag att man måste ha upplevt det för att känna den ilning som gick längs med ryggraden när det gick upp att detta var på riktigt.
Efter hand kom rapporterna om fler kraschade plan och rädslan kickade in.
Jag har alltid tyckt att det är lite obehagligt att flyga.
Som den organiserade människa jag är så tycker jag inte om att inte kunna styra i allt och jag hade för många år sedan oturen vara med och nödlanda med ett flygplan.
Det satte men för livet.
Den elfte september hjälpte inte till alls där.
Den elfte september är för mig även starkt förknippad med utrikesminister Anna Lindh som dog samma dag två år senare. Idag är det alltså arton år sedan Sverige förlorade en minister i en knivattack.
Visserligen ingen byggnad som rasade eller mängder av människor skadade, men med mordet på henne så kom det närmre trots att det inte handlade om terrorism.
Kan en minister bli mördad i Sverige som på den tiden inte var van vid varken skjutningar eller gruppvåldtäkter, då kan vem som helst bli utsatt.
Den elfte september har varit relativt olycksdrabbat och jag minns att det var någon form av helikopterolycka här i Sverige samma dag några år senare och om minnet inte sviker så kom nyheten om Marie Fredriksson och hennes tumör året efter attacken.
Min stora barndomsidol vilket gör att jag minns det.
Tänk alla anhöriga som fortfarande väntar på svar efter terrorattacken, ifall just deras kära finns kvar.
Bara härom dagen så kom nyheten att två personer till var identifierade som omkomna.
DNA-tekniken gör sitt.
En av personerna identifierades på delar hittade under tre olika år, vilket är helt skrämmande i sig.
Den elfte september.
9/11.
Så länge jag lever så finns det med att just det datumet,
då försvann den grundtrygghet som fanns om att alla människor är goda och tänker gott om andra.
