De skämtar i Parlamentet och Claes Malmberg sjunger till tonerna av I ett hus vid skogens slut:
"I ett hus vid ortens slut,
liten gangster tittar ut,
svennen lobbar fram så fort, knackar på dess port.
Hjälp ack, hjälp ack, hjälp du mig,
annars skjutas mig.
Kom ja, kom i huset in, låt mig flå ditt skinn".
Detta får människor att löpa amock och någon som heter Natalie Ström och som kallar sig för förortspoet och aktivist (vilket i sig är märkligt då människor brukar presentera sig med sitt yrke) tycker att man faktiskt inte kan hjälpa problemet för själva problemet är att man blir kriminaliserad av att bo i förorten.
Hon menar att programmet sparkar på dem som redan ligger och att satir ska användas för att sparka uppåt.
Märkligt igen.
I min värld ska nämligen satir användas för att kastas på allt och alla.
Satir får man helt enkelt ta, oavsett om man gillar det eller inte.
Självklart stämmer samma klagosångsb-kändisar in i kören och vill ha några minuter till i rampljuset.
Ström menar att "Förortsbor har varit så pass svartmålade under en lång tid nu att ingen reagerar på den här typen av avhumanisering".
Så, ok.
Det är ok att vara "musiker" från förorten och rappa om mord och andra hemska saker.
Det är ok att springa runt med vapen och skjuta på folk..
MEN, att ta upp det och skämta om att de gör såhär, DET är fel?
Ström menar att de skriker sig hesa för en likvärdig skola men bara får fler poliser.
Då vill jag klargöra min syn på saken och jag kan hänvisa till det Bard skrev som det blev sådant liv kring med Black Lives Matters:
I Sverige får alla barn skolgång.
Alla barn får gratis gå i skolan och lära sig saker som i sin tur ger dem ett arbete.
Barn har dock inte samma tur till föräldrar för här kommer det magiska ordet HABITUS in.
Du kan förändra ditt livsöde om du vill, men det är dock så att du kan bara leda hästen till vattnet.
Du kan inte tvinga den att dricka.
Varenda en som skjuter där ute i förorten har fått exakt samma chans som alla dem som inte skjuter.
De har fått skolgång, mat i skolan och en möjlighet att lyfta sig i kragen för att ta sig från förorten om de nu upplever att den är ett problem.
Klagosången som hörs är i min värld just det: En klagosång.
Du får nämligen samma möjlighet som alla andra barn.
Du har kanske inte föräldrar som bryr sig, vill lära sig svenska eller förstå det svenska systemet, men du får som individ chansen till att gå i skolan.
I skolan får du kunskap.
Kunskap är makt.
Hade du varit född på en soptipp i Indien så kunde jag ha förstått dig.
Om du bodde mitt ute på en ö utan möjlighet till någon skola så kan det bli ett bekymmer.
Föddes du i inre Afrika och inte hade en chans från början... nej, det är möjlgt.
Har du tagit dig till Sverige så har du dock fått en chans.
Har du tagit dig till Sverige så har du dock fått en chans.
Dina föräldrar behöver inte ens jobba för det sköter vi arbetare till dem.
Vill du förändra ditt liv och komma ifrån förorten?
Ryck dig då i kragen, gå till skolan, gör dina uppgifter och försök utan att fastna i något gängträsk så kommer du att ta dig där ifrån.
DU är din egen lyckas smed, så ta tillvara på det!
