Våra barn dör. Titeln på en ny dokumentär och det lilla jag har sett ger mig hopp om framtiden.
För precis som flera av deltagarna säger, så är det inte någon annan som är ansvarig utan det är de vuxna i närheten. Du kan inte skylla på polisen, samhället eller en hemsk/bra uppväxt.
Du måste se till dig själv och som förälder måste du se till dina barn.
Dokumentären handlar om skjutningarna i Järva-området och hur detta kan sluta.
De tar upp att de flesta har rötter i Syrien eller Somalia och att hälften av de vuxna inte har ett arbete att gå till. Det är ett problem. De som har jobb har ofta låglönejobb och just denna delen hade man kunnat göra någonting åt. Att alla dessa människor befinner sig här är nämligen politik.
Det är en Reinfeldt, påhejad av Kristersson, som välkomnade ALLA till Sverige.
Det sattes inga krav på att kunna svenska eller ha någon form av kunskap om vårt land.
Det gjorde även att konflikterna man flydde ifrån, de togs med hit.
När sedan inte pengar finns så upptäcker man att droger är en enkel väg in till pengar.
Väl där så finns inte incitamentet att ta ett vanligt jobb för inkomsten av drogerna är för hög.
Den världen är inte snäll och sedan så är ekorrhjulet igång.
En nedåtgående spiral.
"Jag tror folk väntar på att nån annan ska lösa problemet men det här problemet måste vi lösa själva och kolla: Vad är orsaken till att barn som är 20 år, 17 år tar ett vapen och tar ett liv?
Det är lite svårt att förstå. Det är jättesvårt att förstå."
En röst ur programmet och just det tror jag är huvudpunkten.
Man måste lösa problemet själv.
Självklart ska polisen finnas där, politiken göra sitt och socialtjänsten ta sina delar men huvudparten ligger på föräldrarna. I dessa familjer ligger den på överhuvudet i familjen och grunden här måste vara att ge kvinnan lika mycket makt som mannen.
Äldste man i familjen ska inte bestämma utan det gör de vuxna, oavsett kön.
En annan röst i programmet säger att:
"Vi anklagar varandra men vi är vuxna!
Det är vi som är ansvariga, vi vuxna, oavsett vilken roll jag spelar.
Vi vuxna är ansvariga för de barnen.
De barnen är offer för våra misslyckanden."
Som jag ser på det så släcker man idag bränder.
När det brinner släcker man branden men man tar inte tändstickorna från barnet som tänder fyr. Man sätter upp kameror och tar in väktare. Inget fel i sig men det kommer inte lösa några problem utan bara flytta dem. Barnen som sedan blir ungdomar och får problem, de syntes redan på dagis.
Det syns tidigt vilka som finns i riskzonen och oftast är det när du möter föräldrarna som du kan ana dig till vem som kommer ta sig rätt och inte.
Det är ingen hundraprocentig sanning men till mycket stämmer det och jag tror att varenda person som arbetar inom någon verksamhet med barn kan känna igen sig.
Med andra ord så vet man tidigt vilka som kommer hamna i problem.
Svårigheten där ligger istället i sekretessen för hur många gånger än skolan anmäler så blir det ingen återkoppling från socialtjänsten. Detsamma gäller polisen.
Trots att skolan bör vara den plats där flest känner barnen förutom föräldrarna så använder man inte den kompetensen och tar inte till vara på när varningarna dyker upp.
Skolor har utvecklade elevhälsoteam och dessa borde med jämna mellanrum inkludera både socialtjänst och polis för att lägesbilden ska dyka upp tidigt. Nu tror jag att de har koll när det börjar hända något, men huvudfrågan måste vara hur man förhindrar att dessa barn och ungdomar hamnar där alls. Det ska inte börja hända något.
Som en person i dokumentären säger: "De flesta föräldrar som förlorar sina barn har flytt från krig och de har ju kommit till ett annat krig, så det är katastrof."
Dessa personer måste själv bli en del i lösningen för annars kommer det inte gå.
Vi kan jaga livet av polisen och myndigheterna men så länge inte föräldrarna själv ser problemen så kommer man inte heller finna lösningen.
Som förälder kan du inte skydda dina barn när de begår handlingar som inte är ok.
De måste få stå sitt kast och du ta ditt ansvar.
Be om hjälp.
Se har du gjort det du ska men kan aldrig ge upp.
Jag blir glad när jag hör rösterna från några av dem som deltar för de skyller inte på alla andra. De ser till sig själv och anser att de som vuxna måste hitta lösningar för att få stopp på detta.
Vuxna måste vara vuxna och säga ifrån för i min värld, där lyder barn vuxna och följer deras regler. Det finns alltid trotsperioder men att vara i en trotsperiod eller gå med pistol eller kniv till skolan.. det är inte samma sak.
Nån annan kommer inte lösa era problem.
Ni måste försöka lösa dem själv.
