Artisten Travis Scott har en konsert och åtta människor dör.
Hundratals skadas.
Vems fel är det?
Frågan som kommer stötas och blötas väldigt länge.
En av de skadade är en nioåring som ligger nedsövd med skador över hela kroppen.
Föräldrarna har nu stämt just Travis Scott för att deras barn är så skadat.
Sverige må vara fel på ett håll men USA är på det andra.
Summorna man kan plocka ut för en skada är löjligt höga och detta i sig gör att många sätter sig som offer. Någonstans måste man nämligen fundera på vems felet är.
Om jag hade tagit med mig en nioåring på en konsert så hade vi hållit oss långt bak där ingenting kunde hända. Om jag som vuxen inte har det omdömet så kanske man inte ska ta med sig ett barn.
Att människor kläms ihjäl på konserter är inget trevligt men inget ovanligt och något jag har i åtanke när det är något. Jag skulle aldrig jaga framåt för att se bättre ens när jag är själv.
Skräcken är ju att hamna i kläm och sedan falla för att inte kunna ta sig upp.
Det var i våras 40 år sedan tre människor klämdes ihjäl under en konsert med Gyllene Tider här i Blekinge. Kristianopel som är så otroligt vackert kommer alltid få minnas som stället där människor dog. Var det då deras fel, arrangörernas eller bandet som spelade?
För mig handlar allt om ett eget ansvar.
Jag har full förståelse för att det kan bli tryck när så mycket människor samlas för att lyssna på en konsert, men någonstans måste man då själv fundera över lämpligheten i vissa platser.
Tar man med sin nioåring på konsert så visst, men stå inte långt fram.
Stå långt bak eller vid sidorna där trycket inte blir stort för det bör vara helt omöjligt för den som står på scenen att ha koll på vad som sker i publikhavet när ljuset står i ögonen och människor väsnas hela tiden.
Tar man med sin nioåring på konsert så visst, men stå inte långt fram.
Stå långt bak eller vid sidorna där trycket inte blir stort för det bör vara helt omöjligt för den som står på scenen att ha koll på vad som sker i publikhavet när ljuset står i ögonen och människor väsnas hela tiden.
En tragisk olycka men förhoppningsvis tänker människor efter nästa gång.
