Efter alla artiklar kom jag fram till att även jag skulle titta på denna norska ungdomsserie och jag förstår varför den har blivit så populär. Igenkänningsfaktorn är, åtminstone för mig, väldigt hög.
Många blev skratten och en av de bästa sakerna med hela serien är all bra musik som spelas vilket blev ännu bättre när det visade sig att de är så moderna så att de har lagt all denna musik på en Spotifylista som jag nu lyssnar på.
Det kanske inte är så att alla känner igen sig.
Alla kanske inte hade en lärare som vägrade ha BH.
Alla var kanske inte ute och festade på helgerna.
Alla blev kanske inte hejdlöst förälskade i någon.
Det är fullt möjligt, men jag tror det inte.
Många av de frågor jag själv hade på högstadiet ställs i programmet och jag tycker att de har fått ihop karaktärerna väldigt bra. Hierarkin de talar om minns jag och hur märkligt det sedan var att själv gå i nian när sjuorna var stöddiga och bäst i världen trots att de var nya på skolan.
Tre av de mest lysande stjärnorna är helt klart helt fantastiska Noora, helsköna Eskild och sedan Sana som har mer skinn på näsan än alla andra tillsammans. Det fanns ingen i min ungdom som passar in exakt på någon av dem men delar finns där.
De andra karaktärerna är även de bra men just dessa gillar jag bäst.
En elev frågade mig förra veckan om jag hade sett serien och om jag tyckte den var bra. Svaret blir ja. Den är nog lite väl rakt på sak och erfaren för en elev på mellanstadiet men i de högre åldrarna så varför inte?
När jag var yngre stod valet mellan Skilda världar och Rederiet.
Jag vägrade prompt att se någon av dem då jag redan då ansåg att min tid var viktigare än att lägga den framför dumburken på det sättet. Nu är det lättare.
Jag såg hela serien på Play samtidigt som jag skrev den sista hemuppgiften och lyssnade på detta härliga språk
Härom dagen kom jag på mig själv med att tänka "dritt" vilket genererade ett stort leende.
Vårt grannland har lyckats, igen.
Se serien eller låt bli, det kvittar nog i längden, men det blir många minnen om den egna tonårstiden och om inte annat kan det ge något högre tålamod för de som är i denna ålder nu.
Det är allt för lätt att glömma att mans själv förmodligen var likadan.
Många blev skratten och en av de bästa sakerna med hela serien är all bra musik som spelas vilket blev ännu bättre när det visade sig att de är så moderna så att de har lagt all denna musik på en Spotifylista som jag nu lyssnar på.
 |
| Från vänster: Chris, Vilde, Eva, Noora och Sana. |
Det kanske inte är så att alla känner igen sig.
Alla kanske inte hade en lärare som vägrade ha BH.
Alla var kanske inte ute och festade på helgerna.
Alla blev kanske inte hejdlöst förälskade i någon.
Det är fullt möjligt, men jag tror det inte.
Många av de frågor jag själv hade på högstadiet ställs i programmet och jag tycker att de har fått ihop karaktärerna väldigt bra. Hierarkin de talar om minns jag och hur märkligt det sedan var att själv gå i nian när sjuorna var stöddiga och bäst i världen trots att de var nya på skolan.
Tre av de mest lysande stjärnorna är helt klart helt fantastiska Noora, helsköna Eskild och sedan Sana som har mer skinn på näsan än alla andra tillsammans. Det fanns ingen i min ungdom som passar in exakt på någon av dem men delar finns där.
De andra karaktärerna är även de bra men just dessa gillar jag bäst.
En elev frågade mig förra veckan om jag hade sett serien och om jag tyckte den var bra. Svaret blir ja. Den är nog lite väl rakt på sak och erfaren för en elev på mellanstadiet men i de högre åldrarna så varför inte?
När jag var yngre stod valet mellan Skilda världar och Rederiet.
Jag vägrade prompt att se någon av dem då jag redan då ansåg att min tid var viktigare än att lägga den framför dumburken på det sättet. Nu är det lättare.
Jag såg hela serien på Play samtidigt som jag skrev den sista hemuppgiften och lyssnade på detta härliga språk
Härom dagen kom jag på mig själv med att tänka "dritt" vilket genererade ett stort leende.
Vårt grannland har lyckats, igen.
Se serien eller låt bli, det kvittar nog i längden, men det blir många minnen om den egna tonårstiden och om inte annat kan det ge något högre tålamod för de som är i denna ålder nu.
Det är allt för lätt att glömma att mans själv förmodligen var likadan.
