I kärlekens tecken.

Stockholm sörjer.
Sverige sörjer.
Europa och världen är i sorg för de stackars människor som blev offer under fredagens terrorattack. För att bemöta det som har hänt samlades människor i en kärleksmanifestation.
Hela Sergels torg fylldes av alla som skulle visa sitt medlidande.

För mig är detta lika logiskt som att kalla alla föräldrar till ett föräldramöte när du egentligen bara behöver prata med en förälder. Den föräldern dyker garanterat inte upp utan det gör alla de andra vars barn det inte finns några bekymmer runt.

De som inte anser att attacken var fruktansvärd är få.
Att ställa sig offentligt, tagga sig och visa bilder för att visa hur duktig man är blir dock ett problem för mig. Varför är det så mycket viktigare att visa alla andra än att känna själv?

De som inte håller med om att attacken var fel kommer inte visa sig offentligt för de är som de där föräldrarna som aldrig dyker upp när de ska. De skrattar istället åt att svenskarna i gemen uppenbart är så blåögda att man tror man är säker i sitt land.

Polischefen ansågs ta till hårda ord när han ville utvisa alla.
Terroristen begär en advokat med sina egna värderingar.
Klippet med en man från Uzbekistan som fördömer islam.
Varför händer då detta i Sverige?

En sak är i alla fall säker.
Det kommer inte sluta om så nio miljoner människor ställer sig på Sergels torg och gråter tillsammans samtidigt som de taggar sig i området. De där personerna som aldrig skulle sörja detta är nämligen problemet och det enda positiva de möjligtvis skulle se med en sådan samling är att det hade varit ett bra tillfälle att spränga en bomb med.
De kommer nämligen inte ändra sin åsikt för att människor är ledsna.

Ebba Busch Thor fick frågan ifall detta hade gått att förhindra attacken och hon sa nej.
Jag säger ja.
En helt stängd gräns, vilket jag visserligen inte tror på, skulle vara en bra lösning. Alternativt kunde gränsen varit stenhård med exakt vilka som kommer in och ut.

Jag är tyvärr inte förvånad över att detta hände.
Jag tror dessutom att det kommer hända igen för när vi lovar alla guld och gröna skogar som sedan inte infaller, då kommer det bli reaktioner.
När människor som tror att Sverige är hela världens dåliga samvete kommer hit, för att inse den jobbiga sanningen att så inte är fallet., kommer besvikelsen. Är man då uppväxt med tänket att "öga för öga" är det korrekta kommer det första ögat vara insikten att man inte fick stanna i vårt land.
Varken då eller efter hjälper en kärleksmanifestation.

Vi kan alla stå i ring, sjunga Kumbaya my Lord och tro att det ger resultat.
Sanningen är dock den att det gör det inte.
Det känns uppenbarligen bara lite bättre för några.

http://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/terrorn-har-motts-med-karlek