Född det eminenta året 1983.
Inte alltid överens men alltid respektfull ändå.
Patrik Lundberg, jag håller tummarna för dig och det pris du kan vinna.
Först och främst beklagar jag din mamma och din berättelse får mig att tänka på annat. Inte direkt klassamhället utan mer hur mycket det finns som inte syns.
De flesta ser "normala" ut men få vet vad som finns under ytan.
Man tänker människor som skal, som annorlunda eller udda men utan att fråga sig varför.
Man sätter epitet och fördomar mot andra trots att man inte kan historien.
Så tänker jag och jag applicerar det på allt.
Jag ler alltid och hänvisar till Freddy Kalas´ sång Jovial som mitt ledmotiv.
Jag är glad över att ens vakna varje dag och lycklig när jag lägger mig utan att någon nära är sjuk.
Jag skrattar för det mesta och ser inte på saker på för stort allvar.
Det tolkas av många som att jag är naiv, barnslig och lätt att påverka.
Mer än en gång har jag fått höra att "du verkar inte så smart när man träffar dig men man tänker om när man läser vad du skriver". Ok.
Jag anser inte att man alltid ska passa in i den där mallen som alla anser är den rätta.
Det ska ju vara så fint att vara något speciellt men för mig handlar allt om att bryta normer.
Modet säger kanske silikon, botox och restulan tillsammans med ankläppar och dyra märkeskläder men desto mer förändrar jag mig till motsatsen.
Jag vill vara äkta.
Patrik bröt sitt habitus och jag beundrar alla som gör den resan oavsett hur de har gjort det.
Statistiken säger att den vars föräldrar inte har läst vidare, sällan gör det själv.
Att studera och skaffa kunskaper är ett sätt att ta sig framåt och den reflektion Patrik gör i sin artikel är väldigt känslosam. Jag känner igen hans mamma men jag visste inte.
Jag har sett henne men visste inte.
Det finns mycket som inte syns och därför brukar jag möta alla med ett leende för det kan jag ge dem. Bjud på dig själv.
Du kanske är den ende som har sett den personen den dagen.
Stort grattis till nomineringen och jag håller både tummar och tår för din skull!
Människor med ditt driv och din känsla att skriva ska ta sig långt.
Jag tror att hela staden sluter upp bakom dig så heja dej!
Gör de inte det så står jag ensam kvar och hejar för jag har inga bekymmer med att människor tänker annorlunda än vad jag gör Jag gillar olikheter.
Allt syns inte.
Lycka till!
https://www.expressen.se/kultur/qs/historien-om-mammas-lidande-bar-manga-namn/
https://www.svt.se/kultur/stora-journalistpriset-nominerade
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/blekinge/blekingejournalist-nominerad-till-stora-journalistpriset
Inte alltid överens men alltid respektfull ändå.
Patrik Lundberg, jag håller tummarna för dig och det pris du kan vinna.
Först och främst beklagar jag din mamma och din berättelse får mig att tänka på annat. Inte direkt klassamhället utan mer hur mycket det finns som inte syns.
De flesta ser "normala" ut men få vet vad som finns under ytan.
Man tänker människor som skal, som annorlunda eller udda men utan att fråga sig varför.
Man sätter epitet och fördomar mot andra trots att man inte kan historien.
Så tänker jag och jag applicerar det på allt.
 |
| svt.se |
Jag ler alltid och hänvisar till Freddy Kalas´ sång Jovial som mitt ledmotiv.
Jag är glad över att ens vakna varje dag och lycklig när jag lägger mig utan att någon nära är sjuk.
Jag skrattar för det mesta och ser inte på saker på för stort allvar.
Det tolkas av många som att jag är naiv, barnslig och lätt att påverka.
Mer än en gång har jag fått höra att "du verkar inte så smart när man träffar dig men man tänker om när man läser vad du skriver". Ok.
Jag anser inte att man alltid ska passa in i den där mallen som alla anser är den rätta.
Det ska ju vara så fint att vara något speciellt men för mig handlar allt om att bryta normer.
Modet säger kanske silikon, botox och restulan tillsammans med ankläppar och dyra märkeskläder men desto mer förändrar jag mig till motsatsen.
Jag vill vara äkta.
Patrik bröt sitt habitus och jag beundrar alla som gör den resan oavsett hur de har gjort det.
Statistiken säger att den vars föräldrar inte har läst vidare, sällan gör det själv.
Att studera och skaffa kunskaper är ett sätt att ta sig framåt och den reflektion Patrik gör i sin artikel är väldigt känslosam. Jag känner igen hans mamma men jag visste inte.
Jag har sett henne men visste inte.
Det finns mycket som inte syns och därför brukar jag möta alla med ett leende för det kan jag ge dem. Bjud på dig själv.
Du kanske är den ende som har sett den personen den dagen.
Stort grattis till nomineringen och jag håller både tummar och tår för din skull!
Människor med ditt driv och din känsla att skriva ska ta sig långt.
Jag tror att hela staden sluter upp bakom dig så heja dej!
Gör de inte det så står jag ensam kvar och hejar för jag har inga bekymmer med att människor tänker annorlunda än vad jag gör Jag gillar olikheter.
Allt syns inte.
Lycka till!
https://www.expressen.se/kultur/qs/historien-om-mammas-lidande-bar-manga-namn/
https://www.svt.se/kultur/stora-journalistpriset-nominerade
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/blekinge/blekingejournalist-nominerad-till-stora-journalistpriset
