torsdag 21 november 2019

Så ofattbart tragiskt.

Död.
Inget konstigt i sig men när du har varit död i tre år utan att någon undrar var du är, då mår iallafall jag dåligt. Jag är uppväxt i ett hem dit alla är välkomna.
Jag lever likadant.
Någonstans hoppas man där att det ska finnas människor som finns där när det verkligen behövs, vilket jag också har fått känna av. Människor som bryr sig finns det alltid.
Nästan alltid.
Tre år låg personen död.
Tänk det.
TRE år.
svt.se

Jag är en oerhört blödig person som under hela tonåren hade som mål att flytta utomlands för att bli hjälparbetare. Göra något litet för någon annan.
Det blev aldrig så men tankarna har alltid funnits där.
Jag har alltid tyckt synd om människor som sitter ensamma och är utanför.
Någonstans längs med vägen fick jag dock ändra mig.
Ibland kanske det är så enkelt att det är självförvållat.

Min skräck skulle vara att bli gammal och ensam.
Jag kommer med all sannolikhet inte hamna där för jag är van vid att aktivera mig men det finns de som blir ensamma. Någonstans måste man då ställa sig frågan varför.
Varför är du ensam?
Har du inga barn eller vänner?
Ingen släkt?
Inga före detta arbetskamrater eller har alla redan dött?
Det finns säkert de som sitter ensamma för att de rent krasst inte har varit bra människor. De är ensamma för att de helt enkelt förtjänar just det.

I livet gäller det att ta och ge.
Vill du ha en vän?
Var en vän.
Vill du ha en bästa vän?
Var en bästa vän och hoppas att det kommer tillbaka.
Det finns de som aldrig hittar den eller där det händer något, men jag tror inte att man ska vara ensam.
Att dö ensam för att sedan ligga och ruttna där i tre år, det är för mig tragiskt.
Grannarna reagerade till slut men den reaktionen var väldigt sen.

Stackars dig.
Jag hoppas att du levde ett bra liv när du levde.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/man-hittad-dod-i-lagenhet-efter-tre-ar