torsdag 28 maj 2020

När feltänkandet blir norm.

Vem är du, vem är jag?
Röd och gul och vit och svart, gör detsamma har han sagt..
Vi är alla lika i en värld som är skapt för att vi ska vara olika.
Jag kommer, så länge jag lever, aldrig att kalla mig för feminist.
Aldrig.
För mig är det nämligen jämställdhet som är det viktiga och enligt mig är saker och ting jämställda när ingen bryr sig om vem som har gjort något.
Kvinna eller man, äldre eller yngre, svenskfödd eller inte.
Kvotering vänder jag mig helt emot.
svt.se

Melodifestivalen har nu gått in och infört nya regler för kompositörer.
Hälften av alla bidrag ska vara skrivna med eller av en kvinna.
Nytt i det hela är att  från och med 2022 så SKA de bidrag som är skrivna av mer än en person, vara skrivna med en kvinna.
Enligt mig blir detta helt absurt.
Ska vi inte passa på att införa etnicitet på bidragen med?
Sociokulturell uppväxt?
Partitillhörighet?
I en tävling där olika musikaliska bidrag ska tävla mot varandra, anses det nu vara viktigare vilket kön det är på den som har skrivit musiken än hur den är.. varför?

Jo, frågar ni mig så är det för att världen är överkänslig.
För mig ska nämligen en musiktävling handla om musiken, och inget annat.
Jag anser dessutom att man går runt den heta gröten för i min värld kunde detta lösas relativt enkelt: Inga bidrag som skickas in får ha kompositörers namn med.
Tadaa!
Därmed kan sedan ingen säga något.
Det kanske blir så att det ett år är 100% kvinnliga kompositörer, eller enbart män, men då kan man säga att de är där för att de, just det året, hade bäst bidrag.
Då fokuserar man plötligt på musiken.

Varför väljer man att feltolka allt enligt sin egen märkliga norm!?
Hur svårt kan det vara..?

https://www.svt.se/kultur/mello-infor-nya-regler-om-kvinnliga-kompositorer