Vara hemma med barnen en lyx

Hörde en diskussion på radion härom helgen. De diskuterade om barnens vara eller inte vara på dagis och jag tyckte att deras slutsats var helt klockren. De kom fram till att idag är det så många som inte anser sig ha råd att vara hemma med barnen. Även om de skulle klara det ekonomiskt vill de inte offra det de kan göra för pengarna de tjänar. Därför måste de ha barnen inom barnomsorgen. De som diskuterade detta var experter inom området och var överens om att det var från detta diskussionen om vad viktigt dagis är kom från. Föräldrarna påstår och inbillar sig själv att det är för barnets bästa de spenderar dagarna på dagis för det är mycket enklare att se det på det sättet än att se att de gör det för pengarnas och sin egen skull. Därför har det blivit "fint". De flesta har gjort detta valet och pratar då om vad bra det är pedagogiskt och utvecklingsmässigt för barnen. Barnen behöver inte dagis. De är där för att föräldrarna ska jobba. För att föräldrarna ska kväva sitt eget dåliga samvete för att de lämnar bort barnen mycket skyller de på att det är bra för barnen. Jag trodde inte mina öron när jag hörde vad de sa. Jag håller med dem men det är ytterst sällan jag hör någon som håller med mig. Jag har fått höra att jag missunnar barn det roliga med dagis trots att jag envist påpekar att barn upp till tre år inte behöver någon annan än sina föräldrar. Det är inte mina ord utan forskningens. Experterna sa att det var en lyx och en uppoffring av sig själv att vara hemma med sina barn. Tittar man på yngre barn så visst leker de. De sitter jämte varandra och leker med sin egen sak för de har inget behov av att leka med någon annan. Träffar man andra mammor till yngre barn hör man precis det som dessa experter sa. De dövar sitt dåliga samvete med att säga att det är för barnets bästa. Jag tycker det är märkligt att man kan förminska sin egen roll som förälder så mycket. Föräldrarna är alltid viktigast och jag önskar fler valda att vara hemma mer med sina barn. De är bara små en gång i livet.