Jämställdhet

Jämställdhet är ett ord som dyker upp med jämna mellanrum. Det ska vara jämställt mellan könen. Jag håller med om detta till en viss del men till en stor del inte. Vi är olika. Det finns en anledning att vi inte är likdana och inte är bra på exakt samma saker. Jag hör ofta om att detta med att vara hemma med sina barn är en kvinnofälla, pappan ska ta ut lika mycket pappadagar som mamman har mammadagar. Varför? Jag vill alltid vara hemma med Lilleman. Det är det viktigaste. Jag tycker synd om dem som inte ser det som en möjlighet att få spendera all vaken tid med sina barn. I slutändan måste det ändå vara så att varje familj själv ska få välja vad som är bäst i deras familj. Jag tycker ingen annan ska lägga sig i eller bestämma det. Jag kan till viss del köpa att de ska vara blandat mellan könen på olika arbeten. Jag jobbar hellre med ett gäng Ykromosomer än xkromosomer då jag ofta upplever dem som mer rakt på sak och jag tycker inte att det är så mycket prat om alla och allt där. Jag kan se det bra med en jämställdhet i ålder mer än i könet. Åldersblandat i alla sammanhang tycker jag är bra och ibland känns det som om det är Sverige som ofta delar upp människor i grupper. När jag varit utomlands är det ofta blandade åldrar både på discon och andra samlingsställen men här delar vi ofta upp det. Hade förmodligen inte blivit så många positiva reaktioner om jag tagit med Lilleman på krogen lite senare på dygnet. Inte om det var mormor jag hade med mig heller. Utomlands var hela släkten med, gammal som ung och ingen skulle säga något för det är så självklart. Känns som om Sverige ofta tycker att vi har rätt i mycket men i detta tycker jag vi har fel. Jag tycker inte det är fel att umgås med det motsatta könet eller åldersblandat. Ytterligare ett flummigt inlägg men det får vara så.