Hata eller älska.
För mig har det aldrig varit något utan en klar åsikt om att socialtjänsten ska sköta sitt arbete.
Under alla år jag varit i kontakt med dem är det dock ständigt samma problem som dyker upp: fel kompetens, osäkerhet och en direkt ovana att handskas med barn i svårigheter eller bekymmer.
Många är nyutbildade och träffar en gråtande förälder som sedan blir riktlinjen i deras fortsatta arbete.
En granskning som har gjorts visar att socialtjänsten runt om i Sverige ofta utsätter barn för onödig fara och lidande då de inte gör det arbete de ska.
För mig gäller detta på båda hållen och mycket är idag fel.
Att vara man och hamna i en vårdnadstvist idag är som förgjort.
Hela systemet och media med metoo och feminism är som skapat för att sänka mannen trots att man så gärna pratar om jämställdhet.
Det räcker kvinnan gråter, känner sig lite rädd och uppger att barnet nog far illa så har pappan inte en chans och vårdnaden går till kvinnan som sedan kan låsa ute pappan från all insyn.
Det gäller såklart inte alla men detta är min uppfattning.
Att vara familjehem ska jag inte ens skriva om för jag kunde skrivit löpmeter.
Alla pratar alltid om barnets bästa men ju mer insyn man får i systemet desto tydligare är det att föräldrarna alltid sätts främst. Ju nyare socialsekreterare, desto mer svårt för dem att vara partiska och faktiskt se till den de ska se till.
Lilla Juni snurrar ständigt i mitt huvud.
Bristen hos socialtjänsten gjorde att hon flyttades.
Vårdnaden skulle ha varit flyttad och klar för en vårdnadsöverflyttning handlar inte om vad de biologiska föräldrarna gör eller kan utan om att barnet ska få behålla sin trygghet.
Min erfarenhet säger att när det kommer in en anonym anmälan till socialtjänsten så rings de som anmäls upp och man bestämmer en dag och tid för ett möte.
Bara där är det fel.
Oavsett vart mötet äger rum så kommer allt att vara tipp topp just då.
I filmen berättar flickan att de blev anmälda av skolan varpå socialtjänsten kom hem och frågade mamman om hon verkligen slagit barnen.
Flickan berättar sedan att det blev värre.
Socialchefen säger att det inte var några nya som arbetade med fallet.
Precis som om det skulle ingjuta någon form av säkerhet.
Jag jobbar för och vill att det som inom vården kallas för en "Second opinion" även ska in inom socialtjänsten och det ur flera vinklar. Som förälder som blir av med vårdnaden, bör man kunna gå till en annan kommun som helt oberoende ska kunna göra om allting.
Risken att du stöter på en socialsekreterare som bygger agg mot dig är inte helt omöjlig trots att deras uppgift är att se till barnets bästa.
Inom en second opinion här bör även familjehem räknas in även om de "bara" är anställda samt även biologiska föräldrar som inte anses kunna ta hand om sina barn.
Om alla tar rätt beslut finns det inget att vara rädda för.
Barnets bästa framför allt.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/om-socialtjansten-inte-vill-hjalpa-en-vem-vill-da-hjalpa-en
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/svt-granskar-hundratals-barn-far-illa-nar-att-socialtjansterna-gor-fel
För mig har det aldrig varit något utan en klar åsikt om att socialtjänsten ska sköta sitt arbete.
Under alla år jag varit i kontakt med dem är det dock ständigt samma problem som dyker upp: fel kompetens, osäkerhet och en direkt ovana att handskas med barn i svårigheter eller bekymmer.
Många är nyutbildade och träffar en gråtande förälder som sedan blir riktlinjen i deras fortsatta arbete.
 |
| svt.se |
En granskning som har gjorts visar att socialtjänsten runt om i Sverige ofta utsätter barn för onödig fara och lidande då de inte gör det arbete de ska.
För mig gäller detta på båda hållen och mycket är idag fel.
Att vara man och hamna i en vårdnadstvist idag är som förgjort.
Hela systemet och media med metoo och feminism är som skapat för att sänka mannen trots att man så gärna pratar om jämställdhet.
Det räcker kvinnan gråter, känner sig lite rädd och uppger att barnet nog far illa så har pappan inte en chans och vårdnaden går till kvinnan som sedan kan låsa ute pappan från all insyn.
Det gäller såklart inte alla men detta är min uppfattning.
Att vara familjehem ska jag inte ens skriva om för jag kunde skrivit löpmeter.
Alla pratar alltid om barnets bästa men ju mer insyn man får i systemet desto tydligare är det att föräldrarna alltid sätts främst. Ju nyare socialsekreterare, desto mer svårt för dem att vara partiska och faktiskt se till den de ska se till.
Lilla Juni snurrar ständigt i mitt huvud.
Bristen hos socialtjänsten gjorde att hon flyttades.
Vårdnaden skulle ha varit flyttad och klar för en vårdnadsöverflyttning handlar inte om vad de biologiska föräldrarna gör eller kan utan om att barnet ska få behålla sin trygghet.
Min erfarenhet säger att när det kommer in en anonym anmälan till socialtjänsten så rings de som anmäls upp och man bestämmer en dag och tid för ett möte.
Bara där är det fel.
Oavsett vart mötet äger rum så kommer allt att vara tipp topp just då.
I filmen berättar flickan att de blev anmälda av skolan varpå socialtjänsten kom hem och frågade mamman om hon verkligen slagit barnen.
Flickan berättar sedan att det blev värre.
Socialchefen säger att det inte var några nya som arbetade med fallet.
Precis som om det skulle ingjuta någon form av säkerhet.
Jag jobbar för och vill att det som inom vården kallas för en "Second opinion" även ska in inom socialtjänsten och det ur flera vinklar. Som förälder som blir av med vårdnaden, bör man kunna gå till en annan kommun som helt oberoende ska kunna göra om allting.
Risken att du stöter på en socialsekreterare som bygger agg mot dig är inte helt omöjlig trots att deras uppgift är att se till barnets bästa.
Inom en second opinion här bör även familjehem räknas in även om de "bara" är anställda samt även biologiska föräldrar som inte anses kunna ta hand om sina barn.
Om alla tar rätt beslut finns det inget att vara rädda för.
Barnets bästa framför allt.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/om-socialtjansten-inte-vill-hjalpa-en-vem-vill-da-hjalpa-en
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/svt-granskar-hundratals-barn-far-illa-nar-att-socialtjansterna-gor-fel
