Myrdal.
Jan själv var i grunden inte själv anledningen till att alla känner till namnet, utan det var föräldrarna. Alva och Gunnar Myrdal hålls väldigt högt och är något som studenter inom pedagogiken fortfarande tvingas läsa om. Familjen Myrdal räknas som gudar.
Sonen Jan är nu död och enligt mig efterlämnar han ett spår av den forna kommunismen.
För samtliga var röda. Riktigt röda.
De delade tron om att samhället skulle sköta allt och ideologiskt står jag väldigt långt ifrån dem.
 |
| Stockholmskällan |
Familjen Myrdal anses vara gudar av många.
Av andra, som mig, så anses familjen vara början på fallet för Sverige.
Tänket om att föräldrar inte vet bäst själv finns än idag, men grunden kom från just familjen Myrdal. Storbarnkammaren var hennes idé och även om jag förstod tanken i den tiden, så används den än idag.
Tron är så stark på att samhället fostrar barnen bättre än föräldrarna, så de låter samhället ta över. Senast såg vi socialdemokrater som nu vill tvångsinsätta alla barn på dagis från två års ålder.
Skrämmande!
För vem vet egentligen bäst?
Min uppfattning är att det alltid är dem som är närmst barnet.
Min uppfattning är att det alltid är dem som är närmst barnet.
Det behöver inte vara biologiska föräldrar utan kan vara en farmor eller kusin, det spelar ingen roll.
Den som är närmst barnet vet dock vad som är barnets bästa.
Den som är närmst barnet vet dock vad som är barnets bästa.
I de fall där de inte klarar det, då ska socialtjänsten komma in och styra upp det.
Jag litar på de vuxna i barnets närhet så länge det baragår.
Det är en direkt motsats till Myrdal-tänket som tvärtom anser att det är det kommunala tänket som vet bäst. Om alla barn då tvingas in i verksamheten så kommer alla att få exakt samma förutsättningar.
Tanken är nog god, som kommunismen.
De har dock frångått att alla barn inte är likadana.
Alla passar inte in i storbarnkammare för se på det och jämför med hur man bygger förskolor idag.
Alla passar inte in i storbarnkammare för se på det och jämför med hur man bygger förskolor idag.
En avdelning eller två?
Nej, just det... helst minst fyra stycken!
Då kan man nämligen spara in på personalen.. men det nämner man inte.
Då kan man nämligen spara in på personalen.. men det nämner man inte.
Man säger istället att det är så bra samordningsmöjligheter för barnens skull.
Jag tror på det lilla.
Om du arbetar och ska lämna dina barn, så ska det vara så likt hemmiljön som möjligt. Litet, genuint och mysigt tillsammans med någon vuxen.
Det bästa hade varit om föräldrar hade prioriteras barnen framför allt, istället för att skaffa dem och prioritera dyra saker istället för tid med dem, som borde vara det som räknas.
Beklagligt för de anhöriga med Jan.
