måndag 10 februari 2020

När hjärtat brister.

Socialtjänsten letar familjehem med ljus och lykta.
Barn behöver en hjälpande hand!
Någon som bryr sig och ger dem den kärlek de behöver.

För många är detta nog en självklarhet.
För mig är det denna frågan som driver med politiska engagemang. Sedan tidig ålder var det just familjehem jag ville bli. Känslan av att ha gjort något viktigt av sitt liv.
Bekymret är att det då finns socialsekreterare som berättar att placerade barn kan man inte älska som sina egna. Placerade barn måste behandlas som just det; placerade barn.
Den inställningen är skrämmande.Den stora akilleshälen är dock risken att barnen rycks upp och flyttas på grund av okunniga tjänstemän och sedan lagen. För det är i grunden lagen som är fel.
imdb.se

Den anser nämligen alltid att det biologiska bandet är det starkaste och jag kommer kriga i hela mitt liv för att det ska ändras. Min uppfattning är nämligen att det genetiska bandet inte är avgörande för kärleken man känner.

Flickan i Jönköping.
Jag har inte kunnat skriva om det för det gör mig så fruktansvärt upprörd så att tårarna rinner.
Tänk att hon vet ingenting annat än att hon lever med det som för henne är hennes mamma och pappa. Det familjehem som hon placerades i direkt från BB.
Hon fick två år av lugn med dem sedan är det en rätt och en så kallad barnadvokat som bestämmer att det biologiska bandet är bättre och flyttar hem henne till de biologiska föräldrarna.
Detta trots att de vägrar visa prover på att de är rena.
Trots att de vägrar göra det som åläggs.

En statlig institution kör över en annan för rätten tror mer på barnets advokat än på socialtjänsten.
Till saken hör då, trots att många säkert inte vet det, att det är ytterst sällsynt att den här barnadvokaten någonsin har träffat barnet, familjehemmet och många gånger inte heller de biologiska föräldrarna. De utgår enbart från skrivningar. Från det pappersarbete som finns.
Detta i ett land som anser sig se till barnets bästa.

Just barnets bästa har jag hånskrattat åt i många år.
Det existerar nämligen inte i vårt land.
Här tas hänsyn till föräldrabalken och de försök föräldrar gör.
Man godtar fel för att föräldrarna "försöker".
Jo, den treåriga flickans föräldrar försökte säkert.
Det hjälpte dock inte.
De mördade henne!

I allt detta sitter ett familjehem som med all sannolikhet ser denna flicka som sitt barn. Samma barn ser familjehemmet som sin familj, men rätten satte sig över både dem och socialtjänsten och flyttade barnet. Nu är hon död!
Ingen kommer ta på sig ansvaret för vad som har hänt!
Jo, ytterst är det de biologiska föräldrarna men när de brister så ska samhället steppa in.
För det är så med dessa föräldrar: Barnen är en ägodel.
Något de ska ha. Inte för att de egentligen bryr sig utan för att det känns som deras vinst för att visa alla andra hur bra de är. Sedan är inte vinsten så rolig efter ett tag.

Många pratar om barnets bästa. Jag hävdar att det inte finns.
Jag kan inte ens räkna alla otaliga gånger jag har hört orden.. "men om föräldern mår bra och är nöjd, så blir det bra för barnet. Därför är det bra om föräldern är nöjd.."
Fokus vinklas alltid mot barnet men är uppenbart kopplat för att passa föräldern.

Tänk dig att någon tar "ditt" barn när det är två år gammalt.
Då ska barnet förstå att du inte är den du har sagt.
Du ska förstå att ni kanske aldrig mer får träffas.

Lilla Juni. Jag tänker på dig ständigt trots alla år som har gott.
Juni är nämligen ett annat av dessa barn som råkar illa ut på grund av människor som ser mer till föräldrarnas bästa än barnets. Hennes föräldrar misshandlade henne så grovt att hon inte borde överleva. Det var ett under att denna fyramånaders bebis överlevde alla frakturer och brutna ben. Men hon klarade sig och blev en glad tjej. Föräldrarna låstes in.
Tre år senare kommer socialtjänsten med polis och hämtar henne.
Då skulle hon tillbaka till sin biologiska mamma.
Till dem som nästan dödade henne.
De hade ju ett biologiskt band!

Sen undrar socialtjänsten och många politiker varför få vill bli ett familjehem!?
Ett familjehem har ingen rättighet idag. Det finns mängder med skyldigheter men inga rättigheter för oavsett hur länge barnet har bott hos dem så räknas inte deras åsikt.
De är beroende av en socialtjänst där personalbytena gör att ingen har koll på något.
Den lilla treåringen är död.
Hon är tyvärr inte ensam och allt på grund av tjänstemän som utan någon form av självinsikt eller syn för barnets bästa, tar beslut som sedan drabbar just barnet.
Sedan är ingen ansvarig.

Sveriges regler måste göras om.
Jag brukar tänka på Rasmus på luffen när jag tänker på detta.
Rasmus fick välja sin familj.
Ska barnkonventionen ens ha den minsta nytta så måste lagen skrivas om och det biologiska bandet tas bort. Barn ska få vara på det ställe som är bäst för barnet, oavsett om det finns ett biologiskt band eller inte. Först då kan man ens låtsas att man ställer upp för barnet.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/kammarratten-gav-foraldrarna-ratt-3-aringen-dog-hos-sin-mamma
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/experten-angelaget-att-andra-lagen
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/blekinge/stort-behov-av-fler-familjehem-i-hela-blekinge
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/tva-haktade-efter-3-arings-dod-grovt-brott
https://www.expressen.se/kronikorer/fredrik-sjoshult/socialens-larm-innan-flickan-hittades-dod/?fbclid=IwAR0jzeA8pj5rXyof-JtJe-aSnb5l0LAqncPvrqo7ofnnq9UGkDuvXq9BVoY
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/halland/mamma-atalas-for-mord-pa-sin-fyraaring
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/halland/mamma-som-misstanks-ha-mordat-sitt-barn-nekades-hjalp-av-socialtjansten