Vad är ett offer?
Det måste vara den stora frågan när försvarsadvokaten till sextonåringarna som kissat på sitt offer, nu döms till ungdomsvård. Ett offer är för mig någon som har utsatts för ett brott, inte den som utför brottet. Killen själv menar att det bara blev så. Kul för offret.
Liam var på väg hem när han blev överfallen, rånad och kissad på.
När nu ungdomarna som gjorde detta blir dömda, de blev ju faktiskt det fast att det är synd om dem, så menar ändå deras advokat att just hans klient är ett offer.
Anledningen är att han tidigare har blivit tvingad att pussa på sin "ledares" sko.
Alla förstår liknelsen med att han sedan rånar, misshandlar och sedan kissar på en artonåring.
Öga för öga-tänket, det ska inte finnas i Sverige och då definitivt inte mellan människor som inte har med varandra att göra.
I detta finns det flera intressanta aspekter.
Dels har vi partier som påstår att det är synd om dessa personer då de kommer från fattigdom och brister. Detta trots att föräldrarna till en av förövarna själv säger att pojken har fått allt han vill ha och bara har märkeskläder för att kunna passa in.
Dels har vi en opinion som inte längre låter sig tystas.
Det måste vara få människor kvar som inte ser spelet som sker.
Det stora bekymret är att det inte går att kritisera, även om det görs sakligt.
De som inte tänker likadant kommer alltid vända rasistkortet.
Faktum måste ju ändå kvarstå, att detta inte hände när jag själv var yngre.
Visst hände det att människor slogs och visst gick det över gränsen ibland, men inte som nu.
Tänk att man inte bara rånar utan även väljer att förnedra.
Sen säger rubriken i tidningen att killen är ett offer.
Just denna killes familj hade enligt mig fått stanna i Sverige.
De har nämligen gått till socialtjänsten innan denna händelsen.
De gick dit och bad om hjälpt för hans beteende och det visar för mig att de har sett problematiken och försökt göra något åt det.
Alla de föräldrar som däremot inte har sett vad deras barn har gjort, de skulle per automatik utvisats när barnen blir dömda. De är fortfarande ansvariga för dem.
Nu kommer många säga att de faktiskt är födda i Sverige, som artiklar så gulligt framhärdade i veckan. Jo, men deras föräldrar har invandrat till Sverige och kan de då inte hjälpa sina barn in i samhället så kan de återvända dit där deras regler och normer fungerar.
Senast igår stod jag på grannkommunens stora shoppingcentra och pratade med en expedit när ett barn i tioårsåldern kom fram och frågade om de pratade arabiska.
Expediten - oerhört trevlig och med perfekt svenska - svarade att jo, det gjorde han.
Barnet berättade då att denne bara skulle hämta sin mamma.
Barnets svenska var perfekt.
Det är en katastrof för hela vårt samhälle när ett barn i tioårsåldern blir den som kommunicerar med omvärlden för att föräldrarna inte kan vårt språk.
Där är grunden till bekymmerna.
Visst kan det finnas förmildrande omständigheter i vissa fall, men ett offer är den som blivit utsatt, inte den som utsätter.
https://www.svt.se/nyheter/forsvarsadvokaten-i-fallet-liam-min-klient-ar-sjalv-ett-brottsoffer
Det måste vara den stora frågan när försvarsadvokaten till sextonåringarna som kissat på sitt offer, nu döms till ungdomsvård. Ett offer är för mig någon som har utsatts för ett brott, inte den som utför brottet. Killen själv menar att det bara blev så. Kul för offret.
Liam var på väg hem när han blev överfallen, rånad och kissad på.
När nu ungdomarna som gjorde detta blir dömda, de blev ju faktiskt det fast att det är synd om dem, så menar ändå deras advokat att just hans klient är ett offer.
Anledningen är att han tidigare har blivit tvingad att pussa på sin "ledares" sko.
Alla förstår liknelsen med att han sedan rånar, misshandlar och sedan kissar på en artonåring.
 |
| svt.se |
I detta finns det flera intressanta aspekter.
Dels har vi partier som påstår att det är synd om dessa personer då de kommer från fattigdom och brister. Detta trots att föräldrarna till en av förövarna själv säger att pojken har fått allt han vill ha och bara har märkeskläder för att kunna passa in.
Dels har vi en opinion som inte längre låter sig tystas.
Det måste vara få människor kvar som inte ser spelet som sker.
Det stora bekymret är att det inte går att kritisera, även om det görs sakligt.
De som inte tänker likadant kommer alltid vända rasistkortet.
Faktum måste ju ändå kvarstå, att detta inte hände när jag själv var yngre.
Visst hände det att människor slogs och visst gick det över gränsen ibland, men inte som nu.
Tänk att man inte bara rånar utan även väljer att förnedra.
Sen säger rubriken i tidningen att killen är ett offer.
Just denna killes familj hade enligt mig fått stanna i Sverige.
De har nämligen gått till socialtjänsten innan denna händelsen.
De gick dit och bad om hjälpt för hans beteende och det visar för mig att de har sett problematiken och försökt göra något åt det.
Alla de föräldrar som däremot inte har sett vad deras barn har gjort, de skulle per automatik utvisats när barnen blir dömda. De är fortfarande ansvariga för dem.
Nu kommer många säga att de faktiskt är födda i Sverige, som artiklar så gulligt framhärdade i veckan. Jo, men deras föräldrar har invandrat till Sverige och kan de då inte hjälpa sina barn in i samhället så kan de återvända dit där deras regler och normer fungerar.
Senast igår stod jag på grannkommunens stora shoppingcentra och pratade med en expedit när ett barn i tioårsåldern kom fram och frågade om de pratade arabiska.
Expediten - oerhört trevlig och med perfekt svenska - svarade att jo, det gjorde han.
Barnet berättade då att denne bara skulle hämta sin mamma.
Barnets svenska var perfekt.
Det är en katastrof för hela vårt samhälle när ett barn i tioårsåldern blir den som kommunicerar med omvärlden för att föräldrarna inte kan vårt språk.
Där är grunden till bekymmerna.
Visst kan det finnas förmildrande omständigheter i vissa fall, men ett offer är den som blivit utsatt, inte den som utsätter.
https://www.svt.se/nyheter/forsvarsadvokaten-i-fallet-liam-min-klient-ar-sjalv-ett-brottsoffer
