måndag 28 januari 2013

Discobranden i Brasilien

Lukt, hörsel, känsel, syn och smak. Jag har hört att barn använder sina sinnen mer än vuxna. Jag tror det kan stämma. När "nyheterna" om branden i Brasilien dök upp igår minns jag inte bara branden i Hisingen utan doften där jag då befann mig och minnet är så tydligt att jag kunde tagit på det.
Jag tror att händelser som händer i hela ens liv, speciellt när man är barn, formar en person.
Jag har alltid varit rätt ängslig. Det värsta jag vet är när de jag tycker om ska ut och resa.
Jag kan inte sova, biter ner naglarna och kan pilla upp stora märken på mig själv.
Inte för att det hjälper men av någon anledning blir det bara så.
Branden i Hisingen är en sådan händelse som gjorde mig nervös och som sätter spår än idag. Det första jag kollar på ett nytt ställe är nödutgångarna. Några år efter händelsen var jag på Azorerna och besökte då ett stort disco på många våningar. Det är inte alltid min vilja vinner så vi kom till tredje våningen. Grymt disco måste jag säga med bra musik men det tog mig några minuter att se att alla fönster var igenspikade sen försvann jag snabbt och fick de andra med mig.

Fruktansvärt med alla människorna på discot i Brasilien. Av alla sätt det finns att dö kan det inte räknas som trevligt att vara inlåst med paniken att du inte kommer ut när röken dyker upp.
Hemskt.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16137289.ab
http://emiliepilthammar.blogspot.se/2012/10/branden-pa-hisingen.html
http://sv.wikipedia.org/wiki/Diskoteksbranden_i_G%C3%B6teborg