Förmodligen tänker jag på ett annat sätt än många andra jag lyssnar på. I helgen var det ett äldre par som blev påkörda i Olofström. Den som körde på dem smet från platsen och gav sig inte till känna förrän några dagar senare.
Min första tanke var när jag hörde detta, förutom att jag tyckte det var hemskt men tur att båda personerna som blivit påkörda levde och skulle överleva, "stackars den som gjort det".
Så tänker jag. Vilken fruktansvärd ångest denna (dessa) person ska leva med inte bara nu utan hela livet. Den andre tanken var att det måste vara ungdomar och de har förmodligen druckit.
Det förmildrar ingenting men min tanke är ändå att alla gör dumma saker både som ungdomar eller när de druckit. Jag vet inte om de har varit fulla men det är min gissning.
Jag tror inte någon människa gör såhär med mening. Ingen vill någon annan något illa eller ont på detta sättet. De har haft alla samvetets kval innan de gick till polisen och anmälde sig. Det är sunt förnuft och en självklarhet att man stannar om man är med i en olycka men det är inte alltid man är rationell.
Det enda som skulle fått min syn att ändras på detta är om det inte var första gången dessa personer gjorde detta. För säkert tio år sedan kraschade ett fordon in i ett träd i Karlshamn. Två passagerare dog men föraren klarade sig. Han blev totalt lynchad för att han var full. Jag tänkte likadant då. De var fulla alla och alla vet att man inte sätter sig i en bil med en full förare. Det ligger lite egenansvar i allt hur tragiskt det än blir. Föraren har nog önskat mer än en gång att han inte skulle överlevt och jag tycker det är ett tillräckligt straff för honom. Det var hans vänner som dog.
En annan sak som förbluffar mig är att vi börjar bli väldigt "amerikaniserade" i Sverige.
Vad är det för mening med att intervjua de anhöriga till någon part?
I mina ögon tillför det inget då alla kan räkna ut att de upplever det hela som jobbigt.
Jag hoppas verkligen inte det bär mot den väg som gör att de anhöriga ska vara med i hela processen för jag tror inte på det. Jag tror inte på hat och hade det varit min mormor som blivit påkörd hade jag självklart tyckt det var fruktansvärt men jag hade varken förstått meningen med att jag skulle prata om de känslorna i media eller hatat de som gjorde det.
Alla har sina hjärnspöken att dras med.
Jag lider med alla inblandade parter i det hela.
Min första tanke var när jag hörde detta, förutom att jag tyckte det var hemskt men tur att båda personerna som blivit påkörda levde och skulle överleva, "stackars den som gjort det".
Så tänker jag. Vilken fruktansvärd ångest denna (dessa) person ska leva med inte bara nu utan hela livet. Den andre tanken var att det måste vara ungdomar och de har förmodligen druckit.
Det förmildrar ingenting men min tanke är ändå att alla gör dumma saker både som ungdomar eller när de druckit. Jag vet inte om de har varit fulla men det är min gissning.
Jag tror inte någon människa gör såhär med mening. Ingen vill någon annan något illa eller ont på detta sättet. De har haft alla samvetets kval innan de gick till polisen och anmälde sig. Det är sunt förnuft och en självklarhet att man stannar om man är med i en olycka men det är inte alltid man är rationell.
Det enda som skulle fått min syn att ändras på detta är om det inte var första gången dessa personer gjorde detta. För säkert tio år sedan kraschade ett fordon in i ett träd i Karlshamn. Två passagerare dog men föraren klarade sig. Han blev totalt lynchad för att han var full. Jag tänkte likadant då. De var fulla alla och alla vet att man inte sätter sig i en bil med en full förare. Det ligger lite egenansvar i allt hur tragiskt det än blir. Föraren har nog önskat mer än en gång att han inte skulle överlevt och jag tycker det är ett tillräckligt straff för honom. Det var hans vänner som dog.
En annan sak som förbluffar mig är att vi börjar bli väldigt "amerikaniserade" i Sverige.
Vad är det för mening med att intervjua de anhöriga till någon part?
I mina ögon tillför det inget då alla kan räkna ut att de upplever det hela som jobbigt.
Jag hoppas verkligen inte det bär mot den väg som gör att de anhöriga ska vara med i hela processen för jag tror inte på det. Jag tror inte på hat och hade det varit min mormor som blivit påkörd hade jag självklart tyckt det var fruktansvärt men jag hade varken förstått meningen med att jag skulle prata om de känslorna i media eller hatat de som gjorde det.
Alla har sina hjärnspöken att dras med.
Jag lider med alla inblandade parter i det hela.
