Jaha, vecka 24 är passerad vilket betyder att flickan med största sannolikhet överlever om det skulle starta för tidigt. Det betyder att jag nu måste börja tänka på att det faktiskt kommer finnas ett barn om fyra månader för jag har i princip inte ägnat det en tanke under hela tiden.
Känns väldigt märkligt att det kommer bli en livs levande person som kommer få, förhoppningsvis inte, mitt humör i framtiden. Någon som ska vara beroende av mig i väldigt många år.
Jag är fortfarande så pass pessimistisk att här inte kommer inhandlas något större innan hon är ute och allt är ok. Även om sannolikheten inte är så stor så händer det att barn dör i magen.
Nu kallar jag det ett barn. Tidigare har det i mina ögon varit ett foster då det aldrig skulle överleva utanför magen hur mycket hjälpt det än hade fått. Abortdebatten är alltid aktuell och jag är ingen påhejare av abort men anser att det är upp till kvinnan som ska föda barnet. Jag tycker det är bättre att barnet inte föds än att det ska skickas in i ett liv där det inte är älskat. Det finns tillräckligt många barn som lider på vår planet. Adoption och/eller familjehem ser jag som nödlösningar när det brister men det ska inte vara det självklara alternativet till en abort.
Länken nedan är till en sida som handlar om just detta. Bilderna är på ett foster fött i vecka arton. Det låter fruktansvärt och det är hemskt men för mig är det helt ofattbart att någon lägger ut dessa bilder på internet. Pojken överlevde inte och hur tragiskt det än är för dem som ville ha barn är det i mina ögon ett foster då det inte klarar sig utanför mammans mage på något sätt. Ingenting är färdigutvecklat. Bilderna på hur en abort går till stämmer inte för Sverige. Vi gör inte så här.
http://www.calebsministry.com/blog/?p=465
Jag vördar livet. Ett värdigt liv. Den dag jag blir gammal och inte kan andas för egen maskin så stäng av den appart som kan kopplas till mig. Låt mig åka ner till Nederländerna eller Schweiz och ge mig en spruta. Jag vill leva ett värdigt liv och jag tycker att det ska vara upp till mig att bestämma det, ingen annan.
Här återstår bara väntan nu och kriget om vilket namn det ska bli.
Känns väldigt märkligt att det kommer bli en livs levande person som kommer få, förhoppningsvis inte, mitt humör i framtiden. Någon som ska vara beroende av mig i väldigt många år.
Jag är fortfarande så pass pessimistisk att här inte kommer inhandlas något större innan hon är ute och allt är ok. Även om sannolikheten inte är så stor så händer det att barn dör i magen.
Nu kallar jag det ett barn. Tidigare har det i mina ögon varit ett foster då det aldrig skulle överleva utanför magen hur mycket hjälpt det än hade fått. Abortdebatten är alltid aktuell och jag är ingen påhejare av abort men anser att det är upp till kvinnan som ska föda barnet. Jag tycker det är bättre att barnet inte föds än att det ska skickas in i ett liv där det inte är älskat. Det finns tillräckligt många barn som lider på vår planet. Adoption och/eller familjehem ser jag som nödlösningar när det brister men det ska inte vara det självklara alternativet till en abort.
Länken nedan är till en sida som handlar om just detta. Bilderna är på ett foster fött i vecka arton. Det låter fruktansvärt och det är hemskt men för mig är det helt ofattbart att någon lägger ut dessa bilder på internet. Pojken överlevde inte och hur tragiskt det än är för dem som ville ha barn är det i mina ögon ett foster då det inte klarar sig utanför mammans mage på något sätt. Ingenting är färdigutvecklat. Bilderna på hur en abort går till stämmer inte för Sverige. Vi gör inte så här.
http://www.calebsministry.com/blog/?p=465
Jag vördar livet. Ett värdigt liv. Den dag jag blir gammal och inte kan andas för egen maskin så stäng av den appart som kan kopplas till mig. Låt mig åka ner till Nederländerna eller Schweiz och ge mig en spruta. Jag vill leva ett värdigt liv och jag tycker att det ska vara upp till mig att bestämma det, ingen annan.
Här återstår bara väntan nu och kriget om vilket namn det ska bli.
