Min "storebror", eller egentligen den före detta grannen längre ner på gatan som jag alltid känt som min storbror, har alltid pratat om habitus.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Habitus
Förklaringen på wiki är krånglig men i det stora hela betyder det att det är svårt att bryta invanda livsbanor. Habitus är varje enskild människas värderingar och vanor. Att alla är inordnade i ett rangordningssystem som bygger på den personens sociala tillvaro såsom familj, samhällsstruktur, grupptillhörighet och egna upplevelser.
Jag tror på detta och har gjort det sedan han pratade om detta första gången för cirka femton år sedan. Jag tror det är svårt att förändra mönster. Det tar tid och förmodligen stora omvälvande händelser för att någon ska förändra detta.
Habitus skulle förklara varför barn till belästa människor väljer att läsa vidare i högre utsträckning än barn där det inte finns mer än en grundskoleutbildning. Det behöver inte vara så men sannolikheten är stor.
Det finns självklart både bra och dåliga livsmönster. Många familjehemsplaceringar är för att bryta just habitus. Mönstret ska brytas för att det ska bli bättre. Här kommer skola och vård in som väldigt viktiga. Många gånger förstår man när man träffar föräldrar, bra eller dåligt, varför barnet beter sig på ett visst sätt, har vissa värderingar och ett visst tänk.
Jag tror att två personer som lever tillsammans men har helt olika habitus kommer få problem i längden. Självklart finns det undantag. Det finns ordspråk som att kaka söker maka och att lika barn leka bäst och dessa tror jag bygger på detta. Har man liknande värderingar från början kommer livet bli mycket enklare tillsammans. Krockar habitus med ens kärnvärderingar, som jag tror bygger mycket på just en persons habitus, tror jag att problemet är ett faktum.
För mig är familjen det absolut viktigaste tillsammans med ärlighet och rättvisa.
Jag hade aldrig kunnat leva med någon där dessa inte hade ingått. Mitt habitus säger att man ska leva ett helt liv tillsammans med sina familj, att man alltid är öppen, rak och ärlig. Det säger att jag ska göra mitt bästa i alla lägen och att jag skulle läsa vidare. Den säger att alla människor är lika mycket värda. Jag skulle med all sannolikhet kunna bryta mitt habitus för allt kan inte en människa påverka men det hade tagit emot och varit allt annat än lätt. Vissa saker skulle jag aldrig förlåta medan andra saker inte rör mig i ryggen. Tur vi alla är olika.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Habitus
Förklaringen på wiki är krånglig men i det stora hela betyder det att det är svårt att bryta invanda livsbanor. Habitus är varje enskild människas värderingar och vanor. Att alla är inordnade i ett rangordningssystem som bygger på den personens sociala tillvaro såsom familj, samhällsstruktur, grupptillhörighet och egna upplevelser.
Jag tror på detta och har gjort det sedan han pratade om detta första gången för cirka femton år sedan. Jag tror det är svårt att förändra mönster. Det tar tid och förmodligen stora omvälvande händelser för att någon ska förändra detta.
Habitus skulle förklara varför barn till belästa människor väljer att läsa vidare i högre utsträckning än barn där det inte finns mer än en grundskoleutbildning. Det behöver inte vara så men sannolikheten är stor.
Det finns självklart både bra och dåliga livsmönster. Många familjehemsplaceringar är för att bryta just habitus. Mönstret ska brytas för att det ska bli bättre. Här kommer skola och vård in som väldigt viktiga. Många gånger förstår man när man träffar föräldrar, bra eller dåligt, varför barnet beter sig på ett visst sätt, har vissa värderingar och ett visst tänk.
Jag tror att två personer som lever tillsammans men har helt olika habitus kommer få problem i längden. Självklart finns det undantag. Det finns ordspråk som att kaka söker maka och att lika barn leka bäst och dessa tror jag bygger på detta. Har man liknande värderingar från början kommer livet bli mycket enklare tillsammans. Krockar habitus med ens kärnvärderingar, som jag tror bygger mycket på just en persons habitus, tror jag att problemet är ett faktum.
För mig är familjen det absolut viktigaste tillsammans med ärlighet och rättvisa.
Jag hade aldrig kunnat leva med någon där dessa inte hade ingått. Mitt habitus säger att man ska leva ett helt liv tillsammans med sina familj, att man alltid är öppen, rak och ärlig. Det säger att jag ska göra mitt bästa i alla lägen och att jag skulle läsa vidare. Den säger att alla människor är lika mycket värda. Jag skulle med all sannolikhet kunna bryta mitt habitus för allt kan inte en människa påverka men det hade tagit emot och varit allt annat än lätt. Vissa saker skulle jag aldrig förlåta medan andra saker inte rör mig i ryggen. Tur vi alla är olika.
