Sommaren är äntligen här! Människor runt om i Sverige och Europa har semester. Underbart!
För oss som bor i en liten idyllisk fiskeort med pittoreska restauranger, mysiga strandpromenader, havet och skogen nära innebär det en invasion av semesterfirare.
Vårt lilla samhälle fördubblar antalet invånare under sommarmånaderna.
Det är väldigt trevligt på många sätt men jobbigt på många andra.
När jag är i Stockholm brukar det ta mig ungefär tio minuter att vänja mig vid att ingen hälsar. Första gången jag var där ensam på utbildning för många år sedan började jag titta vad jag själv hade för kläder, vad som var fel för alla jag mötte tittade så konstigt på mig. Efter ett tag insåg jag att det var för att jag hälsade. Jag sa inte direkt hej till alla utan log och nickade till de jag inte kunde heja på. Jag fick blickar som om jag var pestsmittad. Efter ett tag tittade jag med ner i marken och gick dit jag skulle. Hälsar jag inte på någon här hemma betyder det att jag har blivit snorkig och tror att jag är någon. Det är självklart att man hälsar på den man möter. Det är det minsta man kan göra.
Det här med att ta seden dit man kommer bör inte enbart gälla länder. För mig är det självklart att när jag reser till Indien så försöker jag leva som de gör. I Kina fick jag anpassa mig efter deras regler och när människor kommer till Sverige bör de anpassa sig till våra. På Irland fick jag köra vänstertrafik och om de kommer hit får de köra på höger sida. Detta bör även gälla skillnaderna som finns mellan större städer och mindre orter i vårt land.
När jag kommer till Stockholm får jag helt enkelt titta ner i marken och göra som alla andra.
När storstadsmänniskorna kommer hit bör de då åtminstone kunna hälsa när de möter en annan människa på en stig i vårt naturreservat. Det känns riktigt dumt att bara gå förbi och låtsas som att det inte är någon annan där när det i själva verket enbart är de två personerna på en kvadratkilometer.
Jag skulle utan problem kunna göra en lista med allt som sommargästerna gör eller inte gör. De kör tjugo kilometer under hastigheten för att titta på den fina naturen som vi ser alltid. De tar upp plats överallt och tror att de äger världen. De pratar högljutt om sitt eget och behandlar nästan allt som om det inte är värt någonting då de ändå lämnar det efter några veckor. Jag vet att jag generaliserar nu men många gånger är det så jag upplever det. Det är lika trevlig när sommargästerna kommer som när de åker. De tycker förmodligen likadant när jag kommer besök och andra med mig.
För mig är det viktigt att ta seden dit man kommer och jag får helt enkelt anpassa mig så gott jag kan och hoppas på att andra med gör det.
För oss som bor i en liten idyllisk fiskeort med pittoreska restauranger, mysiga strandpromenader, havet och skogen nära innebär det en invasion av semesterfirare.
Vårt lilla samhälle fördubblar antalet invånare under sommarmånaderna.
Det är väldigt trevligt på många sätt men jobbigt på många andra.
När jag är i Stockholm brukar det ta mig ungefär tio minuter att vänja mig vid att ingen hälsar. Första gången jag var där ensam på utbildning för många år sedan började jag titta vad jag själv hade för kläder, vad som var fel för alla jag mötte tittade så konstigt på mig. Efter ett tag insåg jag att det var för att jag hälsade. Jag sa inte direkt hej till alla utan log och nickade till de jag inte kunde heja på. Jag fick blickar som om jag var pestsmittad. Efter ett tag tittade jag med ner i marken och gick dit jag skulle. Hälsar jag inte på någon här hemma betyder det att jag har blivit snorkig och tror att jag är någon. Det är självklart att man hälsar på den man möter. Det är det minsta man kan göra.
Det här med att ta seden dit man kommer bör inte enbart gälla länder. För mig är det självklart att när jag reser till Indien så försöker jag leva som de gör. I Kina fick jag anpassa mig efter deras regler och när människor kommer till Sverige bör de anpassa sig till våra. På Irland fick jag köra vänstertrafik och om de kommer hit får de köra på höger sida. Detta bör även gälla skillnaderna som finns mellan större städer och mindre orter i vårt land.
 |
| tvminnen.se |
När storstadsmänniskorna kommer hit bör de då åtminstone kunna hälsa när de möter en annan människa på en stig i vårt naturreservat. Det känns riktigt dumt att bara gå förbi och låtsas som att det inte är någon annan där när det i själva verket enbart är de två personerna på en kvadratkilometer.
Jag skulle utan problem kunna göra en lista med allt som sommargästerna gör eller inte gör. De kör tjugo kilometer under hastigheten för att titta på den fina naturen som vi ser alltid. De tar upp plats överallt och tror att de äger världen. De pratar högljutt om sitt eget och behandlar nästan allt som om det inte är värt någonting då de ändå lämnar det efter några veckor. Jag vet att jag generaliserar nu men många gånger är det så jag upplever det. Det är lika trevlig när sommargästerna kommer som när de åker. De tycker förmodligen likadant när jag kommer besök och andra med mig.
För mig är det viktigt att ta seden dit man kommer och jag får helt enkelt anpassa mig så gott jag kan och hoppas på att andra med gör det.
