Det här med tro.

En reinkarnerad hippie. Så brukar jag tänka om mig själv och mycket av mitt flummiga tänk som inte alltid är så jättepopulärt när man talar om det. Det här med tro är högst personligt.

I en tid då många går ur kyrkan känner jag tvärtom att den är desto viktigare. Jag känner att den är en slags identitet för mig som är född i detta land. Med det ingår dock inte hela paketet. Jag tror inte på Gud i den bemärkelse som kristendomen gör och många av idéerna ser jag som direkt löjliga. Att hela mänskligheten skulle komma från två människor, som Gud skapade, ser jag som högst otroligt. Jag har aldrig sett mig själv som kristen på det sättet.

Tankarna om hur världen fungerar och varför allt är som det är har dock alltid funnits där och då jag har skrivit dagbok sedan sjuårsåldern, varje dag, går det att se mönster på hur jag tänkte då. När jag för många år sedan besökte Indien kändes det dock som att jag på något sätt kom "hem".
Hinduismen har lockat sedan dess även om tankarna har funnits där innan.
Paulo Coelhos Alkemisten var den bok som satte igång min tankeverksamhet på riktigt och jag anser mig idag vara en hinduisk kristen hur flummigt det än låter. Jag har bett kyrkan om att få gå med i hinduiska samfundet med men blivit nekad för i Sverige och kristendomen kan man bara tillhöra en tro. Inom sig får man dock tillhöra hur många man vill.

Det som krockar mest och är det jag inte förstår med kristendomen är döden. Jag tror inte att en människa, som jag anser ha en själ, dör. Jag anser att den reinkarnerar, återföds, vilket är en tröst då jag tyvärr har en hel del vänner som inte finns här längre. Det är också en betydligt behagligare tanke än att någon dör för att sedan aldrig mer finnas.

Häromdagen var jag på studiebesök i kommunen där bland annat ett äldreboende besöktes. All heder åt dem som jobbar med all vård av äldre samt vård där livet kan förändras drastiskt. Jag är totalt överkänslig när det kommer till allt som är sorgligt och hade inte klarat att jobba med någon som inte lever efter några månader eller som dör när jag som sjukvårdare kommer till en olycksplats. Jag undviker sorgliga filmer och kan bli totalt knäckt över saker som andra inte ser något sorgligt alls i. För ett par månader sedan såg vi den tecknade filmen Rio. Filmen varade i fem minuter när Rio, som är en fågel inlåst i en låda, trillar av lastbilsflaket ner i snön. Det räcker för sen tycker jag så synd om fågeln som ligger där helt ensam i snön att ögonen vattnas. Känns inte speciellt vuxet när det sitter människor runt omkring. För många år sedan såg jag filmen Vanilla Sky. Vi var två par och det värsta jag vet är att gråta bland andra människor men här gick det inte. Jag minns att en av de andra vände sig om för att se varför jag var så tyst och då brast det, tårarna sprutar men ingen annan kan se det sorgliga i filmen. Såhär går det tillbaka så länge jag kan minnas. Jag kan minnas varenda sorglig filmsekvens sedan barnsben samt alla orättvisor jag tycker jag upplevt. Detta har förmodligen gjort mig till den människa jag är idag med den vilja som finns att förändra för främst barn som far illa. Någon skillnad kan man göra.

En sak som tillhör detta med reinkarnation är karman. Jag tror väldigt hårt på karma och gör mitt bästa för att leva för att behandla andra människor så som jag själv vill bli bemött. Jag har väldigt svårt för att ljuga och brukar se ut som en öppen bok när jag försöker. Andra människor får leva sina liv som de vill men jag har väldiga problem med människor som säger en sak men gör tvärtom när personen i fråga inte ser det sen. Jag äter knappt kött och har aldrig varit speciellt förtjust i det.

Det finns många saker både med kristendomen och hinduismen som jag inte håller med om men mina grundtankar finns här och har förmodligen alltid gjort. Jag har dessutom väldigt svårt att se varför vi i ett modernt samhälle inte aktivt kan välja att tillhöra vilka trosuppfattningar, även om det är mer än en, som vi vill. Jag vet att det mellan hinduism och kristendom finns stora skillnader men det bör vara upp till mig att besluta om jag vill tillhöra en, flera eller ingen. Andra människor får tänka och tro precis som de vill så länge de inte försöker pressa sin tro och tankar på någon annan. Varje människa vet bäst hur de känner men såhär tänker jag. Flummigt till tusen.