Sunt förnuft är något som man lätt kan hänvisa till när det är något som borde vara just det, sunt förnuft! Alla människor har lika mycket värde. Oavsett ålder, kön eller utseende men uppenbarligen är inte det jag kallar för sunt förnuft det för alla. Vissa saker borde dock vara självklara.
Jag är fullt medveten om att det jag kallar för sunt förnuft inte är det för alla. Sunt förnuft är för mig att tugga med stängd mun, hålla för munnen när man hostar, nysa i armvecket, säga "prosit" till den som nyst, vänta på sin tur i talarlistan, inte prata med mat i munnen.. listan kan göras väldigt lång.
Jag tror sunt förnuft kan delas in i olika kategorier beroende på var man är. Allt det som rör mat bör vara för alla. Finns få saker som kan irritera mig så mycket som när människor äter något med munnen öppen och smaskar. För mig är det sunt förnuft att man tar den hänsynen mot andra att man har munnen stängd när man äter.
Inom vissa yrken har man ett visst sunt förnuft eller en viss kutym, Inom politiken är den att man hälsar på alla i rummet när man kommer in. Så är det åtminstone i kommunen såvida det inte är fullmäktige och det helt plötsligt är för många människor. I landstinget brukar jag hälsa på alla dem som sitter runt mig då det annars blir alldeles för många att hälsa på även där.
I beredningarna eller de mindre grupperna gör man det alltid.
När man hälsar gör man det på alla, oavsett parti, ålder och kön. Det tillhör "yrket". De få gånger jag varit med om att någon inte gör det har det varit för att det gått någon influensa och att någon är rädd för att smittas/smitta. Då är det lugnt.
Skulle det dock vara så att jag inte hade blivit hälsad på av den enda anledning att jag är blond, kvinna, trettioåring, lärare.. hade jag blivit väldigt kränkt.
Det är för mig lika förnedrande som när någon benämner mig som "lilla du" eller liknande. Man gör inte så mot någon annan.
I Sverige är jämställdhetsdebatten vida utbredd. Kvoteringarnas tid är här och det är viktigt att det ska vara lika mellan könen. Om en kvinna blir särbehandlad för något som skall vara lika för både män och kvinnor blir det ett ramaskri.
Jämställdheten ska stå över allt och det är något alla partier talar om.
Hur kan då detta vara ok?
Var är det sunda förnuftet i att en kvinna inte blir hälsad på, just för att hon är just det, kvinna?
Nämner det åter igen. Se John Grishamns Juryn. Försök se träden i skogen och vänd på situationen. Om en kvinna vägrat ta en man i handen, oavsett anledning, skulle det vara ok?
Om en Hällevikare vägrat ta någon i hand för att de är just från Hörvik?
Jag skulle påstå att det är både en form av mobbning och en form av särskiljning.
Hade någon hälsat på alla på sitt arbete utom en hade jag sagt detsamma.
Kvinnan och mannen är lika mycket värda och ska behandlas på samma sätt.
Det är för mig sunt förnuft.
http://www.dn.se/debatt/att-vagra-ta-kvinnor-i-hand-maste-fa-konsekvenser/
http://debatt.svt.se/2013/05/30/att-vagra-ta-en-kvinna-i-hand-ar-alltid-en-jamstalldhetsfraga/
http://sv.wikipedia.org/wiki/Sunt_f%C3%B6rnuft
Jag är fullt medveten om att det jag kallar för sunt förnuft inte är det för alla. Sunt förnuft är för mig att tugga med stängd mun, hålla för munnen när man hostar, nysa i armvecket, säga "prosit" till den som nyst, vänta på sin tur i talarlistan, inte prata med mat i munnen.. listan kan göras väldigt lång.
.jpg) |
| finest.se |
Inom vissa yrken har man ett visst sunt förnuft eller en viss kutym, Inom politiken är den att man hälsar på alla i rummet när man kommer in. Så är det åtminstone i kommunen såvida det inte är fullmäktige och det helt plötsligt är för många människor. I landstinget brukar jag hälsa på alla dem som sitter runt mig då det annars blir alldeles för många att hälsa på även där.
I beredningarna eller de mindre grupperna gör man det alltid.
När man hälsar gör man det på alla, oavsett parti, ålder och kön. Det tillhör "yrket". De få gånger jag varit med om att någon inte gör det har det varit för att det gått någon influensa och att någon är rädd för att smittas/smitta. Då är det lugnt.
Skulle det dock vara så att jag inte hade blivit hälsad på av den enda anledning att jag är blond, kvinna, trettioåring, lärare.. hade jag blivit väldigt kränkt.
Det är för mig lika förnedrande som när någon benämner mig som "lilla du" eller liknande. Man gör inte så mot någon annan.
I Sverige är jämställdhetsdebatten vida utbredd. Kvoteringarnas tid är här och det är viktigt att det ska vara lika mellan könen. Om en kvinna blir särbehandlad för något som skall vara lika för både män och kvinnor blir det ett ramaskri.
Jämställdheten ska stå över allt och det är något alla partier talar om.
Hur kan då detta vara ok?
Var är det sunda förnuftet i att en kvinna inte blir hälsad på, just för att hon är just det, kvinna?
Nämner det åter igen. Se John Grishamns Juryn. Försök se träden i skogen och vänd på situationen. Om en kvinna vägrat ta en man i handen, oavsett anledning, skulle det vara ok?
Om en Hällevikare vägrat ta någon i hand för att de är just från Hörvik?
Jag skulle påstå att det är både en form av mobbning och en form av särskiljning.
Hade någon hälsat på alla på sitt arbete utom en hade jag sagt detsamma.
Kvinnan och mannen är lika mycket värda och ska behandlas på samma sätt.
Det är för mig sunt förnuft.
http://www.dn.se/debatt/att-vagra-ta-kvinnor-i-hand-maste-fa-konsekvenser/
http://debatt.svt.se/2013/05/30/att-vagra-ta-en-kvinna-i-hand-ar-alltid-en-jamstalldhetsfraga/
http://sv.wikipedia.org/wiki/Sunt_f%C3%B6rnuft
