Att adoptera är ingen lätt historia. Det krävs väldigt mycket utredning och frågorna personen som vill adoptera får är många och ingående. De vill veta allt om de som ska adoptera och frågor som hur man går till och från duschen kan dyka upp. Livet granskas in i detalj.
När någon bestämmer sig för att bli familjehem kommer en liknande utredning.
Allt är väldigt noggrant genomgånget innan ett beslut ska tas.
Hur i hela världen kan då en dömd pedofil anses lämplig som förälder?
Artiklarna berättar att den 60-åriga mannens fru nyligen dött och att han nu vill adoptera hennes son som är tio år. Jag må ha förutfattade meningar men då det förmodligen är vanligare med kärleksinvandring än män som blir biologiska föräldrar vid femtio år gissar jag på att detta är en styvson kommen från en kärleksinvandring till Sverige.
Att pojkens mamma har dött är tragiskt och är det som jag gissar är han nu helt ensam kvar.
Jag får bli hatad men jag anser inte pedofili vara en sjukdom som går att bota. Jag tror inte du kan sitta av ett straff eller få vård för att få bort den önskan denne person har.
Det är ok om personen kan lära sig leva utan att någonsin utöva den fantasi de har men den dag de passerat gränsen har de. Vem skulle våga utsätta sitt barn för det som kunde hänt?
Jag har svårt att se att en dömd pedofil skulle få jobb inom någon sorts skolverksamhet. Är det då ok att adoptera en pojke för att bli dennes föräldrar!?
Det känns som om detta är typisk Sverige. Hur kan någon bara tänka tanken på att denna pojk ska få adopteras av en dömd pedofil? Att det är hans styvpappa spelar absolut ingen roll.
Har pojken inte några andra levande släktingar här bör han familjehemsplaceras med tanken att han ska bo kvar i den familj han hamnar i tills han är myndig. Minst. Han behöver bra vuxna förebilder.
Tänk tanken att det handlar om kärleksinvandring vilket gör att pojken förmodligen inte kan vårt språk jättebra. Han bor här och kan inte återvända men har ingen släkt här. Ska man se till barnets bästa finns det för mig bara en enda lösning på detta och det är en familjehemsplacering då det i Sverige är i princip omöjligt att adoptera. Tyvärr. Hade jag fått bestämma hade de lagarna ändrats. Jag kan inte se varför det inte är lättare att adoptera inom Sveriges gränser då det finns så många barn som far illa och verkligen hade behövt en fast trygg punkt i livet.
Jag hoppas verkligen att deras anmälan tas på allvar så att detta aldrig någonsin kan genomföras. Varken nu eller i framtiden.
http://www.expressen.se/kvp/kritiken-ar-stenhard-mot-socialnamnden/
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/socialtjanst-anmaler-pedofiladoption_8775874.svd
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=96&artikel=5718785
När någon bestämmer sig för att bli familjehem kommer en liknande utredning.
Allt är väldigt noggrant genomgånget innan ett beslut ska tas.
Hur i hela världen kan då en dömd pedofil anses lämplig som förälder?
Artiklarna berättar att den 60-åriga mannens fru nyligen dött och att han nu vill adoptera hennes son som är tio år. Jag må ha förutfattade meningar men då det förmodligen är vanligare med kärleksinvandring än män som blir biologiska föräldrar vid femtio år gissar jag på att detta är en styvson kommen från en kärleksinvandring till Sverige.
Att pojkens mamma har dött är tragiskt och är det som jag gissar är han nu helt ensam kvar.
.png) |
| adoptionsbloggar.blogspot.se |
Det är ok om personen kan lära sig leva utan att någonsin utöva den fantasi de har men den dag de passerat gränsen har de. Vem skulle våga utsätta sitt barn för det som kunde hänt?
Jag har svårt att se att en dömd pedofil skulle få jobb inom någon sorts skolverksamhet. Är det då ok att adoptera en pojke för att bli dennes föräldrar!?
Det känns som om detta är typisk Sverige. Hur kan någon bara tänka tanken på att denna pojk ska få adopteras av en dömd pedofil? Att det är hans styvpappa spelar absolut ingen roll.
Har pojken inte några andra levande släktingar här bör han familjehemsplaceras med tanken att han ska bo kvar i den familj han hamnar i tills han är myndig. Minst. Han behöver bra vuxna förebilder.
Tänk tanken att det handlar om kärleksinvandring vilket gör att pojken förmodligen inte kan vårt språk jättebra. Han bor här och kan inte återvända men har ingen släkt här. Ska man se till barnets bästa finns det för mig bara en enda lösning på detta och det är en familjehemsplacering då det i Sverige är i princip omöjligt att adoptera. Tyvärr. Hade jag fått bestämma hade de lagarna ändrats. Jag kan inte se varför det inte är lättare att adoptera inom Sveriges gränser då det finns så många barn som far illa och verkligen hade behövt en fast trygg punkt i livet.
Jag hoppas verkligen att deras anmälan tas på allvar så att detta aldrig någonsin kan genomföras. Varken nu eller i framtiden.
http://www.expressen.se/kvp/kritiken-ar-stenhard-mot-socialnamnden/
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/socialtjanst-anmaler-pedofiladoption_8775874.svd
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=96&artikel=5718785
