Då var det jul igen!

I morgon är det julafton och många ögon tindrar fint när det går upp för dem. Tomten ska komma med paket. Familjen ska träffas, umgås och ha det mysigt. Man ska spela spel och se film tillsammans för att man är just en familj. Traditioner ska följas och efter Kalle Anka ska man öppna alla paketen under granen. I fredags var det julavslutning i vackra Mjällby kyrka och prästen pratade om julen och dess innebörd. Väldigt fint i en fin miljö.

Tyvärr är det så att det inte är såhär för alla och då tänker jag framför allt på barnen. Julen och julledigheten innebär för många barn en totalt kraschad tillvaro och de längtar tillbaka till skolan även om de aldrig skulle säga det rakt ut. De kan inte räkna några paket, vilket jag i och för sig ser som den lilla delen. De kan framför allt inte se fram emot någon samvaro med familjen och släkt. Allt för många barn lever i familjer där jul räknas som en festhögtid där man super.
Många barn lever i familjer där de helt enkelt inte har förståndet att se vad som är barnets bästa.

Det talas om barnfattigdom och jag anser det fel. Jag har rest mycket i världen och besökt länder där de hade skrattat högt om de fick veta vad som kallas för barnfattigdom i Sverige. Rädda Barnen som för fram detta och säger det är viktigt skor sig själv på andras välvilja att skänka pengar och på grund av det skulle jag aldrig skänka så mycket som en krona till dem. Ska jag skänka pengar går det till exempelvis Lions eller lokala företrädare som volontärarbetar och inte tar några av pengarna för att själv använda dem.

Barnfattigdom är inte för mig, att man inte har den senaste mobilen. Barnfattigdom är för mig att man inte kan äta sig mätt varje dag och inte har tak över huvudet som en självklarhet. Barn"fattigdom" är för mig när barn blir undantaget på julen. De är inte i centrum och inte viktigast.

wikipedia.se

Att de vuxna dricker och prioriterar andra saker än gemenskapen ser jag som skrämmande. Med detta menar jag inte att man inte kan ta en snaps eller en öl till maten utan att man ska använda sunt förnuft.

Julen är även tiden då många människor tar sitt liv för att de känner sig ensamma. Tiden då många mår sämre än någonsin. Tiden då sjukvården får fullt upp.

Jag älskar julen och har alltid gjort. Julafton är mest en lång jobbig väntandes dag och jag har alltid varit mest förtjust i tiden innan. Julklapparna som jag ska ge anser jag viktiga och brukar börja med dem i juli-augusti (så även i år) för att verkligen hinna hitta exakt rätt sak till alla. Att få något vill jag inte. Jag är inte intresserad av att få en enda sak och tycker att det känns oviktigt. Att se barnens glädje, eller familjens när man lyckats pricka in rätt sak till dem, det tycker jag dock är roligt.
Jag önskar alla kunde få känna glädje inför alla olika högtider vi har.

Jag har en väldigt blandad musiksmak och en förkärlek för udda julmusik så här kommer en bit från Keffat Livs "Ikväll när jag tänder ett ljus". Lite förvirrad ja, men kontentan av den är att alkoholen och drogerna inte ska vara viktigast på julen. Eller menar han tvärtom, det spelar ingen roll. Jag menar att det inte är bra! Julen ska vara till för barnen!

"Så mysigt vi har det, du jag o ungarna
Vänta, vänta jag ska bara till toaletten
Ikväll när jag tänder ett ljus
För alla där ute som firar jul
O som slirar ut o somliga skjuter kanske med sprutor under sin hud
O somliga njuter säkert av juletid
Men jag hatar mitt fula liv
Så jag har en glock med kulor i
O blåser min skalle i smulor i min säng..."

Jag önskar er alla en riktigt GOD JUL och skulle det vara så att du är ensam, känner dig ensam, så kom ihåg att du inte är det! Och skulle du ändå vara det så hör av dig. Min familj har alltid plats för en till.