I Sverige känns vissa saker heliga och en av dem är sport. Sport är oantastligt och ingen får kritisera någonting om den utan att riskera massiv kritik. Jag kan förmodligen räknas till en av de personer i Sverige som är minst intresserad. Jag tycker inte vi är duktiga om vi kommer varken till EM, OS eller VM. Inget annat heller. Jag bryr mig inte om vilket kön det är eller vilken sport det rör sig om och den ende gången jag inte slår av teven när det råkar vara sport i den är om det skulle vara konståkning och någon form av motorsport. Konståkning stannar jag upp vid för att det ser ut som dans och bilar har varit ett av mina större intressen hela livet. Speciellt fina bilar som kan köra snabbt.
Att sport kostar mycket pengar för någon kan inte vara någon nyhet. Jag kan dock inte se varför just boxning skulle vara värre än något annat. I alla sporter skadas människor varken de vill eller inte och jag tvivlar på att boxning är den sport som kostar samhället mest pengar om man slår ut summan under ett år.
För min del kunde varje sport betalt en viss del om skadan sker under utövandet. Jag tycker inte det är schysst mot en arbetsgivare att de ska stå för kostnader för att någon väljer att sparka boll på helgerna. Arbetsplatsen kan helt omöjligt hjälpa det och skulle det gå tillräckligt långt kanske inte arbetsgivaren vill anställa någon som har ett väldigt aktivt fritidsliv.
Det är ytterst sällan jag hör om en musiker som bryter armar eller ben, stukar sig eller får någon annan skada. Det är dock betydligt vanligare inom andra fritidsaktiviteter.
Jag tror inte det är fel att idrotten får stå för en del av kostnaden. Att plocka ut en viss sport ser jag dock som lika dumt som att vi skulle ha olika skatter för rökare eller ickerökare. Jag är en person som är sjukvårdens dröm förutom lite klumpighet. Jag idrottar inte, röker inte och dricker ytterst sällan, är friskheten själv och skulle absolut aldrig belasta sjukvården i onödan. Envisheten gör att jag hellre härdar ut hemma än åker in för det finns inte mycket som är så trist som sjukhus. Jag vill alltid hem.
Jag hoppas det blir lite diskussioner kring detta för jag personligen tror inte att det när fel att sporten står för en del av kostnaderna. Hade det blivit så hade de förmodligen blivit betydligt bättre på att förebygga skador också.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5744880
http://www.dn.se/debatt/lat-boxningsarrangorerna-betala-skadekostnaderna/
 |
| jabb.se |
För min del kunde varje sport betalt en viss del om skadan sker under utövandet. Jag tycker inte det är schysst mot en arbetsgivare att de ska stå för kostnader för att någon väljer att sparka boll på helgerna. Arbetsplatsen kan helt omöjligt hjälpa det och skulle det gå tillräckligt långt kanske inte arbetsgivaren vill anställa någon som har ett väldigt aktivt fritidsliv.
Det är ytterst sällan jag hör om en musiker som bryter armar eller ben, stukar sig eller får någon annan skada. Det är dock betydligt vanligare inom andra fritidsaktiviteter.
Jag tror inte det är fel att idrotten får stå för en del av kostnaden. Att plocka ut en viss sport ser jag dock som lika dumt som att vi skulle ha olika skatter för rökare eller ickerökare. Jag är en person som är sjukvårdens dröm förutom lite klumpighet. Jag idrottar inte, röker inte och dricker ytterst sällan, är friskheten själv och skulle absolut aldrig belasta sjukvården i onödan. Envisheten gör att jag hellre härdar ut hemma än åker in för det finns inte mycket som är så trist som sjukhus. Jag vill alltid hem.
Jag hoppas det blir lite diskussioner kring detta för jag personligen tror inte att det när fel att sporten står för en del av kostnaderna. Hade det blivit så hade de förmodligen blivit betydligt bättre på att förebygga skador också.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5744880
http://www.dn.se/debatt/lat-boxningsarrangorerna-betala-skadekostnaderna/
