Hyckleriets facebook.

Egentligen borde jag inte bli förvånad men av någon anledning blir jag det om och om igen.
Självkritik är ett ord som många människor inte förstår innebörden av.
Hyckleri har de heller aldrig hört talas om.

"En hycklare eller hypokrit predikar om en särskild tro, religion eller livsstil, utan att själv följa det han förespråkar."

Jag har skrivit tidigare om att facebook är ett kanonställe för mycket och jag har svårt att se att det inte finns någon nytta med det. Jag känner dock många gånger att det är en plats för att skryta med sig själv, visa sin hybris, tro man är så mycket bättre än andra, raljera och sätta sig över andra människors tankar och tycken.
Jag har denna blogg för att visa vad jag tycker om allt och tanken när jag startade den 2006 (även om jag plockat bort de få inlägg jag hade om åren då) var att den som vill veta vad jag tycker eller står för inom något område, ska kunna hitta det. Med varje inlägg klargör jag för vad jag tycker om någonting oavsett vad någon annan anser om det. Jag är inte ofelbar på något sätt och har aldrig någonsin påstått det. Jag är en människa med många fel och brister men jag tror att jag är förhållandevis medveten om de flesta av dem. Jag har ett helt fruktansvärt humör även om det inte alltid syns utåt för jag är en expert på att le och se glad ut. Jag är envis, kan sura över saker länge och förlåter aldrig den som gjort mig eller familjen något som jag anser vara allvarligt.
Jag är dock oftast glad, jag ser hellre lösningar än problem och försöker vara positiv till det mesta.
Jag skulle dock aldrig påstå att jag är det om någonting som jag inte tycker, eller tvärtom.

Ljug om träning, vad du äter och om hur mycket du väger. Det är ditt samvete och saker många förmodligen inte är helt ärliga med. Det är vardagligt och för mig normalt.
Diskussionerna har nu gått om asylboendet som kommer här i Hällevik och helt plötsligt är människor som aldrig skulle bjuda på någonting, människor som aldrig skulle ta hem någon, människor som aldrig gjort något för en annan medmänniska, som aldrig skulle skänka pengar eller stanna för att ge en hjälpande hand till någon pretentiösa utav bara den.
De är medmänskliga och varmhjärtade. De visar empati, är toleranta och öppna.

discshop.se

Jo, det är det många som blir mätta och varma av.
De är otroligt solidariska och tänker på dessa människor.
Jo, de tackar förmodligen för det.
De är enbart positiva åt det som händer. På facebook.
Verkligheten är en annan.
I verkligheten bjuder de inte hem någon. De har inte med sig något när de går någonstans.
De skulle inte stanna för någon som har fått problem med sin bil vid vägkanten, vem vet vilken farlig person det är?
De delar gärna på en flaska vin, om du tar med den till dem.
De har tänkt göra väldigt mycket men det har aldrig blivit av och av någon anledning är just deras anledning till att inte ha gjort något acceptabel och bra.
Ingen annans och det kommenterar de gärna. På facebook. De ska skämmas för de tycker fel.
De tror på fullt allvar att pengar inte hjälper dessa människor utan tror att de ska överleva på kärleken de ska få genom luften här ute på Listerlandet. Det hade varit intressant att höra vad de tycker om UNHCRs tankar om kvotflyktingar i detta sammanhang. FN påstår att det finns många hundra tusen människor som lever under särskilt hemska förhållanden (kvotflyktingar) men av dessa hjälper Sverige bara några tusen. Det är de som har det värst men de kan inte ta sig hit för de har inte ekonomin eller möjligheterna. Detta är alltså inte mitt påstående utan dessa flyktingar hämtar vi för att de omöjligt kan ta sig hit annars. Pengar hjälper dessa människor.
Dina och mina pengar.
Så typiskt av många människor att skriva ut på facebook vad viktigt det är att hjälpa men inte göra det mer än i tanken. Jag har ytterst svårt att se dessa tankar hjälpa varken de som kommer hit eller de som är kvar i sitt hemland. De som kommer hit har råkat ut för och drabbats av hemska saker längs med vägen, jag vet det. Tror någon att det är bättre för de som lever kvar i kriget?

Jag skänker ytterst sällan pengar av en anledning, jag litar inte på organisationerna som får dem och den enda organisation som fått en summa är Läkare utan Gränser.
Jag stannar inte för någon som har fått problem om jag är ensam i bilen för helt ärligt vågar jag inte som ensam tjej stanna. Jag är varken stor eller stark och kan inte försvara mig om det skulle vara något. Är vi mer än en i bilen stannar vi dock och jag minns en gång då vi plockade upp tre ungdomar som fått motorstopp. Killens tuppkam var så lång att han fick halvligga i baksätet för att inte förstöra den. Jag skulle, trots att jag gjort det, inte skriva ut på facebook vilken fantastisk gärning jag gjort mot någon medmänniska för att sedan förklara hur personen i fråga ser ut för att få extra många likes eller kommentarer om vilken fin, underbar, fantastisk medmänniska jag är som inte bara ser till det yttre. Anledningen är att det för mig är självklart att hjälpa när man kan det och då gör jag det för min egens skull och inte för alla andras.
Jag tar dock gärna med mig saker till alla och hjälper gärna till när det är något.
Jag bjuder mer än gärna hem människor, alla människor och inte bara de som tycker som mig, och bjuder då gladeligen på allt de vill dricka och äta för så är jag uppfostrad och min familj är likadan.
Jag behöver dock inte uppdatera min facebook med det för att visa alla andra vilken fantastiskt fin, duktig och godhjärtad människa jag är för jag anser att man har någon slags uppmärksamhetsproblem när man måste klargöra för hela världen vilket helgon man lever som.
Man tänker på hela världen och önskar att den var bättre.
Upplysningsvis tror jag att de flesta vill det.
Alla vill at jorden ska bli en bättre plats men på olika sätt.
Att tro att just sitt eget sätt är det bästa är väl logiskt men det finns ändå ingen anledning till att raljera över andra människors val och tankar.

Jag ser människor kommentera saker på facebook som står rakt emot hur de beter sig i verkligheten. Människor jag skulle beskriva som direkt snåla skriver om vikten av givmildhet. Människor som är allmänt skenheliga och godhjärtade på facebook tror att människor i andra länder överlever på denna flowerpowerkärlek från sjuttiotalet.
Värst av allt är alla som tar det som ett personligt angrepp när andra inte tycker som dem och som då känner sig tvingade att gå till motattack för att försvara det de tror på.
Precis så. Det de tror på. På facebook.
Träffa dem på krogen så tänker de inte likadant och det är för mig hyckleri.

Det finns sätt att hjälpa varje dag. Bli kontaktperson eller familjehem. Gå in på UNHCRs hemsida och köp rent vatten till de som är kvar i kriget. Köp tabletter mot malaria eller vaccin mot sjukdomarna barnen drabbas av. Köp mat till dem. Köp skolmaterial till dem och ge dem en chans till en bättre framtid. Köp. Precis så. De överlever inte på empati eller goda tankar hur gärna någon än vill det. Om du sedan är sann mot alla andra så lägg då upp kvittot på facebook så ska jag tro på er. Godhjärtade är den absolut största delen av alla människor jag träffat men få personer lever som de lär och tankar stannar oftast vid just det.

Många är nu inläggen om att vi ska behandla människorna som kommer till asylboendet väl. Vad annars? Det är en självklarhet att behandla dem väl för de kan inte hjälpa att de nu ska vara bosatta i Hällevik. Tydligen är det dock så att alla som på något sätt kritiserar boendet är fruktansvärda och inhumana människor som vill andra illa. Varför är det så svårt att skilja på sak och person?
Nej, jag tycker inte att ett asylboende på Hanöhus är bra och jag hade betydligt hellre sett det i Listerkyrkan, som är min granne, än där då det inte hade drabbat turismen på samma sätt. Jag har dock inget emot människorna som kommer och det skulle aldrig någonsin falla mig in att behandla dem illa. Varför skulle jag? Och då tänker jag samtidigt; varför skulle någon annan göra det?
Man har sig själv närmst så jag undrar hur de tänker som antar att alla som är kritiska på något sätt ska bete sig illa mot dessa människor. De kanske inte är så humana själv?
Sanningen är kanske inte den person de utger sig för att vara på facebook?

Jag tycker kanske inte alltid som alla andra och lever inte som någon ängel.
Jag har dock aldrig utgett mig för att vara det och jag står för vad jag tycker i verkligheten.
Så även på facebook.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Hycklare